ullegullenovell -

Kapitel 3 (del 1/2)

Vi stod och väntade på att dom skulle börja repa, men jag kunde bara tänka på hur Lovisa skulle reagera om hon fick reda på att jag gillade Ulrik, och han HAN gillade MIG han hade ju iallafall skrivit det till mig. Det får bara inte hända, Lovisa får inte veta något, hon skulle aldrig förlåta mig... Varför ska hon vara så svartsjuk? Jag orkar bara itne med henne ibland.

Just då kom Ulrik upp på scenen (och hans band också men dom brydde jag mig inte om!) Han var lika snygg som innan, eller var han ännu snyggare? Jag inbillade mig nog bara.

Han körde först Boys Don't Cry sen Sticks and Stones och sen The Box osv osv tills han kört alla låtarna han skulle sjunga två gånger. Det kändes som att han kollade på mig med dom dära underbara ögonen nästan hela tiden medans han sjöng. Gjorde han verkligen det eller inbillade jag mig bara? Han sjöngjättebra live så mycket bättre än det lät på spotify och youtube och sånt. Nu var han inte bara 'helt okej'' nu var han jättebra! Det tyckte Lovisa också, men det hade ni väl redan förstått? När han var klar hoppade han ner från scenen till oss.

-Var jag bra? frågade Ulrik glatt

-Nej du sög, kan du verkligen inte bättre!? sa jag och försöka låta sur

-hahah, tack så mycket! sa Ulrik, fortarande glad. Han hörde nog att jag inte menade det.

Han gav mig en lång kram, igen.

Jag ville inte att Lovisa skulle börja misstänka nånting så jag viskade i Ulriks öra.

-Krama Lovisa också, hon är typ ditt största fan!

Han förstod hur jag menade och gav henne en lång kram också. Inte lika lång som min, men nästan.

-Jag borde nog gå och byta om till scenkläderna nu..

-Varför det? Du är fin i allt Ulrik, allt. Du behöver inte... sa jag utan att tänka mig för.

Lovisa stod ju faktiskt just bredvid mig, men hon sa inget om det, varken då eller efter, som tur var.

-Tycker du? haha, men jag har väl dom här kläderna då...

Han log igen, skulle jag nånsin kunna vänja mig vid det där léendet!?

Ulrik gick in backstage igen, vi följde inte med. Det var ju snart insläpp och vi ville inte förlora våra platser. Lovisa hade läst nånstans att det blev slutsålt för länge sen det vill säga att det lär bli mycket folk! Jag tycker inte om när det är mycket folk...

Lovisa avbröt mina tankar.

-Var det bara jag som tyckte det såg ut som att Ulrik kollade på dig nästan hela tiden när han sjöng? hon lät ledsen.

Jag kom inte på vad jag skulle svara, jag kunde ju inte säga att han faktiskt gjorde det, jag vet att hon skulle bli arg och ledsen och svartsjuk och allt sånt om jag sa det.

-Hallå, tycker du det? nu lät det som att hon skulle börja gråta... Varför ska hon vara så jobbig!?

-haha, jag märkte då inget, jag tyckte det såg ut som att han kollade på dig nästan hela tiden. fick jag ur mig.

-Tror du verkligen att han kollade på mig? Hon lät glad igen, som att hon hoppades på att jag skulle säga ja.

Som tur behövde jag inte svara för det sprang in massor med folk från dörren, dom såg ganska roliga ut faktiskt, haha.

Jag tycker inte om att ljuga, men jag var tvungen..

Ohnej, det här skulle bli proppat!

Alla var helt besatta och det vrar fortfarande en halvtimma kvar tills konserten började.

Jag orkade inte vänta här, jag ville vara med Ulrik nu när jag hade möjlighet att vara med honom!

Lovisa stod och pratade om Ulrik och att vi träffat honom backstage och allt sånt med några Munthers som stod bakom oss.

-Asså Lovisa, är de okej om jag går iväg en stund jag kommer tillbaka innan konserten börjar?

-Ja absolut, jag överlever haha.

-Bra..

Jag gick till hans loge när Lovisa inte kollade. Han satt där vid bordet och såg otroligt uttråkad ut.

-Har du tråkigt Ulirk? frågade jag

Ulrik sken upp, han hade nog inte sett att jag kom.

-Inte nu när du är här, sa Ulrik med ett stor leénde på läpparna.

Naw vad gulligt sagt!

-Du vet att jag gillar dig va? Sa ulrik.

-Jag gillar dig också Ulrik, mycket.

-Sofie, jag gillar dig, väldigt mycket. Mer än bara som en vän...

Nu ställde sig Ulrik upp, jag började bli lite nervös, även om jag aldrig brukade vara det.

