Kapitel 2 (del 2/2)
Först vill jag bara tacka för dom fina kommentarerna, igen :)) men fattar inte hur nån kan tycka den här novellen är bra xd den blir bättre sen det kan jag lova! :)♥
----------------------------------------------------------------------------------------
Vi var till slut framme i Göteborg, skönt att komma av tåget. Som sagt, hatar att åka tåg. Känns ibland som det är mer jag inte tycker om än som jag tycker om...
-Ehm Lovisa, jag glömde liksom kolla VARS i Göteborg vi ska...
-Hahah! Tur att jag gjorde det då, följ mig!;)
Tur att Lovisa följer med mig! Haha annars hade jag varit i Göteborg och it vetat vars jag skulle, skulle jag gått o knackat dörr då eller? Känna ju inte sådära jättekul
Det var hyfsat nära, kanske en kvart att gå. När vi kom in var det en stor lokal med lagom stor scen.
-Nudå? Vars ska vi?
-Sofie, jag vet inte allt, bara nästan haha, sa Lovisa
Vi behövde bara stå där några minuter och sen hörde vi dörren öppnas bakom oss, samma dörr som vi gått in egenom för några minuter sen gick nu självaste Ulrik Munther genom!
Han kom in med sin gitarrväska på ryggen och den grå-bruna gubbkepsen på huvudet, som vanligt.
Han var ÄNNU nsyggasre på riktigt, då fattar ni att han var förbannat jävla snygg, asså det går inte att beskriva. Han måste helt klart vara den snyggaste kille jag sett, nånsin.
Han hade på sin mörkblåa jeans och en rutig skjorta, snyggt var det också. Han klädstil var annorlunda, jag gillade det. Lovisa blev helt stum.
-Hallå hallå, sa Ulrik
Han log, jag trodde jag skulle falla ihop, hans leénde, det dödar verkligen! Det förklarar varför han heter Munther!
-Hejhej! svarade jag glatt
-Du är Sofie va? sa Ulrik.
-Yes, och det här är Lovisa, svarade jag
-Hej Lovisa, sa Ulrik och räckte fram handen mot henne.
-H..hej, stammade hon fram. Dom skakade hand
Lovisa höll nog på att dö av lycka vid det här laget!
-Jag kan visa vägen, följ mig bara, sa Ulrik lite nervöst
Vi gjorde som han sa, han var så vacker... till och med bakifrån! Lovisa var fortfarande tyst, hon var väldigt blyg och hon var nog jätterädd för att göra bort sig, jag tyckte synd om henne.
Vi gick in genom en dörr där det stod ''OBS LARMAD'' på, Ulrik låste upp den och lät oss gå in först. Han stängde dörren och låste den igen. Vi gick vidare i en grå korridor, ingen färg alls. Tråkig.
Sen kom vi till ytterliggare en dör, men det var varken låst eller larmad. Det var Ulriks loge, den såg ut i princip som en helt vanligt loge. Det fanns ett bord med 4 stolar, så jag satte mig ned på en av dom, Lovisa satte sig bredvid mig och Ulrik mitt emot. Jag såg honom i ögonen, han hade helt underbara ögon. FANNS DET NÅGOT MED HONOM SOM INTE VAR FINT!? Det fanns fika och kaffe på bordet, Ulrik hällde upp kaffe till sig själv i en mugg och tog en kaka.
Jag tog och en kaka och Lovisa också, efter jag hade gjort det såklart. Jag känner ju henne, hon hade aldrig gjort det om jag inte gjorde det - det hade varit pinsamt och hon bara mååste göra det om jag gjorde det -annars hade det varit pinsamt. Jag förstår mig inte riktigt på dom som är så blyga, vad kan hända liksom? Men jag ska nog inte säga så mycket, jag är ju inte blyg, och det var jag grymt glad för.
-Hallå, vem sa att ni fick ta kakor!? sa Ulrik argt
-HAHAHA! skrattade jag bara
-Men seriöst, sa jag att ni fick ta kakor eller!? Ulrik lät ännu argare nu
-Men vafan, förlåt då ^^ sa jag
Jag såg i ögonvrån hur Lovisa blev knallröd i ansiktet
-Hahahah! jag skoja ju bara;) Självklart får ni ta kakor, jag ville bara kolla hur blyga ni var. Ulrik log igen, HAN MÅSTE VERKLIGEN SLUTA MED DET! hade jag stått upp nu kan jag svära på att jag hade ramlat ihop.
Lovisa blev ännu rödare i ansiktet eftersom att hon förstod att han hade sett att hon skämdes.
Jag och Ulrik började skratta åt att han just låtsades vara jättedryg.
Jag och Ulrik snackade om allt mellan himmel och jord, han var verkligen jätte trevlig, och bra humor det hade han också! Lovisa sa fortfarande inte så mycket, hon borde ju passa på! Det är ju hennes IDOL... Hon sa nåt ord ibland men det var klart mest jag och Ulrik som pratade.
Efter en stund började Ulrik leka fjortis och jag tror aldrig jag skrattat så mycket i mitt liv! haha han var så gullig när han gjorde så! :') Och alla miner han gjorde ofta, dom var också sjukt gulliga SÄG NÅN GÅNG HAN INTE ÄR GULLIG!?
Ulriks band hade just kommit, dom kom in och sa hej sen var dom borta lika fort, dom hade gått till sin loge. Den låg just bredvid Ulriks loge.
