Inspirationsbrist!
Vet att det varit bajsuppdatering senaste dagarna..
Räknas inspirationsbrist som en andledning? för det är vad jag har!
Ni hår gärna lämna en kommentar om va ni tkr jag ska skriva.
Ha det gott så länge! :]
Säger det igen..........
Tjo
Vet att jag sagt det flera gånger förut men kommer inte ha bilder så ofta för jag tkr det är så svårt att få bra bilder.
Hoppas ni fortsätter läsa ändå för annars slutar jag skriva ;PpPpp
Kapitel 43
Hade skrivit mycket mer igår, men såg nu att allt inte kom med, typiskt mig. :/
----------------------------------------------------------------------------------
'OBS! Låg batterinivå' stod det på skärmen.
Jag slog Ulriks nummer fort och ringde.
Signal efter signal gick
*suck*
Jag tänkte precis lägga på men då svarade han.
-ULRIK VI MÅSTE SNACKA DET ÄR VIKTIGT!
-Eh, Ulrik är inte hemma just nu. Du får prova ringa senare.
Jag hörde direkt att det var Katarina, Ulriks mamma.
Det blev tyst.
-Hallå? ....haaallå? hallå!
ingen svarade.
Jag kollade på skärmen.
'OBS! Låg batterinivå' stod det igen.
Sen stängdes mobilen av. Fuck. Slut ström...
Ulriks perspektiv
Vi satt vid elden, vi grillade korv, marshmallows, majskolvar och lite allt möjligt.
Själv satt jag och grillade marshmallows, mums!
Vi var många, jag vet inte riktigt hur många, men många som sagt.
Fredrik hade bjudit mig, och massa andra han kände på en grillfest, kul hade vi iallfall.
-Ska du ha en? ropade Fredrik och sträckte fram en öl.
-Jovisst, tack. sa jag och tog emot den.
Skönt att sluta tänka på allt och bara ha kul för en gångs skull!
Fast jag saknar redan Sofie... VARFÖR MÅSTE ALLT VA SÅ JÄVLA KOMPLICERAT!?
-Ulrik kommer du?
Det var Fredrik igen.
-Va, vars? svarade jag
-Du sitter o stirrar som en jäkla häst som ser en grön äng, haha! vad tänker du på egentligen?
-haha, nae inget speciellt. sa jag och ställde mig upp.
Jag följde efter dom andra och vi gick ner på en strand i närheten.
Vi började köra lite tävlingar och sånt nere på stranden, mest för att vi inte hade nåt att göra.
Nästan hela tiden stod det mellan mig och Fredrik, vi var nästan exakt lika snabba.
Det blev oavgjort typ hela tiden så vi sprang om och om igen.
Fan va jobbigt det är att springa i sand!
Tillbaka till Sofie's perspektiv
Jag satt vid dörren och tänkte hur fan jag skulle ta mig ut härifrån.
Plötsligt hörde jag hur någon gick med tunga steg utanför dörren.
En lampa tändes så det sken in lite lite ljus under dörren.
Nån stoppade in en nyckel i dörren och den öppnades sakta.
Det gjorde ont i ögonen när den gick upp, ögonen hade vant sig vid det kolsvarta mörkret allt för mycket.
Personen som kom in hade en svart kappa med luva, som täckte ansiktet.
Men det kändes ändå som om det vore en man.
Han gick in ungefär till mitten av rummet, han verkade inte ha sett mig än.
Jag följde honom med blicken och såg att där på golvet låg David.
Det var från honom blodet kom från...
Jag trodde mitt hjärta skulle stanna, jag var så jävla rädd!
Mannen tog tag i hans armar och började bära bort honom mot en annan dör som jag inte sett. Det blev blodspår efter honom.
Jag såg en hammare på golvet, jag tog tag i den och lyckades ställa mig upp.
Jag tog mod till mig och smög efter mannen.
Han stannade till framför dörren för att ta fram nyckeln.
Mitt hjärta slog snabbar än nånsin.
Jag höjde hammaren högt över mitt huvud och tog sats.
Hammaren var knappt en decimeter från hans huvud, jag blundade.
Jag ville egentligen inte göra det, men jag måste. Han har fuckin' försökt döda min bror, och jag vet inte ens om han lever!
Jag kände hur nån tog ett stadigt grepp om min arm.
-Du trodde du kunde överlista mig? haha! Patetiskt. sa en mörk röst.
Jag kommer dö.
---------------------------------------------------------------------------------------
Det blev sent som vanligt, haha x)
Kommentera?
-Jovisst, tack. sa jag och tog emot den.
Skönt att sluta tänka på allt och bara ha kul för en gångs skull!
Fast jag saknar redan Sofie... VARFÖR MÅSTE ALLT VA SÅ JÄVLA KOMPLICERAT!?
-Ulrik kommer du?
Det var Fredrik igen.
-Va, vars? svarade jag
-Du sitter o stirrar som en jäkla häst som ser en grön äng, haha! vad tänker du på egentligen?
-haha, nae inget speciellt. sa jag och ställde mig upp.
Jag följde efter dom andra och vi gick ner på en strand i närheten.
Vi började köra lite tävlingar och sånt nere på stranden, mest för att vi inte hade nåt att göra.
Nästan hela tiden stod det mellan mig och Fredrik, vi var nästan exakt lika snabba.
Det blev oavgjort typ hela tiden så vi sprang om och om igen.
Fan va jobbigt det är att springa i sand!
Tillbaka till Sofie's perspektiv
Jag satt vid dörren och tänkte hur fan jag skulle ta mig ut härifrån.
Plötsligt hörde jag hur någon gick med tunga steg utanför dörren.
En lampa tändes så det sken in lite lite ljus under dörren.
Nån stoppade in en nyckel i dörren och den öppnades sakta.
Det gjorde ont i ögonen när den gick upp, ögonen hade vant sig vid det kolsvarta mörkret allt för mycket.
Personen som kom in hade en svart kappa med luva, som täckte ansiktet.
Men det kändes ändå som om det vore en man.
Han gick in ungefär till mitten av rummet, han verkade inte ha sett mig än.
Jag följde honom med blicken och såg att där på golvet låg David.
Det var från honom blodet kom från...
Jag trodde mitt hjärta skulle stanna, jag var så jävla rädd!
Mannen tog tag i hans armar och började bära bort honom mot en annan dör som jag inte sett. Det blev blodspår efter honom.
Jag såg en hammare på golvet, jag tog tag i den och lyckades ställa mig upp.
Jag tog mod till mig och smög efter mannen.
Han stannade till framför dörren för att ta fram nyckeln.
Mitt hjärta slog snabbar än nånsin.
Jag höjde hammaren högt över mitt huvud och tog sats.
Hammaren var knappt en decimeter från hans huvud, jag blundade.
Jag ville egentligen inte göra det, men jag måste. Han har fuckin' försökt döda min bror, och jag vet inte ens om han lever!
Jag kände hur nån tog ett stadigt grepp om min arm.
-Du trodde du kunde överlista mig? haha! Patetiskt. sa en mörk röst.
Jag kommer dö.
---------------------------------------------------------------------------------------
Det blev sent som vanligt, haha x)
Kommentera?
Kapitel 42
Förlåt att det dröjde :/
Sorry om det är mkt slarvfel men hinner inte läsa igenom, men hoppas ni förstår ändå.
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade av en enorm huvudvärk.
Vars var jag?
Det var helt mörkt och kallt...
Jag ställde mig på knä och kollade mig runt, men det var lönlöst. Det gick inte att se nånting.
-Hallå?
inget svar.
Jag började sakta men säkert gå på alla fyra, jag tog med händerna först för att känna om det är något där.
Det var stengolv, det kändes typ som stelnat cement. och väggarna var gjort av samma, eller det kändes iallafall likadant.
Jag kände en konstig lukt.
Jag fortsatte kolla mig omkring, eller rättare sagt KÄNNA mig omkring.
När jag satte ner handen kände jag nånting blött.
Vatten? Nej det kunde det inte vara, det var varmt...
Kunde det vara? .......
Oh shit jag måste härifrån, nu!
Fyfan vad äckligt, fyfan vad äckligt fyfan vad äckligt!!!
Det var blod på golvet, varmt blod. Och det var ju inte bara lite blod heller!
Jag började få panik, jag kan inte vara kvar här!
Jag började skrika efter hjälp.
Efter nån minut hittade jag en dörr (tror jag) och började banka på den.
-HJÄÄÄÄÄÄLP!!!
Jag ropade om och om igen.
Men inget svar.
Jag gled sakta ner med ryggen mot dörren.
Jag tröck ner mitt ansikte i knät och började gråta. Jag orkar seriöst inte mer.
Jag hade ingen aning om vad klockan var, hur jag kom hit, var jag var eller hur länge jag varit här.
Det känns som om jag inte vet nånting längre.
Tanken av att det kanske låg blod här inne äcklade mig, blodet kan ju komma från vad fan som helst!
Jag satt och skrek på hjälp tills jag trodde halsen skulle spricka.
Jag letade i ficken efter något som jag kanske kunde få upp låset med, det är ju värt ett försök iallafall?
Jag hittade inget att få upp dörren med men jag hittade min mobil, att jag inte tänkte på det innan!
RUBRIK
Inget nytt kapitel förens det är 20 kommentarer på kapitel 41! ;P
Kapitel 41
Här kommer kapitel 41, det hade ni nog redan listat ut men skit samma ;)
------------------------------------------------------------------------------
-Det blev inte så mycket att umgås med din familj, haha!
-naej inte direkt, men dom överlever nog.
Jag tänkte på att jag skulle komma hem alldeles försent och suckade.
-Vad är det? frågade Ulrik
-Patrik kommer döda mig...
-Vadådå? sa han
-Han... han har känsligt humör, kan man säga. svarade jag snabbt.
-Aa jag vet.
Det blev tyst nån sekund.
-Vänta... vadå att du vet?
Ulrik svalde.
-Nej men asså..... Han verkar vara lite sur av sig... sa Ulrik väldigt osäkert.
-Ähm, okej.
Vi satte oss i soffan och såg på Simpsons en stund.
Jag kollade min facebook, igen.
Vid det här laget har jag tagit bort alla facebook vänner som är Ulriks fans, och gjort så att man inte kan vänförfråga mig för länge sedan.
Skönt!
Innan jag fixade det hade jag hundratals händelser & vänförfrågningar per dag, orkar inte med det.
Nu hade jag bara några enstaka.
-Jag måste nog börja dra..
-Redan? sa Ulrik.
-Jo, jag kommer att få jävligt mycket... utskällning, om jag kommer hem ännu mer försent.
-Ah jo kanske bäst du skyndar dig då, sa Ulrik förstående.