Hon gick fram mot mig och kramade mig igen, jag älskar verkligen hans kramar, han luktar så otroligt gott! Ulrik släppte mig för ett ögonblick. Han lutade sig bak lite, men han stod ändå väldigt nära mig. Han såg väldigt nervös ut. Han kollade ner i golvet och bet sig läppen. Det såg sjuuukt gulligt ut! Han kollade på mig igen. Han böjde sig fram långsamt och kysste mig, och jag besvarade den. Hans varma läppar var underbara mot mina. Det var den bästa kyssen i hela mitt liv, helt klart!

Ulrik var bra på att kyssas, SÄG NÅT HAN INTE ÄR BRA PÅ!? Det kändes som att det varade jättelänge men egentligen var det kanske två minuter. Hon log mot mig så där gulligt efteråt, jag log mot honom också. Det finns en masas tjejer som skulle göra vafan som helst för att få kyssa Ulrik jag behövde bara ja...vara, typ.. det var konstigt, men bra.

-Vad ska jag säga till Lovisa efter konserten då, om jag ska träffa dig?

-Hmm... jag har en idé! Säg att du ska träffa mig? :D

-haha, nej men asså det är mer kompicerat än så.. Lovisa är helt besatt av dig och hon blir svartsjuk för ingenting, hon skulle aldrig förlåta mig om hon förstod att det var nåt på G, med vem det än var! Hon låter mej knappt ha en pojkvän även om hon inte ens skulle känna honom eller nåt! Hon höll på att börja gråta för att hon såg att du kollade på mig på repet.

-Aha... förstår, får försöka att inte kolla på dig lika mycket på konserten då, men det blir nog svårt.

Asså han säger bara fööör gulliga saker!

Mitt i allt knackade det på dörren och en röst pratade till Ulrik utanför dörren.

-Ulrik du ska på scen om 3 minuter är du klar?

-Klart jag är, sa Ulrik som svar.

Åååh var det redan dags för konserten?

-Jag borde nog gå innan Lovisa blir vansinnig... Jag började gå mot dörren.

-Tänker du bara lämna mig utan att jag får säga hejdå?

Jag kollade bak han stod där med världens gulligaste hundögon. Oemotståndligt.

Jag gick tillbaka och kysste honom och gav honom en kram. Jag sa hejdå i hans öra. Han sa hejdå lite ledsamt men jag kunde inte stanna längre så jag gick. När jag kommit ut ur hans loge sprang jag tillbaka till Lovisa med världens största léende på läpparna. Jag försökte att inte se allt för glad ut när jag kom tillbaka till Lovisa.

-VARS HAR DU VARIT!? Lovisa lät nästan orolig, är hon min mamma eller? ^^

Jag visste inte vad jug skulle svara... Jag kunde ju inte svara att jag varit med Ulrik, att vi kysstes två gånger och att jag typ är kär i han?

-Hallå? svara då!

-Jag var bara ute och tog lite luft och gick en sväng, du vet att jag inte gillar när det är mycket folk...

Lovisa svarade inte, hon hade bestämt sig för att vara sur istället, så töntig hon är!

Ulrik kom upp på scenen och alla började skrika som besatta. Där stod han, han som kysste mig för några minuter sedan, det kändes fortfarande konstigt.Jag var bara en helt vanlig tjej från Stockholm och han var den killen alla tjejer ville ha, från Göteborg.

-JAG ÄLSKAR DIG ULRIK!!! skrek en av tjejerna bakom oss.

Ulrik höll precis på att prata då, så dom avbröt honom kan man säga. idioter.

-Ehm vars var jag, juste, sa Ulrik. Det märktes att han inte ville svara som han gjort ibland till fans.

Jag tror han kollade extra mycket på mig under konserten också, men inte lika mycket som förra gången. Jag såg på honom att han verkligen försökte att inte kolla på mig...

-Ropa ''jag älskar dig'' till Ulrik, han kanske svarar! sa jag till Lovisa bara för att jag visste att hon inte skulle våga.

-Aldrig, det skulle jag aldrig nånsin våga, gör det själv om du törs! sa hon utmanande.

-Sure!;) svarade jag, han hade precis kört klart Heros In Defeat så jag passade på nu.

-JAG ÄLSKAR DIG ULRIK!! jag skrek så högt jag kunde.

Ulrik kollade på mig, han måste ha tyckt att jag var en idiot, jag hade ju sagt att jag inte var ett fan av honom och att jag vara var med i tävlingen för Lovisas skull, egentligen.

-Jag älskar dig också! sa han

Jag blev glad över att han svarade, men han kan väl inte ha menat det?..

Han skulle precis sjunga sista låten, det var Alburn Road, Lovisa älskade den låten, faktiskt jag också, helt klart en av hans bästa låtar. Han kollade på mig nästan hela tiden under låten...

Tänk att han sa att han gillar mig mer än som en vän, ofattbart. helt ofattbart, vi kände ju knappt varandra... han förtjänar bättre än mig iallafall!