Kapitel 19
-Det är okej om jag sover här va?
-Ja absolut!=) Vi fick ju mer kondomer så;) *pedosmile*
Jag trodde seriöst jag skulle dö av skratt!
Är det ok om jag sover hur Ulrik inatt?
Smsade jag Monika.
Efter nån minut svarade hon.
Jadå, gav Patrik dig kondomerna förresten? skrev hon
Hahah! Ja det gjorde han..
-Är du hungrig? frågade Ulrik
-aa lite, vad vill du äta?
-Vad som helst som inte är så svårt att göra.. haha! sa Ulrik
Vi gjorde varmkorv och mos, och det gick rätt bra faktiskt, för en gångs skull!
Sen såg vi filmen vi börjat se hemma hos mig och mös lite i soffan.
Sen började det bli sent, eller ggentligen var klockan typ halv 11 men vi var trötta ändå.
Jag la mig på sängen, det luktade nybäddat.
Hur mycket härligare saker finns det än att ligga i en nybäddad säng, med den man älskar mest?
Inte många!
-Ulrik
-Ja?
-Jag älskar dig.
-...och du är kåtframkallande! hahaha nej, jag älskar dig också, sa han och kysste mig.
--------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer imorn eller inatt, ska lana så vi får se!;) Om ni kommenterar mkt får ni inatt!;D
Kapitel 18
Hej! Tänkte passa på att säga att det inte blir att jag far till sundsvall på Lördag.... så det kommer visst kapitel då, bara så ni vet liksom.. :)
Igår fick jag statistik rekord igen!:D
TAAAACK! det betyder mycket :') Det firar vi med ett kapitel, trots att jag verkligen inte har tid! egentligen.
#SkolaÄrJobbigt
----------------------------------------------------------------------------------------
Det var tyst under hela bilresan, den var ju bara typ 15 minuter, men ändå. Eller det var inte tyst riktigt hela tiden, inte när Patrik frågade Ulrik om vägen ibland, sen blev det tyst igen. Helt tyst.
Jag och Ulrik satt i baksätet hand i hand.
När vi var framme gav Patrik mig en konstig blick just innan vi skulle gå upp i trappuppgången, men jag förstod inte vad han menade...
Han öppnade bildörren och gick ut.
-Sofie?
-Ja? ...
-Kom.
Jag gick fram till honom, men det kändes ...läskigt. Jag var rädd för honom.
Bara att han var i min närhet gjorde mig obekväm.
-Monika bad mig ge dig det här, sa han och räckte fram ett pack kondomer.
-Ehm.. tack, antar jag, sa jag och försökte tvinga fram ett léende.
Han sa inget, han satte dig i bilen och körde iväg igen.
-Vad var det där om? sa Ulrik
-Sträck fram händerna och blunda, sa jag.
-Varför? sa Ulrik och skrattade till.
-Gör det bara..
Han blundade och stärckte fram händerna, jag la kondomerna i hans hand.
Jag gav honom en kyss, men den blev knappast lång för jag började skratta mitt i allt.
Jag började tänka på hur hans ansiktsuttryck skulle se ut när han såg vad jag gav honom.
Och jodå, jag hade rätt.
Han kollade upp och såg att han höll i ett kondompack och vi började garva.
-Tänkte du att vi skulle använda upp alla dom idag eller? hahaha!, sa han samtidigt som han garvade.
-Men självklart! sa jag ironiskt.
Vi gick in i lägenheten.
-Ulrik gick in i sovrummet och bytte om.
Jag gick in i vardagsrummet och såg på tv, fast egentligen var det inge bra.
Ulrik kom in i bara mjukisbyxor och satte sig bredvid mig i soffan.
-Det passade rätt bra att Patrik gav oss lite kondomer, för upptäckte just att mina var slut...
Jag kunde inte hålla mig för skratt.
--------------------------------------------------------------------------
Nytt imorn!:) Kommentera?