Jag gick ner för trappen, Ulrik följde mig.
-Hejdå Ulrik,sa jag när jag tagit på mig mina converse och min jacka.
-Jag kommer hem till Stockholm imorn, vi ses nån dag!
-a det gör vi,sa jag innan jag lämnade huset.
Det var väldigt fint och soligt ute så jag beslöt mig för att gå istället för att ta bussen in till Göteborg.
Det var ungefär 2 kilometer, och lite frisk luft kan väl inte skada?
Plus så var det rätt länge tills tåget gick så jag skulle bara behöva vänta mycket längre på tåget ifall jag tog bussen.
När jag var framme satte jag mig på bänken jag suttit på innan.
Jag var lite orolig för om Patrik skulle vara hemma, visst Monika kunde bli sur också men långt ifrån samma sätt som Patrik.
Efter en stund skymptade jag tåget i ögonvrån och ställde mig upp.
Jag betalade och satte mig sedan ungefär i mitten.
Jag satt och kollade ut genom fönstret.
Solen sken in och bländade mig lite. Nu var äntligen sommaren här på riktigt. Jag borde vara lycklig, eftersom jag älskar sommaren. Men det var jag inte riktigt.
Ena sekunden mår jag bra och är glad, när jag är med Ulrik. Andra sekunden mår jag skit, när allt annat tränger in i hjärnan.
Egentligen gör Ulrik mig ledsen också. Ibland kändes det som om han verkligen hatade mig, ibland som om vi fortfarande vore tillsammans... Åh varför ska allt vara så komplicerat!?
Jag stoppade in mina hörlurar i min mobil och tröck på play knappen.
Cody Simpson-Angel började spelas i mina öron. Jag visste inte ens att jag hade den låten, aldrig hört den förut vad jag kan minnas iallafall.
Måste vara ett tecken på att jag har alldeles för många låtar på min mobil som jag aldrig ens lyssnar på.
Men den var ganska bra faktiskt.
Tiden gick sakta på tåget men tillslut var jag framme på stationen.
Jag tog bussen hem från city.
Hemma i Stockholm var det också fint väder, lite mindre varmt dock.
Jag öppnade ytterdörren och tog av mig jackan och skorna.
-Förlåt att jag är sen, men jag är hemma nu! ropade jag från hallen.
Ingen verkade vara hemma.
Konstigt.
Jag gick in i vardagsrummet.
I soffan satt David helt själv.
Han satt med knäna vid ansiktet och såg deprimerad ut.
Han hade blåmärken lite här och var och flera sår på ben och armar och några i ansiktet.
-Hur är det David? frågade jag vänligt.
Han satt kvar utan att såga något.
Tårar rann ner för hans kind men inget ljud hördes.
-Mår du bra David, har det hänt något?
Han kollade nu med uppspärrade ögon mot mig, med en rädd blick.
-David vad är d...
Sen blev allting svart.
----------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorgon/idag. Som vanligt beror det på när du läser det här eftersom det gjordes på natten (a)
Kapitel 40
Förlåt för uppdateringen... Varit på stugan hela helgen (inget internet)
--------------------------------------------------------------------------------
Jag satte mig ner på en bänk som fanns där och tog upp mobilen. 15.06 var klockan.
Fan. Tåget skulle egentligen gå 15.00 låt tåget va försenat, låt det vara försenat!!
Jag får bara inte ha missat tåget...
Jag satt och väntade i typ en kvart innan jag gav upp.
Skulle jag gå tillbaka nu eller?
Jag började gå mot Kullavik, IGEN. Usch vad jobbigt..
När jag gått en bit hörde jag något bakom mig.
Jag kollade bak.
Där kom mitt tåg!
Jag stod där som ett frågetecken och såg tåget glida förbi mig.
VARFÖR VÄNTADE JAG ITNE NÅGRA MINUTER TILL!?
Fan...
När jag gått en bit hörde jag något bakom mig.
Jag kollade bak.
Där kom mitt tåg!
Jag stod där som ett frågetecken och såg tåget glida förbi mig.
VARFÖR VÄNTADE JAG INTE NÅGRA MINUTER TILL!?
Fan...
Jag gick sedan vidare, arg på mig själv.
Efter en stund såg jag en buss närma sig och sprang fort som fan till en busskur jag såg i närheten.
Jag hann precis.
-Går den här bussen till Kullavik? frågade jag när jag klev på.
-Japp, sa han som körde bussen irriterat. Varför är basschauförer (stavning..) alltid så sura?
Jag missade tåget, jag kommer hem lite senare. Förlåt.
smsade jag Monika medans jag satt på bussen.
Det var drygt att åka buss själv, mycket roligare att flumma på bussen med Ulrik..
När jag var framme var Ulriks mamma fortfarande inte hemma så jag sket i att knacka när jag gick in i huset.
Jag öppnade dörren och halvsprang upp för trappen till Ulrik rum.
Jag knackade på hans dörr.
-Kom in!
-Hejsan, sa jag när jag öppnade.
-Aha var det du, varför knackade du? du kunde ju bara kommit in..
-Man vet ju aldrig vad du håller på med, höhö.
Vi började skratta. Äh vad jag älskar hans hesa skratt!
När vi lugnade ner oss gick jag och satte mig på Ulrik sköna säng sängen bredvid honom.
Han höll på med sin iPad.
-Skulle inte du ta tåget hem nyss föresten? Sa Ulrik fortfarande koncentrerad på iPaden.
-Jo men asså.. Jag trodde jag hade missat tåget och då började jag gå mot Kullavik, sen så körde tåget förbi mig -.-
Ulrik började gabskratta.
-Vad är det som är så roligt?
-Att du är så jävla säämst! Sa Ulrik och skrattade.
-Tänk om jag tar illa upp nu?:c Sa jag med ledsen röst.
-Men det blir du inte!;)
Han känner mig för bra..
-Får jag låna din iPad?
-aa visst, vänta lite bara... sa han och loggade ut från facebook.
-Så.
Jag tog den ur hans händer och gick en på en sida, jag kollade när nästa tåg gick.
Om en timma, dom måste skoja med mig!?
Jag är dödens...
-------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn tror jag! Än en gång, förlåt för uppdateringen i helgen!
Kommentera gärna! =)
Förlåt :/
HejsanHejsan
Har varit utan internet hela helgen för mina föräldrar tvingade med mig till stugan -.-
Men nu ska jag börja på kapitel 40!
Kapitel 39
-------------------------------------------------------------------------------------
När jag vaknade dagen efter låg Ulrik fortfarande och sov.
Jag ville inte väcka honom så jag smög upp och bytte om.
Sen tog jag Ulriks iPad och gick in på facebook.
Han hade sitt lösenord 'ihågkommet' ...ska jag?
Jag tröck på logga in.
*Laddar*
Men kom igen då!
..äntligen
Jag gick in o kollade i hans logg.
92 likes på inlägget jag gjorde, undra hur många det blivit om jag skrivit på hans fan-grupp om han får 92 på sin privata? haha!
Han hade en del kommentarer också, men dom orkade jag it kolla så jag loggade ut istället.
Efter en stund orkade jag inte vänta längre, så jag väckte Ulrik.
Klockan var ändå nästan 14 så han får lov o stiga upp.
Jag smög mig fram mot hans säng och böjde försiktigt mig över honom och närmade mig hans öra.
-Ulrik... viskade jag.
-Va? sa han trött och mycket hest.
-VAKNAAAAA!!!!!
Ulrik ryckte till och satte sig upp fort som fan.
Urlik kollade på mig konstigt.
-Sovit gott?
Ulrik log gulligt.
-Jodå, ändå tills du väckte mig;)
-Döö...
-Vill inte, sa Ulrik med tillgjort baby röst, älskar när han gör den rösten.. Så sött!
Han klädde på sig och sedan gick vi ner och åt frukost.
Ulrik höll på med sin iPhone samtidigt som vi satt och åt.
Jag kollade ut genom fönstret, skinande sol.
Ulrik började helt plötsligt asgarva.
-Vad är det som är så jäkla roligt? frågade jag halvskrattandes.
Han hade redan dragit med mig i skrattandet, och jag visste inte ens vad vi skrattade åt.
Han riktade mobilen mot mig. Då började jag också skratta.
Det var facereapen. Och nån hade skrivit på Ulrik fan sida såhär 'Nån sa att dom hade läst att du ville operera dig till tjej, är det sant? :s ♥'
-Undra vad hon fick det ifrån, skrattade Ulrik.
-Kolla din logg, hahaha!
Ulrik kollade och började skratta, igen.
Vi satt och garvade i flera minuter trots att det inte ens var roligt, men torr humor som vi har så...
Efter en stund ringde min mobil, det var Monika.
-Hallå?
-Hej Sofie. Vi ska få gästar lite senare så det vore bra om du kom hem nu, sa hon vänligt
-Men...
-Inga men! Kom hem nu!, nu lät hon inte alls lika vänlig längre..
Jag orkade inte ens säga emot
-Jag tar väl nästa tåg då.
Jag la på.
-Måste du redan dra?
-Ja tyvärr.. Men vi hörs nån dag?
-Mm.. sa Ulrik. men det var nånting med rösten jag inte riktigt kunde tolka.. Han lät int esom vanligt.
Men jag brydde mig inte om det, för nu var det bråttom!
Jag sprang upp och plockade ihop alla mina grejer, gav Ulrik en kram (lite stel från hans sida..) och skyndade mig sedan mot stationen.
Jag skulle inte hinna vänta på en buss mot göteborg, för näste gick om typ en halvtimma och då skulle jag inte hinna. Och då skulle jag antagligen ligga risigt till eftersom jag kom sent. Har en stark känsla av att man kommer sent, inte är något Patrik gillar.
Jag sprang allt vad jag orkade!
Men självklart fick jag håll och var tvungen att stanna.
Efter en liten stund kunde jag springa vidare, och började springa för allt vad jag hade igen
Det kändes som det tog en evighet men tillslut började jag närma mig.
Hade jag verkligen så här bra kondis? Det var ju långt till Göteborg, eller ja, långt om man är lat som jag iallafall.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Nästa idag skulle jag tro (klockan är ju över 12 så då blire ju idag ;D)
Förlåt för att jag kande har mycket stav fel. emr, elelr, itne, emd (mer, eller, inte, med) är det jag oftast skriver fel på när jag skriver fort..
Han inte läsa igenom som jag brukar göra så.. Men hoppas ni förstod ändå!
Kapitel 38
Ni får mer än gärna länka till den här i eran blogg/facebook om ni tycker den är bra! Min statistik sjunker så vore kul om nån skulle kunna vara lite snäll o hjälpa mig? :)
----------------------------------------------------------------------------------------
Han besvarade kyssen, fast lite stelt. Men han avslutade den lika fort.
