Nääj! D:
Nej:(
Har kört fast... Fuck D:
Help? :3
Lust att vinna en Ulrik affisch?
Tjoflöjt!=)
Om jag förstått rätt är dom flesta som läser den här novellen Ulrik-fans så här kan ni vinna en Ulrik affisch om ni är sugna på det! {:)
Jag har varit upptagen hela dagen men forsätter på kapitel 33 nu, ha tålamod så kommer det upp snart! :]
Kapitel 32
Idag hade vi ju också studiedag, så vi kunde iallafall sova ut på morgonen.
Vi vaknade ungefär samtidigt.
-Sovit gott? frågade Ulrik på morgonen.
-Jodå, och du?
-Som en stock ;D
-Gött
Vi åt frukost och sen bestämde vi oss för att gå ut, vi gick i riktning in mot stan.
-Så, vad ska vi hitta på idag? sa Ulrik.
Jag hann inte svara för Ulriks mobil rignde och jag ville inte störa.
-Hallå? ah, hej. Jodå jag och Sofie är ute och går, typ. Mm. aa, det var rätt länge sen. ja precis! Okej jag kommer då då, ha det bra! sa Ulrik i telefonen.
-Vem var de? frågade jag när han lagt ner iPhonen i byxfickan.
-Äh de va bara mamma, hon ville att jag skulle komma ner till Götet fredag kväll.
Det blev tyst en stund.
-....vill du följa?
-Får jag det? :$
-Annars skulle jag väl inte fråga? haha!
-Nej det är klart, hehe men klart jag vill följa, jag har ju skolavslutning på morgonen på fredag så passar ju bra.
-Juste du får ju sommarlov, nice!
-hell yeah!
Vi gick in till stan och shoppade lite och bara chillade.
En del glodde, men what tha hell? =)
Det var en liten tjej, som var typ 10 år eller nånting sånt som kom fram och frågade om hon fick ta en bild med Ulrik, och det fick hon såklart.
Det såg jättegulligt ut, Ulrik var tvungen att böja sig ganska mycket för hon var så kort åsså hon med världens största smajl. Sött!
Jag kunde inte vara med Ulrik så länge den dagen, kring 3 var jag tvungen att fara hem.
Jag hade ju studiedag, fast man måste ju ändå plugga!
Vi skildes åt i stan med en lång kram, sen gick vi varsitt håll.
Jag hem till mig och Ulrik hem till sig.
Det kändes verkligen som att vi fortfarande var ihop... Om han var rädd att fansen skulle se oss tillsammans skulle han väl ändå inte gå på stan med mig? Mysko...
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa sen.... tror jag ;-)
comment?
Kapitel 31
-Du säger inte åt mig vad jag ska göra eller inte!
Patrik fick den där onda blicken i ögonen som bara han kan få, men han gjorde inget.
Han bara släppte min arm.
-Gå inte till honom.
Jag suckade bara och gick in på mitt rum och gjorde ingenting.
Några timmar senare for Patrik upp till Sundsvall.
Är du hemma? Jag kommer. smsade jag Ulrik.
Jag gick till hallen och tog på mig mina rosa converse och en svart jacka.
-Vars ska du? frågade Monika.
-Jag far bara till Ulrik ett tag.
-Hade inte ni gjort slut?
-Jo... men man kan väl ändå vara vänner?
-aa... kom inte hem för sent bara.
-Nejdå.
Ja jag är hemma.. Sa du till nån att du kommer?
Okej. Nä jag sa bara till Monika, varför frågar du?
Nä jag undrade bara...
-Hej Sofie
Jag var så inne i mobilen att jag inte märkte att det stod nån rakt framför mig.
Och där stod Ulrik med världens finaste leende på läpparna.
-Hej, sa jag glatt.
Det var mörkt och kallt ute, men det var ganska sent så inte så konstigt.
När vi kom in genom dörren kom Konrad rusandes, han verkade jätteglad.
-Har du redan hunnit sakna mig eller har du abra saknat Sofie? sa Ulrik och klappade honom.
Vi satt och såg på tv en stund och ''bråkade'' om tv dosan, när vi dragit den fram och tillbaka mellan varan så tappade vi den så att batterierna flög iväg åt alla håll och vi båda började asgarva.
-Det börjar bli sent, vi kanske borde gå och lägga oss? sa Ulrik efter en stund
-Ska jag sova här? haha.
-Japp, visste du inte det?
-hahaha!
Ulrik gick på toa och jag gick och hämtade täcke och kudde i sovrummet.
Jag la mig på soffan.
När Ulrik kom ut ur badrummet sa han
-Ska du sova här ute?
-Antar det...
-Hahaha, du måste skoja, klart du får sova inne hos mig?
Jag tog kuddarna och täcket IGEN och gick in till sovrummet tillsammans med Ulrik istället.
