Kapitel 23
Hej!
Som sagt har jag varit med min kompis som inte låter mig skriva på novellen för att hon tkr det är sjukt jobbigt att jag gör det.. Varit med hon några dagar i streck, så inte kunant uppdatera så bra, bara på natten när hon sov, haha! Sorry för uppdateringen..
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag steg upp tidigt dagen efter.
Började med att gå upp för trappen och väcka Linnea, låta henne vakna till en stund, servera henne och mig frukost, packa hennes skolväska, gå med henne till dagis och sen skynda mig till skolan.
Stressiga mornar när inte Monika är hemma...
Patrik hjälper aldrig till med henne på morgonen, det får jag göra helt själv.
Jag hann precis till skolan i tid, tåget var försenat, som vanligt.
Jag brukar ta det tidiga tåget, men det skulle jag aldrig hinna med när Monika inte är hemma, om jag inte skulle stiga upp jäääääätte tidigt!
Första lektionen hade vi SO = prov.
Det känns som att det gick helt okej faktiskt.
Skolan gick trögt.
När skolan äntligen var slut tog jag bussen hem.
Ikväll skulle Monika komma hem, skönt!
Jag tog upp telefonen för att ringa Ulrik, men då ringde han mig istället.
Jag sken upp som en sol och svarade.
-Hej snyggisch, jag smsade dig igår men du svarade inte, sa jag.
-Nej jag vet, jag var ...upptagen
-a jag förstod det, själv var jag tvungen att sitta upp och plu..
-Sofie? avbröt han mig.
Han lät inte lika glad som vanligt, men alla har ju dåliga dagar.
-Asså jag vet inte hur jag ska säga men.. Vi kan bara inte umgås längre. sa han lite ledset.
-Va? Varför!?
-Men asså... Mina fans kan knappt hantera vårat förhållande, och det gör det svårare för mig att hålla dom kvar. Dom är viktiga för mig...
-Är inte jag viktigt för dig då? Jag fattar inte hur du kan göra så här mot mig, du har aldrig nämnt nåt om att jag gör det svårare för dig!
-Nej jag vet... Men du förstår inte.
-Men snälla förklara då? Du fattar inte hur mycket du betyder för mig, du är allt jag har kvar! Snälla Ulrik, vi kan lösa det?
-Nej det går inte! Om du bara visste...
-Du kan inte lämna mig... inte nu!
-Jo, det kan jag.
Han la på.
Jag kunde knappt fatta vad som just hänt, hände det verkligen eller var det bara en hemsk mardröm?
Varför ska allt dåligt hända mig? Jag får aldrig vara lycklig.. åh jag orkar seriöst inte mer!
Jag la mig ner på sängen, och tänkte.
Jag tänkte på Ulrik. Efter en stund insåg jag att det verkligen var sant. Det var ingen mardröm.
Jag tryckte kudden mot ansiktet och började gråta, mycket, väldigt mycket
Jag skrek rakt ut i den. Jag orkar inte med att leva utan honom. Han var allt jag hade kvar.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer ikväll/natt (Jag har lov:D) Kommentera vad ni tyckte/idéer? :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!
Postat av: Nelly
Jätte bra men kan du inte skriva mer om vad som hände i Ulriks perspektiv? Vill veta vem det var och varför.... Snälla skriv typ 2 nya i kväll/natt? :D<3
Postat av: Linn
Gud så bra! Kan typ inte Sofie typ börja må dåligt och a du vet. Typ går ner i vik och så. men det är bara ett förslag. Du skriver iaf super bra! :D
Postat av: anonym
asså har hon inga vänner hon är ju bara med ulrik
p.s vad hände med ulrik du vet på förra kapitlet det var ju inget om det på det här kapitlet
Trackback