Han kollade snabbt bak och där satt en liten igolkott och prasslade bland löven.
Vi började skratta, vad trodde vi det skulle vara egentligen? Det var ju massa andra där så dom trodde nog vi var lite smått störda bara, hehe.
Vi flummade på ett tag, sen tog vi bussen hem igen.
-Hemma! ropade Ulrik när vi klev in i hallen.
Vi gick upp på Ulriks rum och hade allmänt tråkigt.
Jag tog iPaden som låg på Ulriks bord och la mig på sängen med den.
Ulrik skrattade till lite tyst och tog sin laptop istället.
Han la sig på ner på soffan.
Han hade tydligen glömt att logga ut från facebook också.
Jag kunde inte låta bli...
Nu var frågan bara ...vad skulle jag facerape;a han med?
Jag kom inte på nåt bra så jag skrev bara det första som dök upp i huvudet.
Bara jag som hatar morgonstånd? Så jävla jobbigt! Man önskar man var tjej ibland -.-
Jag läste vad jag själv skrivit, eftersom jag inte tänkte på vad jag skrev. Jag började fnissa för att det lät sååå o-ulrik.¨
Jag tröck på dela och loggade sedan ut från Ulriks facebook.
-Vad är det som är så roligt? sa Ulrik från soffan.
-Nä inget, hahah.
-Berätta? sa han med hundblick.
-Glöm din dröm, bitch!;)
Ulrik hoppade på mig och började kittla mig jag skrattade och skrek på samma gång.
Ulrik bara skrattade åt mig för att jag itne hade en chans att ta mig lös hur jag än försökte.
Tillslut gick han av mig i bara flinade retfullt.
-Du ska få igen, vänta bara...
-A, vi säger väl så! sa Ulrik med oseriös röst.
Efter en stund var vi båda trötta och beslöt oss för att sova.
-Ska jag hämta en madrass till dig eller? sa Ulrik vänligt.
Jag ville ju självklart sova i hans säng med honom och somna på hans bröst, men jag vågade inte säga det..
-Aa det blir bra. svarade jag och försökte låta glad.
Vi gick ner i källaren och hämtade en madrass.
-Ulrik?
-A?
-Godnatt.
Jag tänkte fråga om jag fick sova med honom istället, men ändrade mig... Jag vill inte förstöra allt!
-Godnatt, svarade han-
Jag låg vaken länge efter att Ulrik somnst.
Han andades djupt när han sov.
Jag låg och tänkte, länge. Jag tänkte på mamma. Och på Ulrik. Och på Pappa.
--------------------------------------------------------------------------------
Nästa imoooooorn (eller idag, beror på om du läste det här på natten eller dagen, höhö)
Kapitel 37
Det blev inget kapitel igår, sorry för det men haft as svårt o komma på något..
----------------------------------------------------------------------------
Vi gick ner för trappen eftersom Ulriks rum låg på övervåningen.
-Vars ska ni? ropade Katarina från vardagsrummet.
-Vi går bara ut en sväng, svarade Ulrik snabbt innan vi gick ut.
Ulrik tog på sig sin jacka, och sin gubbkeps (ofc)
Jag tog av honm den och satte på den på mitt huvud istället.
-Men hallå? :[ sa han och låtsades vara ledsen
-Kom nu tönt! ;)
Ulrik började skratta lite sen gick vi vidare.
När vi gått en stund hade jag ingen aning om vars vi var eftersom jag nästan aldrig varit i Göteborg, så jag hoppades att Ulrik hade koll.
-Ska vi fara in till stan o ta en fika? frågade Ulrik efter en stunds tystnad
-Visst.
Vi tog nästa buss in till stan.
Vi satt tysta största delen av bussresan.
Jag beställde en kladdkaksbit och te. Jag hade lite ont i halsen och det sägs väl att te hjälper?
Vi satte oss vid ett litet obrd i ett hörn och åt upp fikat.
Efter det gick vi runt i stan en stund bara för att vi inte hade något att göra.
Vi satte os spå en parkbänk och bara snackade om otroligt ointressanta saker.
Vi kollade in i varandras ögon länge.
...Åh vad han har fina ögon!
Vi satt nära varandra och det var helt tyst.
Jag ville så gärna kyssa honom, men ändå inte.
Äh vafan, vad har jag att förlora!?
Jag böjde mig fram sista biten och kysste honom, tills jag hörde något som prasslade till bakom oss...
---------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för att det blev så kort, men vi har nationella imorn och måste soooova nu, näste imorn tror jag, ha det gött!
Kapitel 36
Statistiken har blivit sämre igen kanske beror på uppdateringen, men jag uppdaterar så mycket jag kan och hoppas ni kan nöja er med det.
Här får ni ett till kapitel iaf ;)
---------------------------------------------------------------------------------
Nu var vi på stationen i Göteborg.
-Buss resten eller? frågade jag.
-Jopp, sa Ulrik.
Vi gick till närmaste busskur, som inte låg långt borta alls.
-När går bussen? frågade jag.
-Bra fråga..., sa Ulrik fundersamt.
Ulrik tog upp sin iPhone och gick in på internet för att kolla upp busstiderna.
-Det går en klockan halv penna.
-Va?
-Ja, halv 5?
-Du sa halv penna....
Vi började asgarva. Även om det inte ens var roligt, kul humor vi hade ens? haha
Klockan var ungefär 20 över 4 så vi fick vänta ett tag.
Men det gjorde inget för vi satt och skrattade som drogade grisar till skämt som egentligen sög men just då lät dom roliga.
På bussen fortsatte vi på ungefär samma sätt som då vi väntade på den. Berättade torra skämt och bara snackade.
Jag skratta så att jag nästan höll på att gråta. Dom andra på bussen måste nog ha tyckt att vi var jobbiga men det får dom leva med.
När vi gick av bussen och var på väg till hans hus taggade vi ner lite grann.
-Musik? frågade Ulrik
-Visst.
Han tog fram sina hörlurar, jag hade ena och Ulrik den andra.
Många av låtarna hade jag aldrig hört tidigare, vi hade inte riktigt samma musiksmak fast det vi lyssnade på var ändå helt okej.
När vi kom in i huset kom Katarina och mötte oss i hallen.
Hon gav både mig och Ulrik en kram.
-Vad länge sen man såg er! Kul att ni ville komma.
-aa visst, sa Ulrik ointresserat.
Vi gick upp för trappen och in i Ulriks rum
Jag satte mig på soffan han hade där inne, Ulrik satte sig bredvid mig.
-Jag far och handlar, ropade Katarina från nedervåningen.
-Aa okej, ropade Ulrik tallbaks
Det blev tyst en stund.
-Så... vad ska vi göra? frågade jag
Ulriks Perspektiv
Jag låtsades att jag funderade över vad jag skulle svara
Egentligen skulle jag bara vilja säga typ ''Se en film kanske? Mamma är ju inte hemma så vi kan mysa hur mycket vi vill...'' för det var det jag ville. Mysa, bara kyssa henne hur mycket jag vill.... old times.
Men det kunde jag ju inte säga för då skulle jag vara tvungen såra henne sen, IGEN.
Hon måste ju tro att jag är helt störd som ändrar mig hela tiden.
Åh, bara att vara nära henne är så jobbigt!
Jag vill bara kyssa henne hela tiden men måste låta bli..
-Vi kan gå på en promenad eller nåt? sa jag efter en stund även om jag egentligen inte hade lust.
Tillbaka till Sofie's perspektiv
-Javisst det kan vi väl, svarade jag.
Jag trodde för ett ögonblick att han skulle säga att vi kunde se på en film eller kanske fara och äta på en romantisk middag, men det är bara i mina tankar.
Men en promenad kan ju också vara ganska mysigt ibland, men ingenting jämfört med att ligga och se en film under täcket tillsammans...
---------------------------------------------------------------------------------
Nu är klockan nästan 5 på morgonen. Har haft väldigt svårt att komma på hur jag ska skriva en massa saker senaste tiden...
Så har fått kämpa flitigt för varje kapitel, hope you enjoy it!
Nästa imorgon... :)
Kommenteeeeeera?
Kapitel 35
Hej på er!
Idag har jag varit upptagen från 06.30 - 02.00 ungefär, så inte hunnit skriva ett skit eftersom jag inte kan blogga på mobilen heller -.-'
--------------------------------------------------------------------------------------
-Du är så fin Sofie! sa Ulrik
Så gulligt! Jag kunde inte låta bli att rodna lite..
Vi stod och pratade länge om allt möjligt.
Vi började gå efter gatorna bara för att inte stå mot huset hela dan. Kändes lite konstig plats att vara på, det var ju liksom nåns gård.
-Ska bara fixa lite saker hemma, men jag kan smsa när vi ska mötas?
-Vadå mötas?
-Vi ska ju till göteborg idag, glömt bort? hahaha!
-Juste, hehe. Men vi ses då.
Jag tänkte ge honom en kram, kanske en kyss om jag vågade. Han ändrade sig hela tiden med hur han tyckte så men vet ju inte riktigt vad han ska tro längre..
Men han hade redan börjat gå så det var försent nu.
Det var soligt ute och jag gick hem, jag var glad.
Det skulle bli kul att följa med Ulrik till hans föräldrar, men det är så konstigt... Ena sekunden vill han inte veta av mig typ, och andra sekunden verkar det nästan som om vi fortfarande vore tillsammans...
Jag förstår ingenting längre känns det som, men huvudsaken är att jag får vara med Ulrik.
-Hålla! ropade jag när jag kom ing enom dörren så att Monika skulle höra att jag var hemma.
-Hejhej, ropade Monika tillbaka från köket.
-Så hur gick examen? Nu stod hon helt plötsligt i hallen.
-Jodå den gick väl helt okej, Ulrik var där också, svarade jag.
-Okej, vad roligt, sa Monika och gick tillbaka till köket igen.
Linnea satt och ritade vid köksbordet.
-Vad ritar du får nåt? frågade jag när jag satte mig ner bredvid henne.
-Ser du inte att det är en häst? sa hon lite ledset.
-Jag kollade upp och ner först så jag såg inte det, men nu ser jag, vad fin den blir! Du börjar bli jätteduktig på att måla, ljög jag. Hon skulle bli ledsen om jag sa att jag inte såg att det var en häst, för det gjorde jag inte. Och att det mer liknade en klump av färg...
Jag gick in på mitt rum och packade ner allt jag behövde i en stor väska som egentligen var någon sorts träningsväska typ.
Plattång, smink, kläder, pengar, deo. Hmm, behövde jag nåt mer?
När jag ansåg mig vara färdig var väskan inte ens halvfylld men vi skulle ju ändå bara vara där nån dag.
