Kapitel 7 (del 2/2)
Jag gjorde ingenting resten av dagen förutom att prata i telefon med Ulrik litegrann, men han hade mycket att göra så vi hann inte prata så länge.
Jag gick och la mig tidigt den kvällen.
Jag drömde att pappa kom tillbaka, jag, mamma, pappa och David var en lycklig familj. Mamma hade aldrig krockat och vi hade det jättebra. Ulrik var också med i familjen såklart, men inte Malin faktiskt.
Jag vaknade upp och suckade, drömmen var inte sann hur mycket jag än önskade att den vore det.
Jag drog fram mobilen som låg under kudden. 05.48
Var grymt hungrig.
Jag tvingade mig själv att ställa sig upp och tog på mig min mysdress, jag skulle ändå gå och sova igen sen så.
Jag gick ner för trappen, David låg och sov. Men det var ju inte konstigt heller med tanke på hur tidigt det var.
Precis när jag gått in i köket så ringde det på hemtelefonen. Vem ringer den här tiden?
-Hej det är Sofie, svarade jag och försökte låta ännu tröttare än vad jag egentligen var.
-Hej, jag heter Per Olsson och ringer från sjukhuset, kan jag få prata med din pappa?
-Nej han är inte här, det har han inte varit på 13 år.
-Ojdå. Jag är ledsen att säga det men din mamma har avlidit, jag beklagar.
Jag slängde på luren utan att säga något och sprang upp på mitt rum. Jag visste inte vars jag skulle ta vägen.
När jag såg skrivbordet kastade jag iväg allting som var på det, en del saker gick sönder men det brydde jag mig inte alls om.
Jag slängde mig på sängen och började gråta.
Efter en lång stund ringde jag Ulrik. Han låg nog fortfarande och sov men jag var tvungen att prata med honom.
Efter några sekunder svarade han.
-Du ringer inte lite sent va? haha, sa han när han svarade.
Jag svarade inte på vad han sa jag gick bara rakt på sak och berättade allt.
Vi pratade en lång stund, men jag tänkte bara på mamma, hela tiden.
-Kan inte du komma, snälla? Jag behövde honom här, mer än någonsin.
-Jag kommer så fort jag kan, nästa tåg går om 25 minuter.
Jag visste att det var flera timmar kvar innan Ulrik var här.
Jag gick ner till vardagsrummet och tog fram ett fotoalbum från en låda,jag kollade igenom alla bilder, dom flesta var på mig och David när vi var små.
Jag kom fram till en bild, det var en bild på mig, mamma, David och pappa. Vi stod tillsammans som en riktig familj. Jag och David var förståss väldigt små, men ändå.
Jag satt i soffan och kollade på foton länge, det rann tårar längst kinden när jag kollade på det. Varför kunde det inte vara så igen?
Sista bilden i hela albumet var en bild på mig och Ulrik när vi kysstes vid solnedgången. Åh vad jag saknade honom!
Jag vaknade till när Ulrik öppnade ytterdörren, jag hade somnat på soffan.
Ulrik gick fram och satte sig på soffan bredvid mig, han strök mig över håret utan att säga nånting.
Vi gick upp till mitt rum. David sov fortfarande, eller han var iallafall i källaren, men det var ju inte så konstigt. Undra om han visste nånting än, jag ville inte ens tänka tanken att jag måste berätta det för honom...
Jag och Ulrik låg och pratade om allt från hundar till p-piller, men jag tänkte mest på mamma, och på pappa...
-Kan inte du stanna här med mig tills imorgon iallafall Ulrik, jag behöver dig!
-Jodå. Men kom, jag ska visa dig något.
Ulrik tog min hand och vi gick ner, igen.
Han tog på sig sina skor och sin jacka, jag också eftersom jag förstod att vi skulle gå ut.
Vi gick på en buss in mot centrala stockholm. Vad skulle han visa egentligen?
Vi svängde in på nåt område med massa lägenheter. Ulrik gick in i en av dom, jag följde efter honom.
Skulle vi till nån han kände nu eller? Jag orkar inte med så mycket folk idag...
När vi gått två trappor upp började Ulrik rota i sin jackficka.
Han tog upp en nyckel och låste upp en lägenhet. Jag gick in och Ulrik kom in efter.
Jag kollade runt lite i lägenheten, den var ganska fin faktiskt, fast jag hittade ingen annan där.
-Vad tycker du? sa Ulrik efter en stund
Var den hans lägenhet?
-Du skojar!? halv-skrek jag och gav honom en stor kram. Han luktade lika gott som vanligt, kändes som om det var åratal sedan jag kände den doften även om det bara var nån dag sedan sist.
-Jag tänkte att det kanske blir lite svårt för oss att träffas i sommar eftersom jag ska ha mycket spelningar och sånt så jag köpte en lägenhet här...
Köpte han den bara för min skull, sååå gulligt!♥
-Aw vad gulligt! sa jag och kysste honom.
-Är du trött älskling? frågade Ulrik efteråt
-Ja...
Vi gick in till sovrummet, jag la mig på sängen och jag somnade efter ca 2 sekunder. Det sista jag minns är att Ulrik la sig bredvid mig och höll om mig.
-----------------------------------------------------------------------------------
Kommentera vad ni tyckte, gärna lite inspiration också!:)
Kommentarer
Postat av: Hanna♥
Jätte bra. Jag läste resten av kapitlen och ÄLSKAR dig. Och den här novellen har fått mig gill Ulrik mer än förut, om det ens e möjligt. Så snälla meeeeeeeer! :)♥
Postat av: Sofi
Mermer <3 Älskar denna novellen!! <3
Postat av: Anonym
älskar novellen den äger ;D ;D
Postat av: Anonym
Snälla gör en till nuu....! ;D
Postat av: Lifelover
Höll på att börja gråta, brukar inte göra det när jag läser eller ser på film, men gjorde det nu! Ska läsa nästa kapitel nu, kan knappt vänta ;)
Trackback
