Kapitel 47
Innan ni läser, snääälla rösta på Ulrik här: https://www.facebook.com/questions/10151483446305022/
Jag vet hur gärna han skulle vilja vinna det där...
----------------------------------------------------------------------------------------
*Försökte lura mig? Rösta nu ;)!*
--------------------------------------
Vi vände oss om och började springa allt va vi hade.
Men vi hann inte långt innan det stod ännu fler där.
Vi backade sakta...
-HÖGER! utbrast Ulrik, och vi började genast springa åt höger.
Men där stod ännu fler.
Vi var omringade..
Medans vi backade kom dom allt närmre, så vi blev instängda.
Vi hade ingenstans att ta vägen.
Ulrik tog min hand.
-Allt ordnar sig, jag kommer på nåt, jag lovar. sa han lite tveksamt.
En av männen tog tag i mina armar och lyfte upp mig på axeln.
-Låt henne gå!!
Jag skrek, slog och sparkade allt vad jag hade.
-Käften! svarade mannen med en riktigt grov röst.
Samtidigt tog en annan man tag i Ulrik.
Han kämpade emot men dom var en på varsin sida och båda var biff, han hade ingen chans.
Att ingen såg nånting?
Eller brydde sig ingen bara?
Jag såg hur en kvinna var ute i sin tråfgård.
-HJÄÄÄÄLP!! ropade jag
Hon kollade på mig hela tiden när dom bärde förbi mig.
-HALLÅ!? HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIG!!!
-Jag är ledsen, sa hon tyst.
Sen fortsatte hon med sitt.
Vad är det för fel på folk här!?
Dom hotade oss och tvingade oss att vara tysta, inte för att nån orkade skrika för det var meningslöst.
Männen tog oss rakt in i skogen.
Men nu var det bara 2 stycken av dem kvar, ska jag vara ärlig har jag ingen aning om vars dom andra tog vägen..
Det enda som kändes bra just nu var att vi var i en skog. Skogar är så mysiga..
Dom släpade in oss långt in i skogen.
Till slut sa dom nåt till varan på ett språk jag inte förstod.
Dom tröck oss mot varsitt träd och band fast rep vid händerna och benen.
Sen vände dom sig om och började gå.
-Nej! Ni kan inte bara lämna oss här!! Vi kommer ju fan dö!, jag tänkte på hur fult det lät när jag sa det, att vi kommer dö. Det kanske var det som var meningen från första början?
Repen satt så hårt att det gjorde ont! Det verkligen skärde in i huden.
Varför ska allting hända just mig? allt.
-Sofie? sa Ulrik trött.
-mm? svarade jag.
-Jag skulle ha lyssnat på dig från början.. Då skulle vi inte vara här, OCH vi skulle veta hur det var med David.. Förlåt
-Det är inte ditt fel, Ulrik.
han svarade inte.
Jag vet inte hur länge vi suttit där men jag var dödshungrig och trött också.
Perfekt.
-Ulrik?
-aa?
-När vi ändå sitter här så...
jag fick en klump i halsen. Gjorde jag rätt val nu?
-Så vad?
-Äh men det var inget...
-Jo, prata på du. Jag går ingenstans...
Jag kunde inte låta bli att skratta även om det var lamt.
Ulrik började också skratta. Hans hesa skratt.... aww! Lika sött varje gång.
-nejmen seriöst jag måste också snacka om en sak, sa Ulrik.
---------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Postat av: Elsa
Jättejättebra! Måste ha mer!!!!!!!!!!!! Kan inte förklara hur bra jag tycker det är!
(Har förresten röstat och Ulrik bara måååååste vinna!)
Postat av: Rebecka
sjuuukt bra!! har redan röstat på honom ;)
Postat av: Emelie
Jättebra ;)
Postat av: erika anestedt
mer mer mer jag måste veta vad som händer
Postat av: Theresemunther!
awesome!<3333
Postat av: Emma
Fan va bra du skriver!! :D Mer!!
Trackback
