Kapitel 30
Ulriks Perspektiv
Inte igen...
Han tröck upp mig mot väggen i min lägenhet, jag försökte inte ens streta emot. Det var lönlöst.
-Ska inte du vara i Sundsvall nu?
-Vem fan tror du att du är!? röt han i mitt ansikte.
-Va?
-Du vet vad du har gjort!
Jag visste såklart vad jag gjort, men jag var inte helt säker och vi tänkte på samma sak.
-Nej..
Han armbågade mig i magen så jag tappade andan.
-Jag är inte dum! Tro inte att jag inte hörde er, du skulle bara våga röra henne igen, träffa henne aldrig mer, aldrig.
-Men jag älskar ju henne!
-Det skiter jag i! Hon är min nu.
Trodde han ja.
Jag ville ha henne och jag tror hon fortfarande ville ha mig. Jag skulle kunna ta tillbaka henne om jag fick möjligheten, OM hon skulle kunna förlåta mig vill säga. Om jag bara kunde säga sanningen till henne hade allt blivit så mycket lättare...
Han höjde en kniv mot mig.
-Du berättar inte för NÅN om det här fattar du?, du får ingen mer chans.
Han drog bort kniven igen och knäade mig hårt där.
Min mobil ringde
Patrik tog upp den ur min ficka jag såg att det stod ''Älskling ♥'' på displayen.
-Sätt på högtalare och svara, sa han-
Jag gjorde som han sa.
-Hallå?
-Hej, det är jag. Kan vi träffas nu? sa Sofie.
-Nej, jag är eh.. upptagen.
-okej men iallafall, vill du följa på våran examensfest på torsdag kväll, alla var tvugna att ta med nån.
Jag kollade bedjande upp på Patrik men han gav mig bara en ond blick tillbaka.
-Nej, jag kan inte...
-Varför?
-Eh.... jag har bara inte lust..
-Men snälla, det är viktigt för mig!
-Det är slut mellan oss och det vet du Sofie...
-Ja jag vet men.... äh skit i det då.
Hon lät lite ledsen på rösten.
Patrik lämnade iallafall lägenheten efter samtalet.
Tillbaka till Sofies synvinkel
Vad han verkade arg nu då...
Jag bestämde mig för att gå hem igen.
När jag kom hem satte jag på TVn och kollade på Simpsons.
Jag gick till köket för att dricka ett glas vatten och precis då kom nån hem. Det var ....Patrik?
-Är inte du i Sundsvall?
-Det blev ändrade tider så jag far inte förens sent ikväll.
-Okej.
Sen fortsatte jag att se på tv.
Efter en stund tog det slut och det var bara skit program på tv, som vanligt.
Jag kanske borde fara förbi Ulrik i alla fall... Han lät så konstig i telefon.
-Jag far till Ulrik! ropade jag från hallen.
Patrik kom rusandes in.
-NEJ DET GÖR DU INTE! Sa han och tog hårt tag i min arm.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag kämpat med att komma på något att skriva, nu är klockan 6 på morgonen och äntligen får jag sova! Godna... morgon? haha xd
Kommentarer
Postat av: Nelly
Jätte bra som vanligt :)<3
Postat av: Emelie
Jättebra :)
Postat av: Anonym
OMG!!!! mer!<3<3<3
Trackback