Vi ses på tågstationen om en kvart? =)
Det var ett sms från Ulrik.
Visst ;) svarade jag.
-Jag far bort några dagar! ropade jag till Monika samtidigt som jag tog på mig jackan.
Hon kom in i hallen.
-Vars ska du? frågade hon.
-Till göteborg.
-Göteborg!? sa hon förvånat
-Ja, jag ska följa med Ulrik, hans föräldrar bor ju där?
-Mhm...
-Snälla du, säg inget till Patrik om att jag är hos Ulrik!
-Jag lovar.
-Tack, sa jag och gav henne en kram innan jag for.
Jag hade mycket tid på mig så jag gick utan att stressa.
Är på väg nu :) smsade jag Ulrik.
Jag också svarade han nästan direkt.
Snart kunde jag se honom stå där, hur lyckas han alltid hinna först? haha.
Han stod och höll på med sin iPhone och gubbkepsen var på, som vanligt.
-Hejsan, sa jag när jag stod nästan framför honom.
- Oh, hej. Var så inne i spelet så jag märkte aldrig att du kom, haha. Sa han.
Tåget var sent, ovanligt? Nej.
Fast bara typ 5 minuter så det gjorde ju inte så mycket.
Vi gick på tåget och satte oss nästan längst bak.
Vi satt och snackade och lyssnade på musik nästan hela resan och lite facbook, såklart. hehe
Ulrik gick direkt in på sin fansida och kollade vad folk skrivit, han svarade på en del.
Jag kommer ihåg när han svarade på Lovisas en gång och hon blev typ helt överlycklig, undra om det var samma sak för hans andra fans?
Tågresan tog ändå inte så länge som jag trodde den skulla göra, kändes som typ en timma även om jag visste att det var mer än dubbelt av det.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn! :)
Kapitel 34
Kom inget kapitel igår, sorry för det :/
Men här kommer ett iallafall! :]
----------------------------------------------------------------------------------
-Jag vet... sa Ulrik
Det blev lite tyst, han försökte undvika att möta min blick
-men varför?
-Det går bara inte..
-VARFÖR går det inte då?
Han kollade ner i backen och ''rörde om'' i gruset med skon.
-Det är nog bäst om jag går nu... sa han lågt.
-Nej.. Snälla Ulrik, lämna mig inte.
-Jag måste. Förlåt... var det enda han sa.
Jag såg honom gå iväg för grusvägen, utan att kolla bak en enda gång.
Nu stod jag ensam kvar.
-Kom då Sofie! Hörde jag nån ropa.
Jag vände bort blicken och kollade i riktning mot ropet.
Det var några från klassen.
Suck..
Jag gick dit, vi tog gruppfoton på hela klassen och alla sa hejdå och allt det vanliga.
Sen fick vi sommarlov, vanligtvis skulle jag vara hur glad som helst nu men känns inte samma sak längre.
Efter det fick man fara hem, skönt! Jag orkar bara inte vara bland folk just nu, jag vill bara lägga mig i Ulriks famn.. Åh jag saknar honom redan!
Ulriks Perspektiv
Det där måste vara det värsta jag gjort i mitt liv...
Jag vet att jag sårade henne, och det känns hemskt!
Jag ställde mig mot en husvägg. Jag kollade ner i marken och suckade.
Sen satte jag mig ner med ryggen mot väggen.
Jag såg en skugga av någon som stod precis vid mig.
Jag ryckte till.
Tillbaka till Sofies perspektiv
Nu var jag på väg hem, dom flesta från klassen skulle hitta på något just efter för att fira typ, men jag orkade inte hänga med dom.
Då fick jag syn på honom, han satt mot ett rött hus.
Huset var ned släckt, var gammalt och såg ganska övergivet ut.
Han såg lite ledsen ut....
Jag gick över en gräsmatta för att gå fram till honom.
Nu var jag knappt en meter ifrån.
Plötsligt blev jag nervös, men jag fattar inte varför!
Vad skulle jag säga egentligen?
Men nu var det försent att ändra sig.
Nu stod jag och kollade ner på honom.
Plötsligt kollade han upp och såg lite skrämd ut.
-Blev du rädd?, haha! sa jag
-Lite, hehe
-hahaha, så sött
Jag satte mig ner bredvid honom.
Han sa inget.
-Så.... vad gör du här? Frågade jag efter en stunds tystnad.
-Ehm.. Jjjag.... eh.. stammade han
-Vad är det Ulrik?
-Nej jag bara...
-Vad?
-Äg det är ingen idé att ljuga.. Jag stannade bara för att jag inte klarar av att lämna dig!
-Gör inte det då..
-Men jag måste! Åh du förstår inte....
-Snälla, förklara för mig?
-Det går bara inte Sofie, förlåt. Hans röst darrade.
Jag ställde mig upp.
-Nej, snälla gå inte... sa Ulrik
-Varför?
-För att...
-För att?
-För att jag älskar dig! sa han och ställde sig upp, innan jag hann märka nåt kysste han mig.
Var det här sant eller drömde jag bara?
Nej det var sant! ♥
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn.... :)
Kommentera så länge? :D
Fuck this shit
Skillad. Hade en asbra idé men nu har jag glömt den och kommer inte på något att skriva >.<
Men jag kommer på något snart, hoppas jag .....
Kapitel 33 del 2/2
Hur kunde jag inte ha märkt det innan?
Jag sprang fram till honom och gav honom en stor kram.
-Hur visste du att jag var här?
-Du sa att du hade akolavslutning idag, och jag frågade Lovisa vilken tid.
-Hur fick du tag på hons nummer?
-Din mobil (a) sa han och räckte fram min iPhone
Jag började skratta lite.
Hur lyckades Ulrik ta min mobil utan att jag märkte nåt?
-Tjuv, haha!
-Nä.. jag lånade den bara :D
Efter några minuter var det dags att gå in i kyrkan.
I min skola måste vi kolla på dom yngre som sjunger, och dom frivilliga från dom högre klasserna.
Som tur är måste man inte sjunga.... Usch vad pinsamt att sjunga inför folk!
Fattar inte hur man klarade att inte skämmas när man var mindre ochvar tvungen att göra det....
Eleverna satt för sig, och dom andra satt för sig.
Jag satt bredvid Edwin i min klass.
Många tjejer gillar honom, fast jag hittar ingen anledning varför! Han är typ taskig mot alla, värsta p12 och han ser ut som en jävla giraff med en tumör på benet som har 127 vårtor på sig varav en av dom ser ut som obama, fast med världens största näsa så det sticker ut extra mycket!!
Okej, kanske inte men han är förjävla ful iallafall.
Vi satt i kyrkan och såg alla sjunga, inte särskilt intressant.
Jag kollade mot Ulrik några gånger, och oftast kollade han tillbaka, och log!
Hans léende är så sött så det är bara inte sant!
När vi äntligen hört alla klasser sjunga skulle vi samlas snabbt utanför och sen skulle vi få LOOOOV!
Det var trångt på vägen ut, vägen var smal och alla trängdes vid utgången.
Jag kände hur nån tafsade på mig och jag vände mig om.
Och där stod självklart Edwin -.-'
Jag gav honom bara en sur blick och en bitchslap.
Sen vände jag mig om och började preja mig fram genom folkmassan.
Och då tafsade han IGEN.
Jag vände mig om hastigt och gav honom en till bitchslap, den här gången så hårt jag kunde och vände mig om igen.
-Va var det där bra för? aj!
Jag vände mig om ännu en gång och kollade upp.
Där stod Ulrik med en knallröd kind.
-Oj förlåt, trodde det var ..nån annan!
-hahaha! Det är lugnt.
När vi tagit oss ut sken solen för fullt. Man såg ännu bättre hans röda kind nu, det var rött precis format som en hand.... :/
-Gjorde det ont? :s Det var nåt äckel innan som höll på åsså trodde jag det var han igen för han gör all...
-haha! Ta det lugnt Sofie, jag förtjänade det ändå, avbröt Ulrik.
-Nej det gjorde du inte!
-Nej du har rätt...
Jag log nöjt.
-Jag förtjänade mycket värre än så! tillade han.
-Va? Varför?
Han kramade om mig länge utan att säga något och jag förstod ingenting.
-Vi kan inte vara vänner längre Sofie, jag är ledsen... viskade han i mitt öra.
Jag drog mig ur hans armar så jag kunde se honom i ögonen.
-Va!? Varför? Du lovade att aldrig lämna mig....
----------------------------------------------------------------------------------------
Komemr inget nytt förens jag har 15 kommentarer, har 14 nu, så... KOMMENTERA OM DU VILL HA MER! );
Kapitel 33 del 1/2
Gjorde i delar den här gången så att det kan komma ut idag eftersom jag kört fast lite gran.. :s
Först vill jag bara säga att statistiken kommit upp igen verkar det som, nytt rekord idag! Över 400 för första gången, nice!! Lets keep it that way? :D Faktiaskt 498, nästan 500 GALET NICE!
Och tack för alla fina kommentarer också, dom är inte många men tack! :D
---------------------------------------------------------------------------------------
När jag kom hem höll Monika och David på att bära Davids nya säng upp för trappen.
-Jag är hemma! ropade jag från hallen.
-Det finns mat i köket om du vill ha, sa Monika andfått.
-Okej.
Jag var inte hungrig så jag gick in på mitt rum och pluggade istället.
Jag önskar jag gillade skolan, då skulle jag säkert gilla läxor och plugg, då skulle allt gå mycket lättare!
Men nu gör jag inte det så då känns det grymt jobbigt att plugga.
Egentligen skulle jag ju göra det igår också men jag orkade inte så då blir det ju dubbelt så mycket nu.
När jag gjort ungefär en tredjedel tog jag en paus, typiskt mig..
Jag gick och åt, fast egentligen var jag fortfarande inte speciellt hungrig, men man blir väl pigg av näring?
Så kanske pluggar bättre då, får vi hoppas för mina betyg har varit bra mycket bättre än nu.
Resten av den kvällen satt jag och pluggade, och en bit in på natten också.
Sen gick jag och la mig.
Dagen där på var det skola å allt var bara som vanligt, plugg och sånt tråkigt..
Dagen gick fort och det var snart examen.
På morgon försov jag mig (såklart) så blev en aning stressigt på morgonen.
Jag sprang runt i hela huset och letade allt möjligt.
När jag var var klar hade jag på mig en ny inköpt rosa klänning (Ja, det är sant KLÄNNING) inte min stil men för en gång skull liksom.
Den satt tight, var kort och typ chockrosa, helt okej för att vara en klänning.
Alla verkade goa o glada.
Jag fick kramar av alla, till och med Lovisa, faktiskt.
