Kapitel 10 del 1/2
Patrik stod där framför mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda. Men han såg inte glad ut.
-Du borde inte vara här! Du tror att du kan komma och ta min familj bara sådär? Då har du fel.. RES DIG UPP!
Jag satt kvar.
-RES DIG UPP SA JAG, NUU!!
Han lät arg, väldigt arg,
Jag gjorde som han sa och ställde mig upp.
-Tro inte att dom älskar dig! Dom älskar MIG inte dig! Min dotter är min dotter och min fru är min fru, du kan inte bara ta dom ifrån mig!!
Han skrek samtidigt som han spottade i ansiktet på mig.
-Förlåt, jag menade det inte.. sa jag tyst.
Patrik blev knallröd i ansiktet.
Han slog mig i ansiktet så att mitt huvud for åt sidan.
Jag kollade upp igen.
Hon kom med stela steg ända fram till mig.
Han tog ett hårt grepp om min tröja och tryckte ner mig på golvet.
Jag kände slagen och sparkarna hårt mot min kropp.
Jag skrek och försökte ta mig loss men han var för starkt.
-Håll käften innan jag dödar dig!
Jag insåg att det var bäst att vara tyst.
Linnea hade vaknat av allt oljud, såklart. Hon satt i soffan och grät. Jag förstod henne, vem vill se sin egen pappa gör något sånt?
Han slog mig tills jag inte orkade göra något motstånd.
Efter det började han dra i mina kläder och jag visste vad som väntade, och kunde inte göra nåt för att förhindra det.
Jag visste att det bara skulle bli ännu värre om jag inte höll tyst, jag försökte men det gjort så jävla ont.
Det hade aldrig gjort lika ont med nån annan, okej Ulrik var den enda jag haft sex med men ändå.
Efter något som känts som timmar, släppte han taget om min kropp.
-Du håller käften om det här, okej? Annars mördar jag dig!
Linnea fortsatte att sitta och gråta i soffan.
-Och du också! sa han och pekade på Linnea. Hon snyftade och nickade.
Efter det lämnade han rummet.
Jag lyckades ställa mig upp, men det gjorde fruktansvärt ont. Jag satte mig bredvid Linnea i soffan och höll om henne.
Tidigt på morgonen därpå innan någon hade vaknat gick jag in på mitt rum, Linnea låg och sov i soffan. Jag hade inte kunnat sova på hela natten efter vad som hänt.
Nu var det fredag och skola. Kring 7 steg jag upp och gjorde frukost. Monika hade just stigit upp.
-Har du sovit gott? frågade hon.
Jag visste inte vad jag skulle svara, jag hade ju knappt sovit nånting.. Och jag kunde ju inte nämna vad som hade hänt.
-Jodå, svarade jag. Men jag kände att det inte riktigt lät som att jag menade det.
-Är det säkert? sa Monika och kollade mig i ögonen.
-Ja det är säkert ..
Hon fortsatte kolla i mina ögon med en misstänksam blick.
Jag klarade inte längre och började gråta, jag kunde inte rå för det! Jag hade än inte riktigt insett vad som egentligen hade hänt, men hemskt var det ändå.
-Men gumman! Har det hänt nånting?
-Nej.. jag mår bra!
Hon strök mig över ryggen.
-Jag ser ju att du inte mår bra, berätta för mig Sofie, du vet att du kan lite på mig.
Jag svarade inte. Jag kunder bara inte berätta för henne, då skulle allt gå åt helvete. Eller ja, det hade det väl redan gjort men ni fattar.
Jag for till skolan ännu tidigare än vad jag egentligen behövde.
När jag satt på bussen fick jag ett sms från Ulrik.
''Förlåt att jag inte smsade igår.. Kan vi ses sen?♥''
Ulrik, vafan skulle jag säga till honom!?
Men det var ett senare problem, jag hade en hel skoldag på mig att tänka.
----------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera!!:D Som vanligt får ni gärna ge mig idéer!:)
Kommentarer
Postat av: Nelly
Behöver man påminna om att du är as bra på att skriva novellen? ;) haha fårtsätt så den är as bra :)<3
Postat av: Jenny
Såååå bra, MÅSTE ha nästa i morrn!! :D
Postat av: Wilma!:)
SNÄÄÄÄÄÄLLLLLLLAAAAAAA ETT NYTT IDAAAAAAG!!! :)<3
Postat av: Sofi
Mer mer <333
Postat av: Emelie
jätte bra meeeeeeeeer!!!
Postat av: Hanna
Otrooooligt bra :D
Postat av: nardos
omg :'( !!!
jag vill ha meeeeeeeeeeeer idag snälla !
Postat av: Wilma! :)
MEEEEER! :)
Trackback
