ullegullenovell

-Sofie, du har inga hemligheter för mig va? sa Monika oroligt
Jag fick en stor klump i magen.. Jag hade försökt att inte tänka på det. Jag lyckades inte hålla emot och började gråta, och inte lite heller.

(Det blev nå bugg med texten så den hoppar över varannan rad.. Hoppas det inte gör nånting.)

-Berätta nu Sofie.. sa hon och höll om mig

-Jag kan inte...

-Jo, du kan berätta allt för mig.

-Nej.. jag kan verkligen inte berätta, jag får inte.

Det blev tyst en stund och jag satt och snyftade, ingen åt längre.

-Ingen har väl sagt att du inte får skriva ner det?:D sa David och skrattade.

Han gjorde så att jag också började skratta, sen började vi skratta allihop.

-Men seriöst, du måste göra det Sofie, vi måste veta... Du förstår väl att det är viktigt? Vi är ju rädda om dig!

Jag tänkte efter, det lät sjukt töntigt. Men jag gav det en chans..

Dom förtjänade att veta.

Jag tog en pappersbit och en penna och började srkiva..

Hur skulle dom reagera egentligen? .. :s

Det kändes som att varje ord tog flera minuter att skriva.

Jag räckte fram pappret till Monika först, när jag äntligen var klart.

Jag hade skrivit exakt hur allting gått till.

Ju mer hon läste, desto mer oroad såg hon ut...

Hon kollade upp på både mig och Linnea ibland, Linnea såg nervös ut..

-Jag förstod det.. sa Monika med besviken röst.

-Du har betett dig så konstigt sista tiden, och jag minns att du hade ont och många blåmärken en dag, åh varför reagerade jag inte!? sa hon argt på till sig själv.

Hon räckte över det till David och han läste.

-Åh inte igen! Vi hade ett fosterbarn förut, i några månader, sen fick hon byta familj efter att hennes lärare ringt socialtjänsten. Jag hade varit bortrest länge och under tiden hade det pågått hela tiden tydligen. Jag tyckte så synd om henne, hon var en snäll och fin flicka. Hon förtjänade inte att bli behandlad så, det var nog bäst att hon fick byta familj.

David avbröt Monika när hon höll på att berätta.

-JÄVLA IDIOT! JAG SKA HAN SLÅ IHJÄL HONOM, VAR ÄR DEN JÄVELN!?

Han hade en blick i ögonen jag aldrig sett förut.. Liksom, ond?

Nej kanske inte ond, men riktigt riktigt riktigt arg, som en svart blick.. Kan knappt beskriva det själv!

Det vore nog bäst om jag aldrig berättat något om det...

-------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa kommer upp imorgon. ;)