Då såg jag det, och fick ett stort leende på läpparna
----------------------------------------------------------------------------------------
Måste snabbt göra mina läxor som jag helt glömt bort nu när skolan börjat om och allt.
Nästa imorn!:)
Comment?
Nääj! D:
Nej:(
Har kört fast... Fuck D:
Help? :3
Lust att vinna en Ulrik affisch?
Tjoflöjt!=)
Om jag förstått rätt är dom flesta som läser den här novellen Ulrik-fans så här kan ni vinna en Ulrik affisch om ni är sugna på det! {:)
Jag har varit upptagen hela dagen men forsätter på kapitel 33 nu, ha tålamod så kommer det upp snart! :]
Kapitel 32
Idag hade vi ju också studiedag, så vi kunde iallafall sova ut på morgonen.
Vi vaknade ungefär samtidigt.
-Sovit gott? frågade Ulrik på morgonen.
-Jodå, och du?
-Som en stock ;D
-Gött
Vi åt frukost och sen bestämde vi oss för att gå ut, vi gick i riktning in mot stan.
-Så, vad ska vi hitta på idag? sa Ulrik.
Jag hann inte svara för Ulriks mobil rignde och jag ville inte störa.
-Hallå? ah, hej. Jodå jag och Sofie är ute och går, typ. Mm. aa, det var rätt länge sen. ja precis! Okej jag kommer då då, ha det bra! sa Ulrik i telefonen.
-Vem var de? frågade jag när han lagt ner iPhonen i byxfickan.
-Äh de va bara mamma, hon ville att jag skulle komma ner till Götet fredag kväll.
Det blev tyst en stund.
-....vill du följa?
-Får jag det? :$
-Annars skulle jag väl inte fråga? haha!
-Nej det är klart, hehe men klart jag vill följa, jag har ju skolavslutning på morgonen på fredag så passar ju bra.
-Juste du får ju sommarlov, nice!
-hell yeah!
Vi gick in till stan och shoppade lite och bara chillade.
En del glodde, men what tha hell? =)
Det var en liten tjej, som var typ 10 år eller nånting sånt som kom fram och frågade om hon fick ta en bild med Ulrik, och det fick hon såklart.
Det såg jättegulligt ut, Ulrik var tvungen att böja sig ganska mycket för hon var så kort åsså hon med världens största smajl. Sött!
Jag kunde inte vara med Ulrik så länge den dagen, kring 3 var jag tvungen att fara hem.
Jag hade ju studiedag, fast man måste ju ändå plugga!
Vi skildes åt i stan med en lång kram, sen gick vi varsitt håll.
Jag hem till mig och Ulrik hem till sig.
Det kändes verkligen som att vi fortfarande var ihop... Om han var rädd att fansen skulle se oss tillsammans skulle han väl ändå inte gå på stan med mig? Mysko...
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa sen.... tror jag ;-)
comment?
Kapitel 31
-Du säger inte åt mig vad jag ska göra eller inte!
Patrik fick den där onda blicken i ögonen som bara han kan få, men han gjorde inget.
Han bara släppte min arm.
-Gå inte till honom.
Jag suckade bara och gick in på mitt rum och gjorde ingenting.
Några timmar senare for Patrik upp till Sundsvall.
Är du hemma? Jag kommer. smsade jag Ulrik.
Jag gick till hallen och tog på mig mina rosa converse och en svart jacka.
-Vars ska du? frågade Monika.
-Jag far bara till Ulrik ett tag.
-Hade inte ni gjort slut?
-Jo... men man kan väl ändå vara vänner?
-aa... kom inte hem för sent bara.
-Nejdå.
Ja jag är hemma.. Sa du till nån att du kommer?
Okej. Nä jag sa bara till Monika, varför frågar du?
Nä jag undrade bara...
-Hej Sofie
Jag var så inne i mobilen att jag inte märkte att det stod nån rakt framför mig.
Och där stod Ulrik med världens finaste leende på läpparna.
-Hej, sa jag glatt.
Det var mörkt och kallt ute, men det var ganska sent så inte så konstigt.
När vi kom in genom dörren kom Konrad rusandes, han verkade jätteglad.
-Har du redan hunnit sakna mig eller har du abra saknat Sofie? sa Ulrik och klappade honom.
Vi satt och såg på tv en stund och ''bråkade'' om tv dosan, när vi dragit den fram och tillbaka mellan varan så tappade vi den så att batterierna flög iväg åt alla håll och vi båda började asgarva.
-Det börjar bli sent, vi kanske borde gå och lägga oss? sa Ulrik efter en stund
-Ska jag sova här? haha.
-Japp, visste du inte det?
-hahaha!
Ulrik gick på toa och jag gick och hämtade täcke och kudde i sovrummet.
Jag la mig på soffan.
När Ulrik kom ut ur badrummet sa han
-Ska du sova här ute?
-Antar det...
-Hahaha, du måste skoja, klart du får sova inne hos mig?
Jag tog kuddarna och täcket IGEN och gick in till sovrummet tillsammans med Ulrik istället.
Ulrik drog av sig sin tröja.
-Asså om dina fans skulle se din mage skulle dom typ DÖ!
-Kanske därför jag inte visar dom den, jag vill ju inte att dom ska dö!:(
HAHAHAH!
Han gav mig en kram. Åh han luktar sååå gott!
*tafs*
-Stygg pojke! sa jag på skoj.
Ulrik började skratta.
Sedan gick vi och la oss.
Jag la mig tätt intill Ulrik.
Han la armen över mig och så somnade vi, eller iallafall jag, jag vet ju inte vad han gjorde..
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa sent inatt/imorn! :)
Kommentera så länge?
Kapitel 30
Ulriks Perspektiv
Inte igen...
Han tröck upp mig mot väggen i min lägenhet, jag försökte inte ens streta emot. Det var lönlöst.
-Ska inte du vara i Sundsvall nu?
-Vem fan tror du att du är!? röt han i mitt ansikte.
-Va?
-Du vet vad du har gjort!
Jag visste såklart vad jag gjort, men jag var inte helt säker och vi tänkte på samma sak.
-Nej..
Han armbågade mig i magen så jag tappade andan.
-Jag är inte dum! Tro inte att jag inte hörde er, du skulle bara våga röra henne igen, träffa henne aldrig mer, aldrig.
-Men jag älskar ju henne!
-Det skiter jag i! Hon är min nu.
Trodde han ja.
Jag ville ha henne och jag tror hon fortfarande ville ha mig. Jag skulle kunna ta tillbaka henne om jag fick möjligheten, OM hon skulle kunna förlåta mig vill säga. Om jag bara kunde säga sanningen till henne hade allt blivit så mycket lättare...
Han höjde en kniv mot mig.
-Du berättar inte för NÅN om det här fattar du?, du får ingen mer chans.
Han drog bort kniven igen och knäade mig hårt där.
Min mobil ringde
Patrik tog upp den ur min ficka jag såg att det stod ''Älskling ♥'' på displayen.
-Sätt på högtalare och svara, sa han-
Jag gjorde som han sa.
-Hallå?
-Hej, det är jag. Kan vi träffas nu? sa Sofie.
-Nej, jag är eh.. upptagen.
-okej men iallafall, vill du följa på våran examensfest på torsdag kväll, alla var tvugna att ta med nån.
Jag kollade bedjande upp på Patrik men han gav mig bara en ond blick tillbaka.
-Nej, jag kan inte...
-Varför?
-Eh.... jag har bara inte lust..
-Men snälla, det är viktigt för mig!
-Det är slut mellan oss och det vet du Sofie...
-Ja jag vet men.... äh skit i det då.
Hon lät lite ledsen på rösten.
Patrik lämnade iallafall lägenheten efter samtalet.
Tillbaka till Sofies synvinkel
Vad han verkade arg nu då...
Jag bestämde mig för att gå hem igen.
När jag kom hem satte jag på TVn och kollade på Simpsons.
Jag gick till köket för att dricka ett glas vatten och precis då kom nån hem. Det var ....Patrik?
-Är inte du i Sundsvall?
-Det blev ändrade tider så jag far inte förens sent ikväll.
-Okej.
Sen fortsatte jag att se på tv.
Efter en stund tog det slut och det var bara skit program på tv, som vanligt.
Jag kanske borde fara förbi Ulrik i alla fall... Han lät så konstig i telefon.
-Jag far till Ulrik! ropade jag från hallen.
Patrik kom rusandes in.
-NEJ DET GÖR DU INTE! Sa han och tog hårt tag i min arm.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag kämpat med att komma på något att skriva, nu är klockan 6 på morgonen och äntligen får jag sova! Godna... morgon? haha xd
Vi önskar honom lycka till!
Hejsan
Idag är det ju mello som alla vet, visst hejar ni på Ulrik!?
Det gör jag iallafall, helt klart. Jag ska rösta för ca 600 kr, HAN SKA VIDARE TILL FINAL!
Ni röstar väl? VARENDA RÖST RÄKNAS! Kan tänka mig hur glad han blir, aah! Kommer vara sjukt värt det :')
Så passar på att säga...
LYCKA TILL ULRIK!!
Sorry...
Tjo!
Idag har jag itne gjort något kapitel, ehm... sorry för det!
Men jag har helt enkelt inte orkat, och så har min bror fyllt 20 så har haft fullt upp emd firande också.
Men ska försöka få upp ett inatt, så ni som inte är nattugglor får läse det imorn;)
Kapitel 29
Idag hade jag studiedag, skönt!
Vi gick upp rätt så tidigt ändå faktiskt (enligt mig iaf), kring 10.
Monika var på jobbet, Patrik var i Sundsvall, Linnea var på dagis.
Det var bara vi två hemma nu.
Ulrik tog på sig ett par mjukisbyxor och jag gick i pyamas. Vi gick till köket och gjorde frukost.
-Asså du har aldrig tänkt på hur jävla snygga magmuskler du har!?;)
Ulrik började bara skratta.
Jag åt 2 mackor och ett glas oboy, detsamma gjorde Ulrik.
Vi hann inte göra så mycket den dagen, kring ett på dagen skulle Ulrik hem, han hade nån signering i Göteborg senare.
När han skulle gå gav han mig en lång kram.
-Jag kommer sakna dig... viskade jag i hans öra.
-Jag kommer sakna dig också Sofie, viskade han tillbaka.
Sen gick han.
Efter en stund steg David upp.
-Godmorgon. Han svarade inte.
-Hallå? I'm talking to ya!
-Håll käften!
-Dålig dag?
-Håll käften sa jag!
-Häpp.
Jag bestämde mig för att gå på en promenad, så fick David vara sur ifred.
Jag mådde inte lika dåligt över Ulrik längre, för han verkade fortfarande gilla mig... så det kanske kan bli nåt mellan oss igen, om jag har tur.