Ulrik drog av sig sin tröja.
-Asså om dina fans skulle se din mage skulle dom typ DÖ!
-Kanske därför jag inte visar dom den, jag vill ju inte att dom ska dö!:(
HAHAHAH!
Han gav mig en kram. Åh han luktar sååå gott!
*tafs*
-Stygg pojke! sa jag på skoj.
Ulrik började skratta.
Sedan gick vi och la oss.
Jag la mig tätt intill Ulrik.
Han la armen över mig och så somnade vi, eller iallafall jag, jag vet ju inte vad han gjorde..
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa sent inatt/imorn! :)
Kommentera så länge?
Kapitel 30
Ulriks Perspektiv
Inte igen...
Han tröck upp mig mot väggen i min lägenhet, jag försökte inte ens streta emot. Det var lönlöst.
-Ska inte du vara i Sundsvall nu?
-Vem fan tror du att du är!? röt han i mitt ansikte.
-Va?
-Du vet vad du har gjort!
Jag visste såklart vad jag gjort, men jag var inte helt säker och vi tänkte på samma sak.
-Nej..
Han armbågade mig i magen så jag tappade andan.
-Jag är inte dum! Tro inte att jag inte hörde er, du skulle bara våga röra henne igen, träffa henne aldrig mer, aldrig.
-Men jag älskar ju henne!
-Det skiter jag i! Hon är min nu.
Trodde han ja.
Jag ville ha henne och jag tror hon fortfarande ville ha mig. Jag skulle kunna ta tillbaka henne om jag fick möjligheten, OM hon skulle kunna förlåta mig vill säga. Om jag bara kunde säga sanningen till henne hade allt blivit så mycket lättare...
Han höjde en kniv mot mig.
-Du berättar inte för NÅN om det här fattar du?, du får ingen mer chans.
Han drog bort kniven igen och knäade mig hårt där.
Min mobil ringde
Patrik tog upp den ur min ficka jag såg att det stod ''Älskling ♥'' på displayen.
-Sätt på högtalare och svara, sa han-
Jag gjorde som han sa.
-Hallå?
-Hej, det är jag. Kan vi träffas nu? sa Sofie.
-Nej, jag är eh.. upptagen.
-okej men iallafall, vill du följa på våran examensfest på torsdag kväll, alla var tvugna att ta med nån.
Jag kollade bedjande upp på Patrik men han gav mig bara en ond blick tillbaka.
-Nej, jag kan inte...
-Varför?
-Eh.... jag har bara inte lust..
-Men snälla, det är viktigt för mig!
-Det är slut mellan oss och det vet du Sofie...
-Ja jag vet men.... äh skit i det då.
Hon lät lite ledsen på rösten.
Patrik lämnade iallafall lägenheten efter samtalet.
Tillbaka till Sofies synvinkel
Vad han verkade arg nu då...
Jag bestämde mig för att gå hem igen.
När jag kom hem satte jag på TVn och kollade på Simpsons.
Jag gick till köket för att dricka ett glas vatten och precis då kom nån hem. Det var ....Patrik?
-Är inte du i Sundsvall?
-Det blev ändrade tider så jag far inte förens sent ikväll.
-Okej.
Sen fortsatte jag att se på tv.
Efter en stund tog det slut och det var bara skit program på tv, som vanligt.
Jag kanske borde fara förbi Ulrik i alla fall... Han lät så konstig i telefon.
-Jag far till Ulrik! ropade jag från hallen.
Patrik kom rusandes in.
-NEJ DET GÖR DU INTE! Sa han och tog hårt tag i min arm.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag kämpat med att komma på något att skriva, nu är klockan 6 på morgonen och äntligen får jag sova! Godna... morgon? haha xd
Vi önskar honom lycka till!
Hejsan
Idag är det ju mello som alla vet, visst hejar ni på Ulrik!?
Det gör jag iallafall, helt klart. Jag ska rösta för ca 600 kr, HAN SKA VIDARE TILL FINAL!
Ni röstar väl? VARENDA RÖST RÄKNAS! Kan tänka mig hur glad han blir, aah! Kommer vara sjukt värt det :')
Så passar på att säga...
LYCKA TILL ULRIK!!
Sorry...
Tjo!
Idag har jag itne gjort något kapitel, ehm... sorry för det!
Men jag har helt enkelt inte orkat, och så har min bror fyllt 20 så har haft fullt upp emd firande också.
Men ska försöka få upp ett inatt, så ni som inte är nattugglor får läse det imorn;)
Kapitel 29
Idag hade jag studiedag, skönt!
Vi gick upp rätt så tidigt ändå faktiskt (enligt mig iaf), kring 10.
Monika var på jobbet, Patrik var i Sundsvall, Linnea var på dagis.
Det var bara vi två hemma nu.