Svar på kommentar! ;)
Alice: Nej jag har inte tagit bort dom, om du provar trycka på ''januari'' så kommer dom andra också upp, för mig iallafall :)
Känner att det blev många svar idag, men svar på kommentar!:D
Hej, igen.
Okej,tack så mycket :)
och jag önskar iallafall att det var sant :'D
Kapitel 17
Om ni ville veta liksom, kommer det kanske inte nåt kapitel på lördag... isf bara ett eftersom jag ska upp typ klockan 6, sen åka bil till Luleå (typ en timma bort) Sen åka buss i typ 6 timmar, vara borta i två timmar, sen åka buss 6 timmar hem igen. Och kan itne skriva på mobilen, som sagt så är rätt upptagen då... Men kan lova att ni får minst 2 stycken på Söndag då, MINST. Deal?
---------------------------------------------------------------------------------------------
Vi ställde oss upp och gick ut ur rummet för att se vem det var.
Jag kollade mig runt såg ingen...
-Jag är helt säker på att nån kom!
-Jag också.. sa Ulrik
Jag vände mig om och ...BAM! Där står han.
Han kollade med en sträng blick på mig.
Jag blev stum.
-Vem är det här då? sa Patrik och kollade på Ulrik
-Jag är Ulrik, Sofie's pojkvän, sa Ulrik glatt.
-Jaså? vad roligt. Sa han ironiskt och gick iväg.
Puh!
Vi gick in på mitt rum igen.
-Han verkade då sträng! sa Ulrik
-Mm..
Vi fortsatte att se på filmen.
Efter en liten stund ''började vi om igen''
Jag la mig över honom och vi började hångla, men SJÄLVKLART kommer någon in och stör.
-Förlåt om jag stör men här har ni eran choklad, sa Monika.
Ulrik suckade.
-Tack, sa jag och försökte att inte låta irriterad, vet dock inte hur bra det gick.
Kan man aldrig få ha lite privatliv bara för att man har fosterföräldrar!?
-Ska vi fara hem till dig? frågade jag
-Det kan vi göra. sa Ulrik
Hans hår stod åt alla håll när han ställde sig upp.
-Kolla ditt hår Ulrik, haha så söt!
Ulrik kollade i spegeln och skrattade.
-Fyfan så fult! sahan och skrattade till igen.
-Nejdå, det var gulligt ju;)
Ulrik fixade håret litegrann innan vi gick.
-Vi tar bussen hem till Ulrik! sa jag.
-Jag kan skjutsa er! sa Patrik innan jag ens hann öppna dörren.
-eh.. Tack, men vi kan ta bussen.
-Nejnej, jag skjutsar er mer än gärna! sa jag.
-Vi tar hemskt järna skjuts, det regnar ändå ute så vi skulle nog vara halvt dränkta innan bussen kom, sa Ulrik.
Jag kollade på Ulrik men han bara log retsamt.
Fast han visste ju inget så det var ju inte konstigt...
------------------------------------------------------------------------------------------
Blir bara ett kapitel idag, måste verkligen plugga nu! :/
Och tack så mycket, nytt statistik rekord IGEN igår, 345. Ni är bäst!:D
...Ni är ännu mera bäst om ni kommenterar :'D
Snart nu...
Hejhej!
Jobbar hårt med nya kapitlet nu! =)
Snart komemr jag kunna publicera det så ni får läsa!:D
Det blir bara ett idag.. Har ett viktigt prov imorgon och måste plugga resten av kvällen.
Ha det gott! :)
Svar.. igen
Nej ''novellen'' är självklart inte sann... haha ;p
Och det är som en berättelse kan man säga. En berättelse behöver inte heller vara sann. :P Jag vet inte hur gammal du är men i typ årskurs 6 eller vad det nu var så jobbar man mycket om sagor och om du har gått 6an så borde du veta att en berättelse inte behöver vara sann, för man går igenom det då. Jaja, ha det gott, igen.
=)
Svar på kommentar, igen
Tjo!