Annars är jag säker på att vi kommer fortsätta som vänner, även om jag helst vill vara mycket mer än bara en vän...
Det var vackert väder ute, man kände verkligen att sommaren var här nu, blommor och grönt överallt, på vintern är det ju bara grått, slaskigt och bara allmänt äckligt...
Jag hatar vintern, och hata är ett starkt ord men ni fattar. Det finns ingenting att göra då.
Snart är det sommarlov, sjukt skönt!
Jag märkte att jag fortfarande hade pyamasen på mig, haha! Men jag brydde mig inte nu, jag var i skogen och här var ingen annan.
Sen jag och Ulrik gick genom den här skogen när vi skulle till den där stranden brukar jag ofta gå hit när jag behöver tänka, när jag mår dåligt eller bara när jag behöver vara ifred.
Jag gick mot stranden, fast den här gången på stigen Ulrik visat mig och inte rakt genom skogen. Jag gick ut en liten bit i havet och gick omkring i vattnet.
Idag är det tisdag åsså har vi ju studiedag, det har vi imorgon också. Torsdag vanlig skoldag och Fredag EXAMEN!
Juste, fan.
På Torsdag kväll har vi en avslutningsfest för hela skolan, och jag har inte fixat varken nåt att ha på mig eller nån att gå med!
Hur kunde jag glömma det!?
Ulrik skulle säkert inte vilja gå med mig nu, och om han inte ville det, skulle jag inte fara dit då eller?
Det blir pinsamt att gå dit själv och jag vill inte fara dit med nån annan ...
Jag kan väl inte missa sista skolfesten, det är ju liksom ett sista minne av skolan och alla som går där, typ ett sista hejdå. Alla skulle dit.
Jag tog upp telefonen och ringde Ulrik.
---------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn! (skrev på natten, igen) Kommentera gärna, som vanligt =)
Kapitel 28
David skulle fara och hälsa på en kompis här i stockholm så han gick ut.
Jag och Ulrik gick ut i vardagsrummet och såg på Scrubs.
-Är du Ulrik!?:D
Det var Linnea.
Ulrik började skratta lite och sa ja.
Linnea blev helt till sig.
-Ta det lugnt , haha sa han och kramade om henne.
Hon lugnade ner sig efter ett tag och såg på scrubs med oss, även om hon inte kuna läsa eller förstod vad dom sa.
Monika kom också in i vardagsrummet och såg på scrubs med oss också.
-Ska du sova över här Ulrik? frågade Monika.
-Vet inte, kanske det.
Det blev iallafall att han skulle sova över.
Det började bli kväll och David kom hem.
-Bra, du är hemma David. Okej, jag har nånting att säga till er alla, sa Monika.
-Jasså? sa jag.
-Jo, jag har pratat med socialtjänsten och med Karina & Peter (Davids fosterföräldrar) och vi har kommit överens. David ska få flytta in hit till oss så att ni får bo tillsammans!
Både jag och David blev väldigt förvånade, och glada!
David skulle få sitt rum på övervåningen bredvid Linnea.
Fast inatt skulle han sova i mitt rum på en madrass på golvet.
När vi lagt oss somnade David ganska fort.
Ulrik låg uppe och pratade ett tag i min säng.
Jag kysste och smekte honom.
Det kändes som att det fortfarande var vi två, även om jag visste att det inte var så.
-Nej Sofie det går inte... Din bror ligger typ en meter ifrån oss, han skulle höra...
-Du har inget emot det här då va?;) sa jag och gick ner under täcket.
Ni kan nog lista ut vad jag gjorde där....
Han verkade gilla det iallafall.
--------------------------------------------------------------------------------------
Det här fick bli ett kort kapitel... Nästa komemr inatt/imorn (skrev på kvällen/natten som vanligt när jag har lov... :D) Så länge tycker jag ni ska ta o slänga in en kommentar;)
Kapitel 27
Det här kapitlet kom lite senare än planerat, eftersom jag vaknade kring halv 4... Men här kommer det iallafall!
----------------------------------------------------------------------------------------
Ulriks Perspektiv
Det här var bara en av alla saker jag kommer sakna med henne, känna hennes kropp mot min, hennes flås i min nacke...
Jag kommer verkligen sakna ALLT med henne, hon är så perfekt.
Jag var nära på att säga ''Jag älskar dig mer'' som jag brukar när hon sa att hon älskar mig, men jag hann hejda mig....
Då skulle jag få så sjukt dåligt samvete.
Varför skulle han förstöra allt?
Ifall jag fick bestämma själv skulle jag aldrig lämna henne, jag älskar ju henne mer än nåt annat!
Jag hörde hur nån kom in i huset, det var säkert Patrik.
Jag slutade fort, vafan håller jag på med?..
Varför ska hon vara så oemotståndlig!?
Tillbaka till Sofies perspektiv
Ulrik slutade plötsligt. Antingen så kändes något fel eller så blev han bara trött...
Han låg kvar på mitt bröst och flåsade en stund. Han var helt svettig.
Jag har tänkt på det många gånger, det måste vara jävligt jobbigt för killar att ha sex. haha!
Efter middagen skulle Patrik fara upp o jobba i Sundsvall igen, SKÖNT!
Monika knackade på dörren in till mitt rum.
-Mat!
-Vi kommer, vänta lite bara..
Vi klädde på oss snabbt.
Jag fixade till håret lite innan vi gick också.
När vi gick ut i köket stod David där.
-David!:D sa jag och kramade om honom.
Var han verkligen så lång? Det har jag då aldrig tänkt på.
Han kändes ju nästan lika lång som Ulrik, fast bara nästan.
Vi satte oss vid matbordet och åt, Monika hade beställt pizza till alla, gott!
Fast det var lite stel stämning.
Kort från Ulriks perspektiv
Vi satt vid matbordet. Det var nästan helt tyst.
Patrik kollade på mig med en läskig blick.
Hade han hört oss?
När vi ätit upp pizzan gick vi in på Sofies rum, fast nu följde David med också.
Hur fan skulle jag klara mig utan Sofie egentligen?
Tillbaka till Sofies perspektiv
Vi alla tre satte oss bredvid varandra på sängen.
Jag såg hur David kollade på sängbordet, jag kollade dit.
Och självklart låg där flera kondomer. Pinsamt!
Jag kände hur jag blev alldeles röd i ansiktet men jag försökte dölja det.
Vi satt tysta.
-Så... hur går det med dig och Malin? frågade jag bara för att bröta tystnaden.
-Det går åt helvete, som allt annat!
Jag svarade inte. När hade dom gjort slut?, och varför har han inte berättat något..
Jag satte på en låt på spotify.
-Måste vi höra på den här? den var ju på begravningen! sa David.
-Juste..
Jag slog av låten igen.
Under tiden jag låg i koma hade mammas begravning varit, så jag kunde inte komma.
Jag mådde fortfarande dåligt för det. jag menar, klart man vill komma på sin egen mammas begravning!
Ulrik höll om mig och gav mig en mjuk kyss.
David verkade inte gilla det, men han sa inget.
Han bara kollade konsitgt på oss.
-Är det okej om jag sover över här, Sofie? frågade David.
-Jodå, jag kan ta in extrasängen.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nästa ikv! :) Kommentera?:D
Kapitel 26
När Ulrik klev in i hallen gav Patrik honom en konstig blick. Patrik gick förbi, han skulle gå ut. Om jag inte såg fel så viskade han något kort i Ulriks öra.
Vi gick in på mitt rum och Ulrik började direkt busa Konrad på golvet.
Jag satte mig på sängen med min iPad i knät.
Jag gick in på facebook och in på Ulriks profil.
''Ulrik Munther har ändrat sin status från i ett förhållande till singel''
Justefan! ..
Det blev en lite pinsam tystnad.
-Ulrik? ...
-Ja?
-Jag köper inte det där med dina fans.. Varför?
Ulrik kollade ner i golvet och svalde.
Han svarade inte.
-Men säg nåt då, varför?
-Snälla kan vi prata om något annat!? sa han lite argt.
-Men chilla...
Det blev tyst igen.
efter en stund bröt Ulrik tystnaden.
-Så vars hittade du Konrad? sa hon och satte sig på sängen bredvid mig.
-Vid den där stranden du visade mig en gång..
-Ah.
Våra händer råkade nudda varandra och båda kollade upp samtidigt.
Vi kollade in i varandras ögon läng utan att säga nånting.
Han kom lite närmare, snart var han knappt en centimeter från mina läppar.
När det var sådär ''precis-ska-kyssas-ögonblick'' vände han bort huvudet.
Jag vände också bort huvudet efter att han hade gjort det.
Jag suckade.
Ulriks Perspektiv
När jag höll på att ta av mig skorna i hallen gick Patrik förbi
Du skulle bara våga röra henne!
Viskade han i mitt öra.
Han var verkligen elak, rakt igenom!
Vi gick in på Sofie's rum. Där på golvet satt Konrad, jag satte mig och busade med honom lite.
Efter en stund frågade Sofie varför jag gjorde slut.
Det stack till i min kropp, varför just den frågan?
Jag försökte låtsas som att jag inte hörde, men det funkade inte så bra...
Sen frågade hon igen, fattde hon inte att jag inte vill prata om det!?
Jag satte mig bredvid henne.
Hon nuddade vid mig och våra ögon möttes.
Hennes ögon.. så vackra!
Jag ville så gärna kyssa henne men lyckades hejda mig i sista sekund.
Oom jag kysst henne hade jag råkat illa ut..
Det blev tyst igen.
Efter en stund tog Sofie tag i mig och la sig över mig.
Vi började hångla och hålla på, som sen ledde till sex...
Inte bra.
Men det är ju så svårt att säga nej när man så jävla gärna vill...
Om Patrik fick reda på det skulle jag råka riktigt illa ut.
Fuck.
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn (skrev det här på natten :3) Kommenteeeera?:3
''Fundering''
Tjo!
Tror jag ska ta in Ulriks perspektiv mer...
Men inte riktigt än, tror jag;)
Svårt att förklara vrf ifall jag inte ska råka säga vad som händer så....
Vill ni se mer ur Ulriks perspektiv?(:
Kapitel 25
Statistiken blir sämre och sämre för varje dag, fast vet inte varför... Blir den dåligare eller? Vad ska jag förbättra?(:
----------------------------------------------------------------------------------------
Det hängde en bricka, ellr vad man då ska kalla det, på halsbandet.
''Konrad'' stod det.
Då 'slog' det mig.
Det var ju Ulriks hund! Det var därför han kände igen mig...
Jag ställde mig upp, det sved när mina fötter nuddade sanden, såklart. Jag hade ju massa öppna sår på benen...
