Kapitel 44
Tar svar på kommentar samtidigt som nya kapitlet ;)
Minns att jag sagt det förut, men.Alla som skriver 'dåliga' kommentarer, eller vad man då ska kalla det. Dom har ALLTID på anonym. Iaf vad jag sett hitills. Vågar ni inte mer än så?
Patetiskt... Men kanske bara är ett sammanträffande? vad vet jag liksom.. ^^ ;)
Svar typ ''Anonym''
Skulle nog inte säga att det är orealistiskt... Har hänt många liknande saker förut så vrf skulle det inte kunna hända henne?
Du har kanske rätt men försöker bara göra en hyfsat bra story, inte kul o läsa om tuttinutti 24/7 som i dom flesta Ulrik novellerna... ''/
Ha en bra dag eller nåt, haha :)
(nej var inte meningen att vara dryg, hähähä)
---------------------------------------------------------------------------------------
Ulriks perspektiv
När jag kom hem var klockan kring 2. Jag var sjukt trött och tänkte gå in på mitt rum direkt.
Till min förvåning satt mamma uppe och kollade på TV.
-Hej, sa jag.
-Hejsanhejsan. Du förresten, Sofie ringde, det var visst viktigt..
Hade jag glömt min mobil hemma?
-Svarade du på min telefon!?
-Ja.
*suck*
Jag gick in på mitt rum, jag kände henne. Sa hon att det var något viktigt, sa var det något viktigt. På allvar.
Jag tog upp min iPhone från sängen och slog Sofie's nummer.
Mobilsvar.
Jag ringde flera gånger, min fick bara mobilsvar hela tiden.
Vars var hon och vad hade hänt? ...och varför svarar hon inte?
Jag började bli orolig..
Tillbaka till Sofie's perspektiv
Han vände sig om.
Jag kunde inte se hans ansikte för hans svarta luva (eller vad man då ska kalla det?) skuggade.
Innan jag hann tänka sprang jag mot dörren, som han aldrig stängde när han kom in.
Han hörde hur man sprang efter mig.
Utanför fanns en trappa, jag sprang upp och kom in i ett hus.
Jag tänkte inte på hur det såg ut, kollade mig bara om efter en utgång. Jag såg en ytterdörr och sprang mot den.
Jag hörde hur han flåsade bakom mig.
Inte så konstigt att han inte kommit ikapp mig han var ganska ....stor. om man säger så. Och inte bara ganska..
Jag sprang ut, över vägen, in på en gård, in i skogen.
Jag hoppade in under en stor gran så jag inte syntes.
Ingen verkade komma efter....
Jag satt där i säkert en halvtimma, minst. För att vara säker.
Jag ställde mig försiktigt upp och började gå mot ett hus jag såg i närheten.
Det var ett stort rött trähus.
Jag gick mot ytterdörren och knackade på.
---------------------------------------------------------------------------------------
Det här kapitel blev rätt kort...
Och det kom ut lite sent. Men bättre sent än aldrig?
Tror jag fått tillbaka inspirationen ...lite iaf.
Kommentarer
Postat av: Julia
Skiitbra! Meeer!!
Postat av: Elsa
Jättejättejättebra! Längtar efter mer!
Postat av: Felicia
Gryyym! :) <3
Längtar efter mer! :)
Lust att läsa min? ^^ <3
Postat av: Matilda Lundberg
Åh skriv mer!! Så bra!!
Postat av: Molly
Bra kapitel, hur gammal e du?
Postat av: erika anestedt
mer
Postat av: Jenny
Sååå bra!! :D
Postat av: Författareeeeen
Molly: Liten ;)
Postat av: Maria Voss
asså gud du är ju skitduktig... fan man vill ju bah ha mer... MEEEERRR! :D
Postat av: Ulrik
Hej älskar din novell verkligen !
Och skulle bli glad om du fortsatte läser den varje dag och jag är som besatt av den !
PS du är så söt , det du skriver <3 :*
Postat av: Författareeeeen
Hej ''Ulrik''
haha tack, antar jag ;P
Fast du får gärna kommentera med ditt riktiga namn.. haha! :)
Postat av: Linn
Sjukt bra! =)
Trackback