En novell är egentligen typ en kort text, så man kan säga att det här egentligen är en berättelse.
Men alla andra kallar det ''Ulrik noveller'' så jag kallar min det också!:) Ha det gott! :]
Svar på kommentar ;)
Hej ''anonym'' haha!:)
Men aif, klart jag vet att man kan ta bilder från google men problemet är att dom ofta är på copyright menar jag... Och på weheartit.vom är det lättare, ska försöka få in nån bild på varje kapitel, om jag hittar några..
Men dom kmr ist i slutet och inte så att dom ''passar in'' för orkar itne göra det, haha! :)
Men ha det gott och hoppas att du gillar novellen =)
Kapitel 16
Svar på kommentar... Nelly; Klart du inte måste kommentera alla, men är ju mycket roligare att skriva om nån säger vad dom tycker? Har ungefär 150-250 besökare per dag men kanske 3 kommentarer per kapitel och känns ju lite tråkigt att nästan ingen orkar;)♥
------------------------------------------------------------------------------------------
-Jag är så glad att du är tillbaka, jag trodde jag skulle förlora dig..
-Aw.. Jag kommer inte lämna dig förrens du lämnat mig, jag lovar dig. Sa jag och kysste honom.
-och jag lovar att aldrig lämna dig!
Vi kysstes igen, men mitt i allt kom Monika och förstörde stämningen..
-Jag täntke fara och köpa godis till Linnea, vill ni ha nåt?
-CHOKLAD!:D sa jag
-haha okej, vill du ha nåt Ulrik?
-Jag vill också ha choklad, så länge det inte är nutella.. haha!
Vi började gapskratta, men Monika bara kollade på oss med en konstig blick, hon fattade ju ingenting.
-Jag far nu då, gör inget dumt? sa hon och skrattade lite.
''Något dumt'' haha!
Jag la mig över honom och kysste honom igen.
Efter en liten stund hörde vi hur ytterdörren öppnades och vi stelnade till.
Hon kunde väl inte redan vara hemma?
-Hallå? ropade jag.
Inget svar...
---------------------------------------------------------------------------------------
För att hinna göra klart ikväll blev det extra kort.. men hoppas ni överlever ändå!, haha .... :] Nästa kommer imooorn ;)
Kapitel 15
Jag gick in på mitt rum för att slippa dom en stund.
Jag hörde hur David fortfarande skrek ute i köket, men hans ilska skulle snart övergå till gråt. Jag hade aldrig trott att han brydde sig så mycket... Han var helt klart den som blev mest upprörd över det här.
Jag kunde höra hur Monika försökte trösta honom..
Mobilen vibrerade till, sms.
Hörde att du var hemma, okej om jag kommer förbi? ;)♥
Det var från Ulrik.
Jag svarade utan att tveka.
Det är bara att komma ♥
Efter bara en liten stund hörde jag att det knackade på dörren.
Jag hörde direkt att det var Ulrik.
David var fortfarande upprörd.
Jag ställde mig bakom dörren till mitt ru innan Ulrik kom in.
När han väl gått in i rummet smög jag upp bakom honom och skakade till honom lite grann.
Han skrek till sådär hest som bara han kan.
-Nu blir jag ledsen!:[ sa Ulrik med en tillgjord röst.
-haha, söt du är! Film? sa jag
-Visst
Det spelade ingen roll vilken film det var, jag ville egentligen bara mysa.
-Kan du välja nån film? Jag ska bara hämta en sak.
Jag gick ut i köket och hämtade Nutella. Jag älskar Nutella!
-Vill du ha Nutella?:D Frågade jag Ulrik
-Nj... Var det enda han han säga innan jag proppade in nutella i munnen på honom.
-haha, usch, det där får du faktiskt tillbaka! sa hon och kysste mig. Han ahde fullt med nutella i munnen, MUMS!♥
Ulrik hade valt ''En gång i Phuket'', jag visste inte ens att jag hade den...
