Kapitel 45
Förlåt för uppdateringen tycker bara det är så jävla tråkigt o skriva nu för tiden, känns som ingen ändå vill läsa fast jag vet att några vill det men ändå... haha! xd
--------------------------------------------------------------------------------
Efter typ en halv minut öppnade en sengångare, alltså en tant, dörren.
-Hejsan, skulle jag kunna få låna telefonen? frågade jag.
-Vad sa du lilla flicka? sa hon och spetsade öronen.
-Kan jag få låna telefonen, sa jag nu ännu högre.
-Va? Du vet jag hör så dåligt nu för tiden, i din ålder brukade jag allt..
-KAN JAG FÅ LÅNA TELEFONEN!? sa jag så högt jag kunde utan att skrika, jag hatar att lyssna på folks ointressanta pladder.
-Jaha, var det de du sa, sa hon lite besviket.
Hon gick saaaaakta så inihelvete in i köket och jag följade efter.
-Här har du, snuttan. sa hon och räckte fram luren.
-Tack, svarade jag medans jag stressat slog Ulriks nummer.
Det hann bara gå nån signal innan han svarade.
-Ulrik?
-Ja? ...
-Det är jag, har du tid? vi måste snacka!
-Sofie!? Jag har försökt fått tåg på dig, hur äre me dig? sa han oroligt.
-Jag är oskadd, men jag är orolig så jag tror jag ska dö, kan inte ta det på telefon.. Vi måste träffas, NU.
-Kommer direkt, är du hemma?
-Nej
-Vars är du då?
-Ingen aning.. men vänta.
Jag la ifrån mig telefonen och gick in i vardagsrummet där tanten satt.
-Eh.. det här kan låta lite konstigt men vars är vi? Jag försökte prata högt o tydliget så hon skulle höra mig. Och det verkade funka.
-Jag bor i Trollered.
-Ähh, var ligger det då?
-En bit utanför Göteborg.
-Verkligen? aja, tack!
Jag gick in i köket igen och tog upp luren.
-Jag är i Trollered.
-Trollered? Vafan göru där!?
-Asså jag är ganska förvirrad, jag vet inte. Snälla kan du bara komma?
-Vänta... ska kolla om det går nån buss dit snart, jag ringer dig strax.
-Du vänta, kan du ringa på det här nummret? jag ahr slut ström..
-Sure.
Jag gick in till tanten igen och satte mig bredvid henne.
-Du har möjligen inte en mobil laddare till iPhone?
-Vad sa du?
Juste, prata tydligt nu Sofie... Prata högt o tydligt.
-Har du en mobil laddare till iPhone, frågade jag igen.
-I skåpet till höger, över diskhon, har jag en massa laddare mina barnbarn använder när det kommer hit så om du har tur kanske det finns en till iPhone.
-Tack så mycket! Det gör inget om jag lånar den va?
-Nejdå, känn dig som hemma flickebarn!
Jag gick in i köket och kollade i skåpet. Och mycket riktigt, fanns där en iPhone laddare.
Tror nog aldrig jag varit så glad att få ladda mobilen förut...
Jag startade den direkt när jag stoppat in laddaren i uttaget.
16 missed calls & 24 new messages
Dom allra flesta var från Ulrik, men några från Monika.
På smsen stod det mest saker som ''Vars är du?'' ''Är allt okej?'' ''Varför svarar du inte?'' ''Ring så fort du kan!'' osv.
Jag hörde hur det ringde och slet upp telefonen fortare än kvickt.
-Det går ett tåg dit om 25 minuter, jag tar det.
-Okej, jag möter dig på stationen, sa jag.
-Bra, ses snart!
Vi la på rätt fort. Jag gick in till tanten IGEN. Hon satt os åg på nåt tråkigt TV-program.
-Förlåt om jag är jobbig men.. Vet du vars det finns en buss station nånstans?
-Jodå, den ligger ungefär en timmas gåtid (alltså typ 20 minuter för mig skulle jag tro, hon går ju som en snigel!)
-perfekt.
Hon beskrev vägen, jag tackade för allt och tog på mig ytterkläderna.
Nu när jag hade hunnit ladda mobilen en stund hade jag iallafall ström så det räckte ett tag.
Jag kollade dock upp den där buss stationen på google maps också, för säker hets skull.
Och mycket riktigt, det tog ca 20 minuter för mig tills jag skymtade stationen.
När jag väl stod där var det inte särskilt mycket folk, undra vad klockan var egentligen..
Jag tog upp mobilen ur fickan och kollade.
15.43... Var det IGÅR jag blev tagen till källaren? Hur fan kom jag dit egentligen? Vem tog mig dit? Och viktigast, HUR VAR DET MED DAVID!?
En sak var säkert, det var inte Patrik vilket var min första tanke.
För mannen som jagade mig var väldigt tjock och Patrik var väl ganska normal storlek.
Jag kände mig så förvirrad som man bara kunde vara.
Efter typ 10-15 minuter såg jag en buss närma sig. Jag antog att det var Ulriks buss.
Jag ville bara krama om honom som en jävla get vill krama en ananas, och andas in hans doft (japp fint talesätt men ni fattar)
Bara han tror på mig nu då....
--------------------------------------------------------------------------------------
De va de! x)
Kommentarer
Postat av: sara
Meeeeer!! :D
Postat av: Felicia
När kommer de mer? :) kommer bli galen om du inte skriver mer ;) <3
Postat av: Fanny
Mer :)
Postat av: Anonym
Mer !!!! :)
Postat av: Molly
Du bara måste fortsätta skriva! Du har lätt den bästa novellen! :) Snälla söta ( inte för jag vet hur du ser ut men du är säkert söt! xD ) du sluta inte skriva så gör du mig och många andra väldigt glada! ;)
Postat av: Molly
Du måste fortsätta skriva! Du har lätt den bästa Ulrik novellen! :) Snälla, söta ( inte för jag vet hur du ser ut men du är säkert jätte söt! xD ) duktiga du fortsätt skriv så gör du mig och många andra väldigt glada! ;)
Postat av: Molly
Sorry för spam men det krånglade och ville att du med säkerhet skulle få det ;P
Postat av: Elsa
Så himla bra! Det är bra skrivet och så himla spännande! Du måste (okej, du måste inte, jag vil inte pressa dig) men snälla fortsätt skriva!!!
Postat av: Linn
super!
Postat av: Linn
super!
Trackback