Ulrik tog på sig ett par mjukisbyxor och jag gick i pyamas. Vi gick till köket och gjorde frukost.
-Asså du har aldrig tänkt på hur jävla snygga magmuskler du har!?;)
Ulrik började bara skratta.
Jag åt 2 mackor och ett glas oboy, detsamma gjorde Ulrik.
Vi hann inte göra så mycket den dagen, kring ett på dagen skulle Ulrik hem, han hade nån signering i Göteborg senare.
När han skulle gå gav han mig en lång kram.
-Jag kommer sakna dig... viskade jag i hans öra.
-Jag kommer sakna dig också Sofie, viskade han tillbaka.
Sen gick han.
Efter en stund steg David upp.
-Godmorgon. Han svarade inte.
-Hallå? I'm talking to ya!
-Håll käften!
-Dålig dag?
-Håll käften sa jag!
-Häpp.
Jag bestämde mig för att gå på en promenad, så fick David vara sur ifred.
Jag mådde inte lika dåligt över Ulrik längre, för han verkade fortfarande gilla mig... så det kanske kan bli nåt mellan oss igen, om jag har tur.
Annars är jag säker på att vi kommer fortsätta som vänner, även om jag helst vill vara mycket mer än bara en vän...
Det var vackert väder ute, man kände verkligen att sommaren var här nu, blommor och grönt överallt, på vintern är det ju bara grått, slaskigt och bara allmänt äckligt...
Jag hatar vintern, och hata är ett starkt ord men ni fattar. Det finns ingenting att göra då.
Snart är det sommarlov, sjukt skönt!
Jag märkte att jag fortfarande hade pyamasen på mig, haha! Men jag brydde mig inte nu, jag var i skogen och här var ingen annan.
Sen jag och Ulrik gick genom den här skogen när vi skulle till den där stranden brukar jag ofta gå hit när jag behöver tänka, när jag mår dåligt eller bara när jag behöver vara ifred.
Jag gick mot stranden, fast den här gången på stigen Ulrik visat mig och inte rakt genom skogen. Jag gick ut en liten bit i havet och gick omkring i vattnet.
Idag är det tisdag åsså har vi ju studiedag, det har vi imorgon också. Torsdag vanlig skoldag och Fredag EXAMEN!
Juste, fan.
På Torsdag kväll har vi en avslutningsfest för hela skolan, och jag har inte fixat varken nåt att ha på mig eller nån att gå med!
Hur kunde jag glömma det!?
Ulrik skulle säkert inte vilja gå med mig nu, och om han inte ville det, skulle jag inte fara dit då eller?
Det blir pinsamt att gå dit själv och jag vill inte fara dit med nån annan ...
Jag kan väl inte missa sista skolfesten, det är ju liksom ett sista minne av skolan och alla som går där, typ ett sista hejdå. Alla skulle dit.
Jag tog upp telefonen och ringde Ulrik.
---------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn! (skrev på natten, igen) Kommentera gärna, som vanligt =)
Kapitel 28
David skulle fara och hälsa på en kompis här i stockholm så han gick ut.
Jag och Ulrik gick ut i vardagsrummet och såg på Scrubs.
-Är du Ulrik!?:D
Det var Linnea.
Ulrik började skratta lite och sa ja.
Linnea blev helt till sig.
-Ta det lugnt , haha sa han och kramade om henne.
Hon lugnade ner sig efter ett tag och såg på scrubs med oss, även om hon inte kuna läsa eller förstod vad dom sa.
Monika kom också in i vardagsrummet och såg på scrubs med oss också.
-Ska du sova över här Ulrik? frågade Monika.
-Vet inte, kanske det.
Det blev iallafall att han skulle sova över.
Det började bli kväll och David kom hem.
-Bra, du är hemma David. Okej, jag har nånting att säga till er alla, sa Monika.
-Jasså? sa jag.
-Jo, jag har pratat med socialtjänsten och med Karina & Peter (Davids fosterföräldrar) och vi har kommit överens. David ska få flytta in hit till oss så att ni får bo tillsammans!
Både jag och David blev väldigt förvånade, och glada!
David skulle få sitt rum på övervåningen bredvid Linnea.
Fast inatt skulle han sova i mitt rum på en madrass på golvet.
När vi lagt oss somnade David ganska fort.
Ulrik låg uppe och pratade ett tag i min säng.
Jag kysste och smekte honom.
Det kändes som att det fortfarande var vi två, även om jag visste att det inte var så.
-Nej Sofie det går inte... Din bror ligger typ en meter ifrån oss, han skulle höra...
-Du har inget emot det här då va?;) sa jag och gick ner under täcket.
Ni kan nog lista ut vad jag gjorde där....
Han verkade gilla det iallafall.