Jag la mig på sängen med laptopen i knät.
Ulrik kom och la sig under täcket och vi började se på filmen.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Kom inte på nåt mer att skriva just nu, ska försöka göra ett till kapitel senare ikväll men nu måste jag plugga! Kommenteeeera?:]
Kommer upp ett till kapitel ikväll, måste bara ta en pluggpaus först, hehe x'd
Kapitel 14
-Sofie, du har inga hemligheter för mig va? sa Monika oroligt
Jag fick en stor klump i magen.. Jag hade försökt att inte tänka på det. Jag lyckades inte hålla emot och började gråta, och inte lite heller.
(Det blev nå bugg med texten så den hoppar över varannan rad.. Hoppas det inte gör nånting.)
-Berätta nu Sofie.. sa hon och höll om mig
-Jag kan inte...
-Jo, du kan berätta allt för mig.
-Nej.. jag kan verkligen inte berätta, jag får inte.
Det blev tyst en stund och jag satt och snyftade, ingen åt längre.
-Ingen har väl sagt att du inte får skriva ner det?:D sa David och skrattade.
Han gjorde så att jag också började skratta, sen började vi skratta allihop.
-Men seriöst, du måste göra det Sofie, vi måste veta... Du förstår väl att det är viktigt? Vi är ju rädda om dig!
Jag tänkte efter, det lät sjukt töntigt. Men jag gav det en chans..
Dom förtjänade att veta.
Jag tog en pappersbit och en penna och började srkiva..
Hur skulle dom reagera egentligen? .. :s
Det kändes som att varje ord tog flera minuter att skriva.
Jag räckte fram pappret till Monika först, när jag äntligen var klart.
Jag hade skrivit exakt hur allting gått till.
Ju mer hon läste, desto mer oroad såg hon ut...
Hon kollade upp på både mig och Linnea ibland, Linnea såg nervös ut..
-Jag förstod det.. sa Monika med besviken röst.
-Du har betett dig så konstigt sista tiden, och jag minns att du hade ont och många blåmärken en dag, åh varför reagerade jag inte!? sa hon argt på till sig själv.
Hon räckte över det till David och han läste.
-Åh inte igen! Vi hade ett fosterbarn förut, i några månader, sen fick hon byta familj efter att hennes lärare ringt socialtjänsten. Jag hade varit bortrest länge och under tiden hade det pågått hela tiden tydligen. Jag tyckte så synd om henne, hon var en snäll och fin flicka. Hon förtjänade inte att bli behandlad så, det var nog bäst att hon fick byta familj.
David avbröt Monika när hon höll på att berätta.
-JÄVLA IDIOT! JAG SKA HAN SLÅ IHJÄL HONOM, VAR ÄR DEN JÄVELN!?
Han hade en blick i ögonen jag aldrig sett förut.. Liksom, ond?
Nej kanske inte ond, men riktigt riktigt riktigt arg, som en svart blick.. Kan knappt beskriva det själv!
Det vore nog bäst om jag aldrig berättat något om det...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer upp imorgon. ;)
Bild grejs.
Tjo!
Några har sagt att dom vill att jag ska ha bilder och så, och jag tycker själv det är fint med lite bilder till berättelser och så, men jag har så himla dålig fantasi!
Och gillar inte att ta bilder på folk.. Då ser personen olika ut hela tiden, åsså är det ju faktiskt någon.
Och så är väldigt många bilder copyright från google, så ork it fråga alla...
Och då skulle det ta ännu längre mellan kapitlena ..
Om ni inte gillar novellen ifall det inte är bilder så är det ingen som tvingar er läsa den ;)
Ha det gött! =)
Kapitel 13
Igår fick jag statistik rekord, Tack!:D
Tack för alla fina kommentarer också!:]♥
----------------------------------------------------------------------------------------
Jag blev helt stel i kroppen.
Men in genom dörren kom David, nu var jag bara glad.
Jag var rädd att det skulle vara Patrik...
