ullegullenovell -

Kapitel 11 (del 1/2)

Det här blir ett väldigt kort kapitel, jag brukar ju göra rätt så långa, men aa!:P

-----------------------------------------------------------------------------------

''Patrik'' stod det på skärmen, han ringde, igen.

Jag blev stel i hela kroppen men lyckades svara ändå.

-Hallå? svarade jag försiktigt

-Var är du!? DU HAR VÄL INTE SKVALLRAT TILL NÅGON!?! Då blir det inte kul för dig kan jag säga! röt han.

-Nej det har jag inte! Jag är på väg hem jag var bara...

-VARS!? avbröt han.

-hos... hos...

-UT MED SPRÅKET!

-hos min pojkvän ..

-POJKVÄN!? Du har inte sagt att du har någon pojkvän!

-Nej jag vet.. förlåt!

-Inga ursäkter. Du kommer hem GENAST!

-Jag är på väg..

Han la på.

Det rann tårar ner för kinden medans jag gick. Folk som jag gick förbi kollade konstigt på mig men jag brydde mig inte.

Om bara Ulrik vore här ..

När jag tog första steget på trappan upp till ytterdörren blev jag rädd. Väldigt rädd.

Tänk om bara Patrik var hemma? Hur skulle det gå då?..

Jag skulle sagt att jag var med en kompis VARFÖR, VARFÖR VARFÖÖÖR sa jag att jag varit med min pojkvän!? Dumt gjort..

Jag öppnade försiktigt dörren och smög in på mitt rum.

Han verkade inte va hemma, eller, jag såg honom inte iallafall. Jag letade inte precis.

Jag gick fram till skrivbordet för att ta fram min laptop ur en låda, men där låg en iPad istället.

Då kom Monika in.

-Hejsan Sofie, sa hon och gav mig en kram.

-Såg du min lilla present jag köpte?

-Ipaden? är den till mig?:o Taaack! sa jag och gav henne en kram till.

-Varsågod! vad vill du äta föresten? jag ska fara och handla mat nu.

-Kan vi inte beställa pizza?

-Nah, jag är inte sugen men Patrik har säkert tid att fara och äta en pizza med dig.

Jag blev som stum av rädsla först. Sen blev jag alldeles yr så jag satte mig på sängen.

Monika satte sig bredvid mig.

-Sofie? Hur är det?

-Jag vet inte...

Jag började sa allting suddigt och jag hörde Monika sämre och sämre.

Jag mådde jätte illa.

-Sofie? ...Sofie!

-Sofie!! Hallå? Sofie..

Snart hörde jag henne inte alls. Jag såg henne svagt hur hon böjde sig ner över mig och fortsatte försöka prata med mig..

-Sofie? Hallå! Svara mig, Sofie?

Allting blev svart och jag kunde varken höra eller känna henne längre.

--------------------------------------------------------------------------------------

Komenteeeera?:D Idéer? SKRIV DOM DÅ!:D♥

2012-02-23 @ 22:44:49 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Wilma! :)

Jätte bra hoppas på mer ikväll! :DD

Lilla tjejen hennes plat syster eller vad man ska säga berättar allt för Monika då Sofie fick åka in på sjukhus och kolla vad det var med henne, ''Pappan''

Åker typ in i fängelse, Ulrik hör inte av sig alls helst inte på några kapitel. Sofie mår bara sämre och sämre men försöker släppa Ulrik ett tag iallafall. Sen vill Ulrik snacka med Sofie men Sofie vill bara glömma han? :))

Eller något sånt! :D

2012-02-23 @ 23:04:26

Postat av: Nelly

Holler med Wilma :)

Men ''pappan'' kan ju åka i fängelset efter några kapitel så hon mår bara semre och sämre på grund av både Ulrik och sin ''pappa'' :)

Gätte bra skrivit,vill ha mer så snart som möjligt :)<3

2012-02-23 @ 23:19:28

Postat av: Nardos:)

Jag tycker detsamma fast Ulrik ska få reda på det och sen är dem fortfarande tillsamman!/)

2012-02-24 @ 07:22:45

Postat av: Emelie

Håller med wilma om att hon den lilla ska berättar för Monika om Patrik och han hamnar i fängelse och sen att hon tycker det är så jobbigt att hon gör slut med Ulrik eller att han gör slut med henne för att hon inte berättade :)

2012-02-24 @ 11:13:31

Postat av: Jenny

Ååå såå bra, kan vi inte gå ett till kapitel idag? :D

2012-02-24 @ 18:10:18

Postat av: Hanna

Meeeer :D

2012-02-24 @ 18:14:58
URL: http://hnilssons.blogg.se/

Postat av: Felicia

ÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååååååååååååh meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!

Jääätte bra! :)

2012-02-24 @ 21:28:01
URL: http://ullegullenovell.blogg,se

Trackback