-Kom Konrad! sa jag och började gå genom skogen.
Han lydde och följde glatt efter.
Jag gick hem och gick fort in på mitt rum med honom.
Jag satte mig på sängen och funderade lite, Konrad hoppade upp bredvid mig.
Jag tog upp mobilen ur fickan och slog Ulriks nummer.
Jag tvekade och raderade det, slog det igen, men raderade.
Tillslut ringde jag.
Det gick några signaler, sen la han på..
Jag ringde igen men han la på.
Va töntig du är, svara nu!
Jag provade ringa igen efter nån minut.
-Vad vill du?
-Jo asså... din hund är typ här, så om du vill ha tillbaka han får du komma och hämta honom...
-Aa, var det där han var, haha. Jag kommer och hämtar honom nu då.
-På ett vilkor!
-Ett vilkor? vadå?
-Att du inte går direkt efter
-Men... jaja.
Vi sa hejdå och jag började fixa mig.
Jag sminkade mig lite snabbt och satte upp håret i en bulle.
När jag var klar knackade det på dörren.
Jag gick och öppnade, och där stod han.
Kanske inte lika munter som vanlig, men söt var han!
Jag gav honom en kram utan att tänka.
Men jag är glad att jag gjorde det, det kan ha varit sista gången jag kramade honom.
----------------------------------------------------------------------------------------
Kom inte på nå mer att skriva just nu, men kände att jag måste göra ett kapitel idag så.... :)
Kommer mer inatt (skriver som vanligt på natten nu när jag har lov :3)
Nån som undrade;)
Förstår att ni vill se ur Ulriks perspektiv men... det kommer senare! c:
Har dock inte bestämt när än... Om ni bara visste vad som händer skulle ni fatta, haha!
Dock är det inte så många kapitel kvar nu! ;)
Kapitel 24
Statistiken är nästan värre än nånsin men tack alla som läser och kommenterar ändå! :) ♥
----------------------------------------------------------------------------------------
Jag låg och grät mer eller mindre i flera timmar.
Det kändes som en evighet.
Jag hade förlorat min pappa, min mamma, min bror kan jag nästan aldrig träffa, hade ingen kontakt med släkten längre, tappat min bästa vän, och nu Ulrik. Vad händer här näst då?
Man ska ju vara tacksam för vad man har men ...vad har jag då?
Klart jag hade andra vänner än Lovisa, men på senare tid har jag varit så upptagen med Ulrik och annat att jag knappt kunnat umgås med dom, nu är det som att jag inte finns i skolan längre. Ingen lägger märke till mig.
Ingen av dom vet hur jag har det, ingen vet ens att jag legat i koma. Dom trodde förmodligen att jag skolkade.
Lovisa undvek mig direkt hon såg mig. Hon var forfarande sur, men jag hade ingen större lust att försöka bli vän med henne igen heller.
Hon har fått som hon ville.
Nån knackade på dörren till mitt rum. Kunde det kanske vara Ulrik?...
Jag snyftade till lite.
-Kom in, sa jag med gråt i rösten.
Det var inte Ulrik, det var Monika.
Hon och satte sig på sängen bredvid mig när hon såg att jag var ledsen.
Hon strök mig över håret.
-Vad har hänt gumman? frågade hon efter en stund
Jag försökte berätta men direkt jag öppnade munnen började jag bara gråta ännu mer.
Tillslut kunde jag iallfall prata.
-Jag älskar honom så mycket..
-Är det Ulrik? sa hon.
Jag började gråta igen när hon sa hans namn,
Jag ville inte gråta när hon såg på, men jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara forsade ner.
Hon försökte trösta mig men det tog länge innan tårarna slutade rinna.
-Vad har hänt egentligen? sa hon när jag samlat mig lite.
Jag försökte berätta allt som hänt, fast jag snyftade till många gånger. Det var helt omöjligt att berätta annars.
-Aw.. Men killar är ändå inget att ha! sa hon och försökte trösta mig.
-Ska du säga som är gift med en våldtäcktsman, och inte gör ett skit åt det! Ulrik är den underbaraste människan jag träffat i mitt liv, han är speciell, inte som dom andra! Du fattar ju ingenting!
Jag stod upp framför henne som fortfarande satt ner.
Hon såg förvånad ut.
Hon sa ingenting.
-FAN FÖR DIG! Skrek jag och sprang ut.
Jag orkar it med det här stället längre! Jag sprang ut ur huset.
Det regnade ute. Toppen.
Jag sprang så långt jag orkade. Jag visste inte vars jag vsr längre, men jag brydde mig inte om det heller.
Jag sprang rakt in i skogen, jag kände hur kvistar gav mig sår på benen och armarna, men jag brydde mig inte.
När jag sprungit en bra bit kom jag ut ur skogen.
Jag kom fram till ett ställe som verkligen inte passade nu. Jag kom till stranden jag och Ulrik badat vid.
Nu sprang jag inte längre.
Jag gick sakta och bara kollade ut över havet.
Jag höll ihop på sanden och grät. Det sved när sanden trängde in i alla sår jag fått av kvistarna.
Varför ska alla jag älskar försvinna?
Jag hörde nånting bakom mig, jag vände mig om snabbt.
Där stod en hund.
Vafan gör en hund här? Utan ägare och allt.
Den gick fram och gosade med mig som om den kände mig.
Jag gosade med den lite och började gråta i dens päls.
Den var stor, svart och mysig.
Vi satte oss på stenen jag och Ulrik suttit på innan.
Fast nu var det inte Ulrik. Det var bara en hund.
Men det var faktiskt rätt mysigt ändå. Långt från lika mysigt som när jag och Ulrik suttit här. Men helt okej. Det fick mig att tänka på annat.
Jag satt och pratade med hunden, och det kändes som att den lyssnade.
Om nån skulle se mig nu skulle dom nog tro att jag var störd, sitter och snackar om mina problem med en hund.
Men ingen var här nu och det kändes bra för mig.
När jag kliade hunden bakom örat kände jag nåt.
Det var ett hund halsband.
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer antingen senare inatt eller imorn! (det här blev ett ganska långt kapitel känns det som, hoppas ni gillart!) Kommentera? (skrev det här på natten, som jag ofta gör...)
SVAAR!
Den här gången är det inte svar på kommentar, utan svar från facebook. Väldigt många har frågat vars jag får inspiration av... Kan säga att jag får inspiration från mitt liv, har mått dåligt stor del av mitt liv, av flera olika andledningar. Vilket jag egentligen fortfarande gör. Och så får jag inspiration av att lyssna på Ulriks musik, speciellt Moments ago (instrumental) Så, nu vet ni det! =)
HA DET GOTT!:]
Kapitel 23
Hej!
Som sagt har jag varit med min kompis som inte låter mig skriva på novellen för att hon tkr det är sjukt jobbigt att jag gör det.. Varit med hon några dagar i streck, så inte kunant uppdatera så bra, bara på natten när hon sov, haha! Sorry för uppdateringen..
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag steg upp tidigt dagen efter.
Började med att gå upp för trappen och väcka Linnea, låta henne vakna till en stund, servera henne och mig frukost, packa hennes skolväska, gå med henne till dagis och sen skynda mig till skolan.
Stressiga mornar när inte Monika är hemma...
Patrik hjälper aldrig till med henne på morgonen, det får jag göra helt själv.
Jag hann precis till skolan i tid, tåget var försenat, som vanligt.
Jag brukar ta det tidiga tåget, men det skulle jag aldrig hinna med när Monika inte är hemma, om jag inte skulle stiga upp jäääääätte tidigt!
Första lektionen hade vi SO = prov.
Det känns som att det gick helt okej faktiskt.
Skolan gick trögt.
När skolan äntligen var slut tog jag bussen hem.
Ikväll skulle Monika komma hem, skönt!
Jag tog upp telefonen för att ringa Ulrik, men då ringde han mig istället.
Jag sken upp som en sol och svarade.
-Hej snyggisch, jag smsade dig igår men du svarade inte, sa jag.
-Nej jag vet, jag var ...upptagen
-a jag förstod det, själv var jag tvungen att sitta upp och plu..
-Sofie? avbröt han mig.
Han lät inte lika glad som vanligt, men alla har ju dåliga dagar.
-Asså jag vet inte hur jag ska säga men.. Vi kan bara inte umgås längre. sa han lite ledset.
-Va? Varför!?
-Men asså... Mina fans kan knappt hantera vårat förhållande, och det gör det svårare för mig att hålla dom kvar. Dom är viktiga för mig...
-Är inte jag viktigt för dig då? Jag fattar inte hur du kan göra så här mot mig, du har aldrig nämnt nåt om att jag gör det svårare för dig!
-Nej jag vet... Men du förstår inte.
-Men snälla förklara då? Du fattar inte hur mycket du betyder för mig, du är allt jag har kvar! Snälla Ulrik, vi kan lösa det?
-Nej det går inte! Om du bara visste...
-Du kan inte lämna mig... inte nu!
-Jo, det kan jag.
Han la på.
Jag kunde knappt fatta vad som just hänt, hände det verkligen eller var det bara en hemsk mardröm?
Varför ska allt dåligt hända mig? Jag får aldrig vara lycklig.. åh jag orkar seriöst inte mer!
Jag la mig ner på sängen, och tänkte.
Jag tänkte på Ulrik. Efter en stund insåg jag att det verkligen var sant. Det var ingen mardröm.
Jag tryckte kudden mot ansiktet och började gråta, mycket, väldigt mycket
Jag skrek rakt ut i den. Jag orkar inte med att leva utan honom. Han var allt jag hade kvar.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer ikväll/natt (Jag har lov:D) Kommentera vad ni tyckte/idéer? :)
Kapitel 22
Har inte hunnit skriva knappt nå eftersom min kompis som verkligen HATAR när jag srkiver på min novell (inte låter mig skriva alltså) sovit här i två dagar. Så har suttit uppe och skrivit när hon sovit och så. Nu är hon och bakar, haha! Så jag passar på :D
---------------------------------------------------------------------------------------
Vi såg på filmen jag har sett flera gånger förut, lika bra varje gång!
Ice Age måste ju bara vara den bästa barnfilmen nånsin.
När vi sett klart filmen lekte jag med henne en stund, sen bäddade jag ner henne i sin säng.
Jag läste en saga för henne också den hette ''Hjälp, jag har en stor tå'' det var tydligen hennes favroitbok.
Varför ska man ha så mycket läxor och prov i skolan!? Det är ju bara jobbigt!
Jag gjorde klart matten och började plugga lite smått på SO:n
Hej snyggaste! Gick spelningen bra? =) ♥
Han svarade inte.
Jag tänkte inte mer på det, han var säkert bara upptagen med något, det var han ju ganska ofta.