Han satte sig på samma sida av sängen som Ulrik suttit på.
-Hur mår du?
-Jag mår bra nu... Hur tog du dig hit?
-Tåg..
-Vad sa dina fosterföräldrar om det då? hehe
-Dom vet inte om nånting.. Men var tvungen att komma.
-Typ klockan 4 på natten? haha!
-Haha! Ja men annars skulle dom ju märka att jag for..
Jag fick åka hem på morgonen, alltså bara några timmar efter.
David fick följa med hem till oss, den dagen gjorde vi inte så mycket.
Davids mobil ringde typ var femte minut, men han svarade aldrig. Jag antog att det var hans fosterföräldrar..
-David, Sofie, Maaat! Ropade Monika glatt.
Vi gick och satte oss vid matbordet.
Där satt Monika och Linnea.
-Asså, vars är Patrik? Jag har inte sett honom.. sa jag
-Juste, jag har inte berättat det än, han fick jobb i Sundsvall förra veckan så han kommrt bara att vara hemma på helgerna nu..
-Ah, vad tråkigt.. sa jag
Fast inom mig tänkte jag typ ''JAAAAAAAA!!!'' Jag var iallafall jätteglad.
-Varför ser du så glad ut? sa Monika fundersamt.
Jag insåg att jag måste ha fått världens största leende på läpparna..
-Nej jag bara... tänkte på Ulrik.. svarade jag osäkert.
-Hmm.. sa Monika ännu misstänksammare den här gången.
David kollade också på mig med en mystiskt blick.
Dom misstänkte väl inget?....
----------------------------------------------------------------------------------------
Det här blev extra kort, alltså även om jag börjat med kortare nu ska dom ändå bli längre än det här.. Men ville skriva hinna skriva ett kapitel idag, men har varit upptagen hela dagen med skol-berättelsen så började med den här nyss!
Kommentera gärna, är öppen för idéer! :D
Länkbyyyyte!;)
Tjo!
Håller på med nya kapitlet nu så ska försöka få det klart ikväll.
Kolla in den här urgrymma Ulrik novellen?:)
Http://ulrikmunthernovelll.blogg.se
Jobbigt läge..
Tjo!
Tänkte göra ett till kapitel ikväll men kom just på att vi har en berättelse som ska vara minst 3 A4 datorskriven text inlämnad tills på måndag och jag har inte börjat än.
Hade helt glömt bort det så kommer inte ha tid att skriva nå mer ikväll på nya kapitlet..
Och den ska handla om nåt man inte skrivit förut, och jag har skrivit förut olika berättelser om Ulrik, och flera om misshandel/mobbning/våldtäckter och annat som är jobbigt i folks liv..
Gah har INGEN inspiration!
Wish me luck!
Och tack så hemskt mycket för alla fina kommenterar åsså har jag fått statistik rekord, just nu har jag 282!:D let's keep it that way?:]
Kapitel 12
Hejsanhejsan ska börja med kortare kapitel nu, ni fick ju välja själva så hoppas ni blir nöjda då! :-)
--------------------------------------------------------------------------------------
Doktorn var en man i 40 års åldern, typ.
-Hej Sofie, sa hon och skakade hand med mig.
-Vi hade tagit flera olika prover på dig men hittar inget fel. Om du känner dig okej kan du få åka hem imorgon, men om du börjar må dåligt eller så, så måste du ringa direkt! sa han
-Jag känner mig då bra nu iallafall.
Han ställde några frågor och sen gick han ut igen.
-Älskling?
-Ja?
Ulrik hade en lite ledsen blick.
-Jag har en spelning ikväll som jag inte får skippa.. Men vi ses sen va?
-aa visst, ha så roligt. sa jag
-Jag älskar dig, sa Ulrik.
-Jag älskar dig mer!
-..och jag älskar dig mest! sa Ulrik och kysste mig innan jag hann säga emot.
Monika satt fortfarande kvar med mig.
Jag började tänka på David.
