ullegullenovell

Kapitel 50

Vet att uppdateringen varit jättejättedålig, men som dom flesta nog vet så är det skitjobbigt i skolan på vårterminen! :s Massa nationella prov, övriga prov osv.

Och glöm inte bort att ni fortfarande kan ställa frågor på frågestunden, man får självklart ställa hur många man vill! =)

----------------------------------------------------------------------------------------

-Eh asså.... Du vet när du gjorde slut.....?

-...Ja, sa Ulrik som ett fördröjt svar.

-asså... ehm.. Vad tänkte du då?

Stämningen blev ännu stelare än innan.... vrf ska jag alltid förstöra allting?

-Hur menar du?..

-Jamen.. asså.. Du lät så... äh jag vet inte. Typ, osäker. Eller alltså... Jag tror inte på att du gjorde slut för det där med dina fans, för vi umgås ju fortfarande rätt mycket?

Ulrik blev tyst och försökte att inte möta min blick.

-Asså.. det är komplicerat, okej? sa han tillslut, kallt.

-Men vad är det som är så komplicerat då?

-Kan vi ta det här en annan gång? sa Ulrik, nästan lite argt men jag tror jag hörde en klump i halsen. Nånting står inte rätt till med honom... jag känner det på mig.

-Okej då.. sa jag tyst.

Vi satt tysta och bara kollade ut i regnet.

ALLTING var tyst.

inget runtomkring hördes..

-Kan du kolla när det går nån buss? frågade jag.

-Vars?

-Beror på vars vi ska.. sa jag osäkert.

Perfekt nu låer jag som en idiot också.

Han tog upp sin iPhone och kollade.

-Det går ingen härifrån till Stockholm... Så får fara till mina föräldrar i götet. Ska du med?

-Eftersom du inte tar dig hem annars, tillade han.

-ehm.. visst.

-Sista mot göteborg går om tre minuter, snacka om tajming! sa Ulrik, lite gladare den här gången.

-a jo okej.

Vi satt tysta hela tiden.

Efter nåt som kändes som en evighet av tystnad såg jag bussen närma sig.

-Ah, där kommer bussen!

Jag ställde mig upp, benen kändes otroliga tunga.

Jag stoppade ner handen i min jeans som jag nu såg var otroligt smutsiga, och tog upp pengar.

Vi gick in i bussen och busschauffören var otroligt otrevlig, men det hör väl till antar jag?

Vi satte oss på första lediga plats.

Jag satt längst in, närmast fönstret.

Min favoritplats.

Jag gillade att kolla ut när man åkte buss.

Speciellt när det regnade. Det är så... inspirerande. Men samtidigt nästan deprimerande, haha.

Jag satt och tänkte... tänkte på David. Jag bara måste hjälpa honom. Men hur?

Och frågorna, dom kändes som dom aldrig skulle ta slut. Vem var det som tog mig till den där källaren? och varför? Och varför tog dom med David? Varför dödade dom honom men inte mig? Stod jag på tur eller? VAR David ens tur eller hade jag fortfarande en chans att rädda honom? Vad var det Ulrik döljde? Varför hade han gjort slut? Och varför var han så noga med att inte berätta något för mig om det? Skulle jag nånsin få träffa pappa igen? Visste han allt jag gått igenom?

Som sagt, frågorna tog aldrig slut och snurrade runt i huvudet så jag nästan fick huvudvärk.

Nejmen jag ve tinte, går inte riktigt att förklara. Men jag är nog den enda som känner så.

Men nu blev regnet till ''ränder'' på rutan så allting blev suddigt.

Nu först kände jag hur hungrig och trött jag var.

Jag lutade huvudet mot glaset och lyckades somna. Det var enda sättet att sluta tänka.. Tänka på allt hemskt.

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag vet, jag vet. Jag MÅSTE verkligen bättre uppdateringen...

När kommer frågestunden att avslutas? :)

När kommer frågestunden att avslutas? :)

ÄNTLIGEN! :D

Bra vill hamer

snälla skriv mer!

meeer