Jag fortsatte med att plugga, så jävla tråkigt..
Ulriks synvinkel
Jag hörde hur jag fick ett sms, det var säkert från Sofie.
Skulle jag nånsin få träffa henne igen? Den tanken ville jag inte ens tänka.
Jag rös till.
Han tog tag i min arm och kollade mig läskigt i ögonen.
Han tröck upp mig mot väggen, jag försökte streta emot, men han var för stark.
Vad ville han mig egentligen?
Han tog fram nånting ut bakfickan. Det var en kniv.
-Vad vill du mig egentligen!?
Han svarade inte, han bara höjde kniven mot min halls.
Nu blev jag rädd på riktigt, väldigt rädd.
Tillbaka till Sofie's synvinkel
Jag smsade Ulrik igen.
Hallå?♥
Ingen svar.
Varför svarade han inte?
Jag hade pluggade länge, och ändå kunde jag knappt nånting alls.
Jag gick till köket och drack ett glas vatten, sen gick jag och la mig.
Det började bli sent och jag orkade verkligen inte plugga mer.
--------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kmr imorn!:] Känner mig som värsta nattugglan som bara gör kapitel på natten typ...
Kapitel 21
-Nej det har jag inte!
Patrik höjde armen, men då hörde vi nån som var på väg ner för trappen och han låtsades som ingenting.
-Du kommer att ångra det där! viskade han till mig.
-Hej Sofie, redan hemma? sa Monika när hon kom ner för trappen.
-Ja.. Ulrik skulle ha en spelning i Södertälje.
-SPELNING? sa Patrik förvånat.
-Ja.. Ulrik är artist.
-Mhm, sa han. Han lät ointresserad, men jag vet inte...
Jag gick in till mitt rum.
Jag la mig ner på sängen och pustade ut. Det blev alltid så ..spänd stämning när Patrik var i samma rum som mig.
Jag orkade inte göra läxorna nu, jag gjorde dom sen. Jag tog fram min iPad, som jag själv redan glömt bort att jag hade fått.
Jag loggade in på facebook.
Jag gick in och kollade på Ulriks sida lite, mest för att jag hade tråkigt.
En del verkade typ hyper över att dom skulle se Ulrik idag, andra frågade fortfarande saker om mig, vem jag var, om vi var tillsammans osv. Alla visste tydligen itne om det än, men dom flesta.
Det var en del nya bilder på han och mig, men jag brydde mig inte längre om deras fula kommentarer.
Dom får säga vad dom vill.
Jag suckade och la ifrån mig iPaden.
Sen insåg jag att det var bäst att börja med läxorna om jag skulle hinna med dem.
Jag var tvungen att göra matte, och så skulle vi ha SO prov imorgon också.
Typ dom två jobbigaste ämnena, Great -.-
Jag gjorde ungefär halva matteläxan, sen tog jag en paus.
-Maaaat! Ropade Monika från köket.
Nån sprang ner för trappen, jag tror det var Linnea.
-Hej Sofie!:D sa Linnea glatt.
-Hejsan Linnea, sa jag och gav henne en kram.
-Vars har du varit? frågade hon nyfiket.
-Jag har varit hos min pojkvän, Ulrik heter han.
-Vad roligt, kan jag få träffa honom nån gång? Är han söt? Brukar ni pussas?
haha, så söt hon är alltså! Det kändes nästan som att hon var min lillasyster ibland.
-Klart du får, och ja han är jättesöt. Jag kan visa dig en bild sen, om du äter upp all mat på tallriken, sa jag utmanande.
-Okej, svarade hon glatt.
Vi åt spaghetti och köttfärssås, helt ok.
Linnea lyckades äta upp allt och jag gjorde som jag lovade
Efter maten gick vi in på mitt rum. Jag visade henne en bild jag tagit på Ulrik från min mobil.
-Men det där är ju Ulrik Munther!
-Haha, ja det är det allt.
Linnea blev typ jätteglad och sprang runt i en ring på golvet tills hon blev helt snurrig.
Hon såg så söt ut.
-MIN SYSTER ÄR IHOP MED ULRIK MUNTHER!:D ropade hon.
-Ta det lungt Linnea, haha. Sen när gillar du Ulrik Munther?
-Sen igår.
Jag började skratta, det lät lite roligt..
-Jag far iväg en stund! ropade någon från hallen, det var Patrik.
Vars skulle han? Han skulle ju vara barnvakt till Linnea ikväll.
Monika skulle hälsa på en kompis som bodde lite längre bort, hon hade sagt att jag kunde fara till Ulrik eller nån kompis. Hon ville inte att jag skulle vara med Patrik när inte hon var med, fast det kan man förstå.
Jag tänkte inte på det mer, han skulle väl bara fara och handla, eller nåt
David hade farit hem till göteborg igen, med polisbil.
Hans fosterföräldrar hade tydligen ringt polisen..
Men det var iallafall skönt att få träffa honom igen!
-Kan inte du kolla på Ice Age med mig Sofie?
-Nej, jag har läxor att göra, sorry.
-Men snääääälla?
Innan jag hann svara hade hon släpat med mig till vardagsrummet.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer imorn på dagen nån gång (det var/är ju natt när jag skrev det här, beror på när ni läser för vet inte hur många av er som är nattugglor, som jag)
Kapitel 20
När jag vaknade dagen därpå var Ulrik redan uppe.
Jag gick in i köket för att äta frukost.
Ulrik smög upp och kramade mig bakifrån och kysste mig på halsen.
Vi gick till ett café och fikade, jag tog vanilj latte och kladdkaka, mums!
Sen hann vi inte så mycket mer, Ulrik skulle ha en spelning i Södertälje och jag hade ändå läxor som egentligen skulle lämnas in förra veckan att göra.
Idag var det söndag vilket betyder att det var skola imorgon...
-Jag ringer dig imorn, sa Ulrik
Han gav mig en lång kyss innan vi skildes åt.
Jag tog nästa buss hem.
-Du sa aldrig att du skulle sova borta, Sofie, sa Patrik direkt jag kom in i huset.
-Joo.. Jag smsade Monika.
-Hade ni sex? frågade han
-Spelar det nån roll? ...
-JA, BERÄTTA NU!
-Men ja det hade vi, och vi använde en av kondomerna vi fick, NÖJD NU!?
Han gav mig ett hårt slag i magen.
-VAD VAR DET VARA BRA FÖR!? JAG ÄR 15, JAG HAR INTE GJORT NÅT FEL!
-Du har berättat allt, eller hur? sa han argt
-Nej det har jag inte, inte för Ulrik!
-Så du har berättat för någon annan!?! Sa han med en ond blick.
Fuck...
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer ikväll/natt tror jag :3
Ha det gott, kommentera? :D
Kapitel 19
-Det är okej om jag sover här va?
-Ja absolut!=) Vi fick ju mer kondomer så;) *pedosmile*
Jag trodde seriöst jag skulle dö av skratt!
Är det ok om jag sover hur Ulrik inatt?
Smsade jag Monika.
Efter nån minut svarade hon.
Jadå, gav Patrik dig kondomerna förresten? skrev hon
Hahah! Ja det gjorde han..
-Är du hungrig? frågade Ulrik
-aa lite, vad vill du äta?
-Vad som helst som inte är så svårt att göra.. haha! sa Ulrik
Vi gjorde varmkorv och mos, och det gick rätt bra faktiskt, för en gångs skull!
Sen såg vi filmen vi börjat se hemma hos mig och mös lite i soffan.
Sen började det bli sent, eller ggentligen var klockan typ halv 11 men vi var trötta ändå.
Jag la mig på sängen, det luktade nybäddat.
Hur mycket härligare saker finns det än att ligga i en nybäddad säng, med den man älskar mest?
Inte många!
-Ulrik
-Ja?
-Jag älskar dig.
-...och du är kåtframkallande! hahaha nej, jag älskar dig också, sa han och kysste mig.
--------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer imorn eller inatt, ska lana så vi får se!;) Om ni kommenterar mkt får ni inatt!;D
Kapitel 18
Hej! Tänkte passa på att säga att det inte blir att jag far till sundsvall på Lördag.... så det kommer visst kapitel då, bara så ni vet liksom.. :)
Igår fick jag statistik rekord igen!:D
TAAAACK! det betyder mycket :') Det firar vi med ett kapitel, trots att jag verkligen inte har tid! egentligen.
#SkolaÄrJobbigt
----------------------------------------------------------------------------------------
Det var tyst under hela bilresan, den var ju bara typ 15 minuter, men ändå. Eller det var inte tyst riktigt hela tiden, inte när Patrik frågade Ulrik om vägen ibland, sen blev det tyst igen. Helt tyst.
Jag och Ulrik satt i baksätet hand i hand.
När vi var framme gav Patrik mig en konstig blick just innan vi skulle gå upp i trappuppgången, men jag förstod inte vad han menade...
Han öppnade bildörren och gick ut.
-Sofie?
-Ja? ...
-Kom.
Jag gick fram till honom, men det kändes ...läskigt. Jag var rädd för honom.
Bara att han var i min närhet gjorde mig obekväm.
-Monika bad mig ge dig det här, sa han och räckte fram ett pack kondomer.
-Ehm.. tack, antar jag, sa jag och försökte tvinga fram ett léende.
Han sa inget, han satte dig i bilen och körde iväg igen.
-Vad var det där om? sa Ulrik
-Sträck fram händerna och blunda, sa jag.
-Varför? sa Ulrik och skrattade till.
-Gör det bara..
Han blundade och stärckte fram händerna, jag la kondomerna i hans hand.
Jag gav honom en kyss, men den blev knappast lång för jag började skratta mitt i allt.
Jag började tänka på hur hans ansiktsuttryck skulle se ut när han såg vad jag gav honom.
Och jodå, jag hade rätt.
Han kollade upp och såg att han höll i ett kondompack och vi började garva.
-Tänkte du att vi skulle använda upp alla dom idag eller? hahaha!, sa han samtidigt som han garvade.
-Men självklart! sa jag ironiskt.
Vi gick in i lägenheten.
-Ulrik gick in i sovrummet och bytte om.
Jag gick in i vardagsrummet och såg på tv, fast egentligen var det inge bra.
Ulrik kom in i bara mjukisbyxor och satte sig bredvid mig i soffan.
-Det passade rätt bra att Patrik gav oss lite kondomer, för upptäckte just att mina var slut...
Jag kunde inte hålla mig för skratt.
--------------------------------------------------------------------------
Nytt imorn!:) Kommentera?
Svar på kommentar! ;)
Alice: Nej jag har inte tagit bort dom, om du provar trycka på ''januari'' så kommer dom andra också upp, för mig iallafall :)