Visste han ens om att jag var här? Att jag legat i koma i två veckor?
Vi har bråkat många gånger, men jag älskade honom oerhört. Han var den enda som visste hur jag kände över mamma och pappa, egentligen. Vi har alltid kunnat prata om allt, men på senare tid har vi bråkat sjukt mycket, jag har varit så jävla förbannad på honom flera gånger.
Han har varit väldigt arg på mig också, såklart.
Men det är väl det syskon är till för?
-När får jag träffa David egentligen?
-Jag vet inte...
Det blev tyst ett tag.
-Hur fick du tag på Ulrik då? ...
-Patrik berättade nåt om en pojkvän innan och jag kollade igenom din kontaktlista på mobilen och nån hette ''Älsklingen♥'' så jag antog att det var han.
-Haha! På tal om Patrik.... vars är han?
Jag hoppades helt seriöst på att han var död. Jag vill aldrig mer träffa honom!
Det låter sjukt dumt, men han förtjänar inte att leva. Han är så jävla sjuk i huvet.
Just då slets dörren upp...
---------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera?:'] Ska börja med nästa kapitel nu direkt;D
Ni väljer!:)
Tjoo!
Nu får ni två alternativ (skrev det i förra kapitlet men typ ingen kommenterade så....)
Ja iaf, ni får välja mellan:
1. Kortare kapitel, men dom kommer snabbare!
2. Typ som jag har nu (väldigt långa kapitel och dålig uppdatering)
KOMMENTERA NUDÅ!:D
Kapitel 11 (del 2/2)
Det här blev också väldigt kort, vill ni ha korta så att ni får oftare eller mer sällan och långa, ungefär som jag har nu? Ni väljer, Leave a comment!:')
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade upp på en sjukhus säng med enorm huvudvärk.
Jag kände mig fortfarande lite yr.
Monika måste ha tagit mig hit innan.. Vad var klockan egentligen?
Jag såg en skugga över mig och kollade upp.
och där stod han, lika vacker som alltid.
Ulrik.
-Monika ringde mig och sa att du var här, för ett tag trodde jag aldrig du skulle vakna upp! sa han och strök mig över håret.
Monika öppnade dörren och kom in i rummet.
-Åh gud, du är vaken! sa hon och sprang fram till mig gråtandes av glädje.
Hon gav mig en stor kram.
-Vad är klockan? frågade jag.
-Den är snart 3 på natten.
-VA!? Gud vad jag sovit länge..
Ulrik började le konsitgt mot mig som om jag vore helt dum i huvet, han kund knappt hålla sig för skratt såg det ut som.
-Vad är det?
-Du har ''sovit'' mycket längre än så älskling. Du har legat i koma i två veckor! Du skulle bara veta hur oroliga vi har varit för dig!
-Va? Du skojar!?:o
-Nej, åh vad jag varit rädd att aldrig mer få se dig le... förlåt för allt!
Monika gick ut med en blick som var som ''Jag borde nog inte vara här just nu, jag lämnar er ensamma en stund'' typ.
-Asså du fattar inte hur orolig jag varit! Jag har varit med dig här hela tiden. Jag var så rädd att tappa dig....
Ulrik gav mig en långt kram. Det var svårt att beskriva känslan... jag trodde aldrig han skulle komma hit, och stanna här så länge bara för mig!
-Men.. skulle inte du upp till norrland i fredags?
-Jo .... Blev tvungen att ställa in det, och några andra signeringar. Dom får bli senare, jag kunde bara inte lämna dig här helt ensam...
Så jäkla gulligt! Jag kan knappt fatta att han gjorde det här för mig, trots att vi bråkade sist vi träffades!
-Du vet att jag älskar dig va? sa ha och kysste mig.
-Jag älskar dig mer.
-Omöjligt;)
Nån minut senare kom Monika in igen.
Ulrik höll mig i handen och Monika satte sig på en stol på andra sidan sjukhus sängen.