Kan faktiskt inte fatta att jag sitter och pratar med Ulrik Munther just nu, och det konstiga var att.. det kändes helt naturligt, inte nervöst alls
-Du är så fin.. sa jag, jag tänkte på vad jag sa det bara slank ut mig!
Jag såg hur Ulrik rodnade, han kollade ner i bordet
-Haha tack, du är också fin, sa Ulrik. Han lät riktigt nervös den här gången
-Vänta lite, sa jag det där högt HAHAHA sa jag för att få bort den spända känslan, jag ville itne att hans kulle skämmas.
Sen började vi skratta. Man kunde verkligen vara sig själv med Ulrik. Han var helt underbar.
Och hans skratt, asså OMG hans hesa skratt slår alla rekord!
-Asså jag måste typ repa nu strax.. men vi kanske kan träffas igen efter konserten? sa Ulrik
-Ja absolut, det vore toppen!
-Hinner vi ta en bild med dig innan? frågade jag
-Självklart! han log sådär underbart igen, DET DÖDAR MIG VERKIGEN!
Först tog vi en bild på bara han och mig sen en alla tre och en på han och Lovisa, bilderna blev verkligen superfina! Men på bilden med bara Ulrik och Lovisa ser hon så fimla liten ut i jämfört med bilden på mig och Ulrik, inte för att vara taskig alltså. Men hon var ju trots allt inte ens 13 än, jag fyllde ju 15 förra veckan... Lovisa såg lite översminkad ut, det gjorde hon ganska ofta, hon umgås mest med folk som är äldre än henne, så hon kanske inbillar sig att hon är äldre än vad hon är, eller hur man då ska säga... Hon passar absolut bäst utan smink!
Vi fick varsin autograf på armen och på varsin papperlapp. Han skrev något i hörnet på min papperslapp, jag såg inte vad det var, jag tänkte kolla det sen, men jag ville inte visa det för Lovisa. Jag vill inte att hon ska bli ledsen... Vi fick varsin kram och Ulrik viskade nåt i mitt öra, men jag kunde inte höra vad, sen gick han han och snacka med dom i sitt band. Vi gick och tog plats längst fram. Lovisa kunde äntligen prata igen.
-GUD DET DÄR VAR DET PINSAMMASTE OCH BÄSTA JAG VARIT MED OM I MITT LIV!
-Hahah, vad är det som är så pinsamt med att träffa Ulrik? han är ju bara en helt vanlig schysst kille men en uppskattad talang och oslagbart utseénde, sa jag
-Jag vet men jag kan inte hjälpa det! Du vet hur blyg jag är.
Jag skyllde på att jag behövde gå på toa, jag var bara tvungen att kolla vad som stod på lappen, jag kunde inte tänka på något annat.
Jag hittade ingen toalett så jag gick in på toan i Ulriks loge, det gör väl inget om jag lånar den antar jag. Jag tog upp lappen från fickan och väcklade upp den det stod ''Du är verkligen annorlunda... du verkar intressant och jag vill lära känna dig.♥ Du får mitt nummer, ge det inte till nån är du snäll;)'' Hans nummer stod där under. OMG, Ulrik ville lära känna mig! och det går inte att beskriva hur mycket jag ville lära känna honom! Jag la in numret på mobilen. Tänk att jag har självaste Ulrik Munthers telefonnummer på mobilen!?
Ifall att Lovisa väntade utanför så spolade jag i toan och låtsades tvätta händerna, för säkerhets skull. Jag låste upp och möttes av Ulriks blick.
Hej Ulrik! sa jag och log
Hej Sofie, sa han och log tillbaka
Han gav mig en lång kram. Han luktade underbart gott!
-Kom hit efter konserten, snälla? sa Ulrik, nu såg han ganska allvarlig ut.
-Självklart sötis;) sa jag och pussade honom på kinden, jag väntide inte på ett svar, jag bara gick iväg till Lovisa igen.
Men jag hann se att han blev lite röd i ansiktet och jag kände att han kollade på mig när jag gick iväg.
Det här var bland dom bästa dagarna i mitt liv, Ulrik verkade faktiskt lite intresserad, men det kan han väl ändå inte vara? Jag menar, han har tuuusentals fans som skulle göra vad som helst för att få honom, vad är det som är speciellt med mig?
Jag gick till Lovisa igen. Jag kunde inte koncentrera på nåt annat än Ulrik just nu!
Men jag kan bara inte berätta något för Lovisa. Hon skulle bli förkrossad! oh gash, hur ska jag kunna träffa Ulrik utan att hon får reda på nånting? Hon skulle aldrig förlåta mig, hon är jättekänslig och jag vill verkligen inte såra henne...
---------------------------------------------------------------------------------------
Det var kapiel 2 del 2/2, vad tycker ni? kommentera så här ni en kaka :3 nej men blir jätteglad av kommentarer, man blir taggad att skriva då, och då får ni nya kapitel fortare! :)♥ Ha de Munthert!
Kommentarer
Postat av: Ulrik fan❤❤❤
Postat av: Elin
Mer ❤❤ dom är super bra
Postat av: Elin
Mer ❤❤ dom är super bra
Postat av: Therese
Grymt :D
Postat av: Aini
AWESOME, skriv mer! <3
Trackback