Hon kollade på Ulrik.
-Jag känner igen dig... sa hon.
Ulrik log och började småskratta.
-Han är artist Monika, haha! sa jag.
Hon studerade honom från topp till tå.
-hummm... sa hon och sa inget mer.
-Säger Ulrik Munther dig nånting? frågade jag henne.
-Ja juste, det är därifrån jag känner igen dig! Min väns dotter är helt besatt av dig! Hon har tapetserat sitt rum fullt med bilder av dig.
Ulrik skrattade till igen och blev lite generad.
Monika log.
-Ja juste, din läkare ville gärna träffa dig.
-a okej, hämta honom då, sa jag till henne.
Efter några minuters tystnad öppnades dörren igen och läkaren kom in med en bekymrad min.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera gärna om ni vill ha kapitel kortare & oftare eller lika långa som jag brukar, som sagt. (Det här och det förra blev ju väldigt kort i jämfört men hur jag brukar göra) :D Om ni har nån idé vad som ska hända får ni gärna kommentera det också!:D
Kapitel 11 (del 1/2)
Det här blir ett väldigt kort kapitel, jag brukar ju göra rätt så långa, men aa!:P
-----------------------------------------------------------------------------------
''Patrik'' stod det på skärmen, han ringde, igen.
Jag blev stel i hela kroppen men lyckades svara ändå.
-Hallå? svarade jag försiktigt
-Var är du!? DU HAR VÄL INTE SKVALLRAT TILL NÅGON!?! Då blir det inte kul för dig kan jag säga! röt han.
-Nej det har jag inte! Jag är på väg hem jag var bara...
-VARS!? avbröt han.
-hos... hos...
-UT MED SPRÅKET!
-hos min pojkvän ..
-POJKVÄN!? Du har inte sagt att du har någon pojkvän!
-Nej jag vet.. förlåt!
-Inga ursäkter. Du kommer hem GENAST!
-Jag är på väg..
Han la på.
Det rann tårar ner för kinden medans jag gick. Folk som jag gick förbi kollade konstigt på mig men jag brydde mig inte.
Om bara Ulrik vore här ..
När jag tog första steget på trappan upp till ytterdörren blev jag rädd. Väldigt rädd.
Tänk om bara Patrik var hemma? Hur skulle det gå då?..
Jag skulle sagt att jag var med en kompis VARFÖR, VARFÖR VARFÖÖÖR sa jag att jag varit med min pojkvän!? Dumt gjort..
Jag öppnade försiktigt dörren och smög in på mitt rum.
Han verkade inte va hemma, eller, jag såg honom inte iallafall. Jag letade inte precis.
Jag gick fram till skrivbordet för att ta fram min laptop ur en låda, men där låg en iPad istället.
Då kom Monika in.
-Hejsan Sofie, sa hon och gav mig en kram.
-Såg du min lilla present jag köpte?
-Ipaden? är den till mig?:o Taaack! sa jag och gav henne en kram till.
-Varsågod! vad vill du äta föresten? jag ska fara och handla mat nu.
-Kan vi inte beställa pizza?
-Nah, jag är inte sugen men Patrik har säkert tid att fara och äta en pizza med dig.
Jag blev som stum av rädsla först. Sen blev jag alldeles yr så jag satte mig på sängen.
Monika satte sig bredvid mig.
-Sofie? Hur är det?
-Jag vet inte...
Jag började sa allting suddigt och jag hörde Monika sämre och sämre.
Jag mådde jätte illa.
-Sofie? ...Sofie!
-Sofie!! Hallå? Sofie..
Snart hörde jag henne inte alls. Jag såg henne svagt hur hon böjde sig ner över mig och fortsatte försöka prata med mig..
-Sofie? Hallå! Svara mig, Sofie?
Allting blev svart och jag kunde varken höra eller känna henne längre.
--------------------------------------------------------------------------------------
Komenteeeera?:D Idéer? SKRIV DOM DÅ!:D♥