--------------------------------------------------------------------------------------
Det här fick bli ett kort kapitel... Nästa komemr inatt/imorn (skrev på kvällen/natten som vanligt när jag har lov... :D) Så länge tycker jag ni ska ta o slänga in en kommentar;)
Kapitel 27
Det här kapitlet kom lite senare än planerat, eftersom jag vaknade kring halv 4... Men här kommer det iallafall!
----------------------------------------------------------------------------------------
Ulriks Perspektiv
Det här var bara en av alla saker jag kommer sakna med henne, känna hennes kropp mot min, hennes flås i min nacke...
Jag kommer verkligen sakna ALLT med henne, hon är så perfekt.
Jag var nära på att säga ''Jag älskar dig mer'' som jag brukar när hon sa att hon älskar mig, men jag hann hejda mig....
Då skulle jag få så sjukt dåligt samvete.
Varför skulle han förstöra allt?
Ifall jag fick bestämma själv skulle jag aldrig lämna henne, jag älskar ju henne mer än nåt annat!
Jag hörde hur nån kom in i huset, det var säkert Patrik.
Jag slutade fort, vafan håller jag på med?..
Varför ska hon vara så oemotståndlig!?
Tillbaka till Sofies perspektiv
Ulrik slutade plötsligt. Antingen så kändes något fel eller så blev han bara trött...
Han låg kvar på mitt bröst och flåsade en stund. Han var helt svettig.
Jag har tänkt på det många gånger, det måste vara jävligt jobbigt för killar att ha sex. haha!
Efter middagen skulle Patrik fara upp o jobba i Sundsvall igen, SKÖNT!
Monika knackade på dörren in till mitt rum.
-Mat!
-Vi kommer, vänta lite bara..
Vi klädde på oss snabbt.
Jag fixade till håret lite innan vi gick också.
När vi gick ut i köket stod David där.
-David!:D sa jag och kramade om honom.
Var han verkligen så lång? Det har jag då aldrig tänkt på.
Han kändes ju nästan lika lång som Ulrik, fast bara nästan.
Vi satte oss vid matbordet och åt, Monika hade beställt pizza till alla, gott!
Fast det var lite stel stämning.
Kort från Ulriks perspektiv
Vi satt vid matbordet. Det var nästan helt tyst.
Patrik kollade på mig med en läskig blick.
Hade han hört oss?
När vi ätit upp pizzan gick vi in på Sofies rum, fast nu följde David med också.
Hur fan skulle jag klara mig utan Sofie egentligen?
Tillbaka till Sofies perspektiv
Vi alla tre satte oss bredvid varandra på sängen.
Jag såg hur David kollade på sängbordet, jag kollade dit.
Och självklart låg där flera kondomer. Pinsamt!
Jag kände hur jag blev alldeles röd i ansiktet men jag försökte dölja det.
Vi satt tysta.
-Så... hur går det med dig och Malin? frågade jag bara för att bröta tystnaden.
-Det går åt helvete, som allt annat!
Jag svarade inte. När hade dom gjort slut?, och varför har han inte berättat något..
Jag satte på en låt på spotify.
-Måste vi höra på den här? den var ju på begravningen! sa David.
-Juste..
Jag slog av låten igen.
Under tiden jag låg i koma hade mammas begravning varit, så jag kunde inte komma.
Jag mådde fortfarande dåligt för det. jag menar, klart man vill komma på sin egen mammas begravning!
Ulrik höll om mig och gav mig en mjuk kyss.
David verkade inte gilla det, men han sa inget.
Han bara kollade konsitgt på oss.
-Är det okej om jag sover över här, Sofie? frågade David.
-Jodå, jag kan ta in extrasängen.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nästa ikv! :) Kommentera?:D
Kapitel 26
När Ulrik klev in i hallen gav Patrik honom en konstig blick. Patrik gick förbi, han skulle gå ut. Om jag inte såg fel så viskade han något kort i Ulriks öra.
Vi gick in på mitt rum och Ulrik började direkt busa Konrad på golvet.
Jag satte mig på sängen med min iPad i knät.
Jag gick in på facebook och in på Ulriks profil.
''Ulrik Munther har ändrat sin status från i ett förhållande till singel''
Justefan! ..
Det blev en lite pinsam tystnad.
-Ulrik? ...
-Ja?
-Jag köper inte det där med dina fans.. Varför?
Ulrik kollade ner i golvet och svalde.
Han svarade inte.
-Men säg nåt då, varför?
-Snälla kan vi prata om något annat!? sa han lite argt.
-Men chilla...
Det blev tyst igen.
efter en stund bröt Ulrik tystnaden.
-Så vars hittade du Konrad? sa hon och satte sig på sängen bredvid mig.
-Vid den där stranden du visade mig en gång..
-Ah.
Våra händer råkade nudda varandra och båda kollade upp samtidigt.
Vi kollade in i varandras ögon läng utan att säga nånting.
Han kom lite närmare, snart var han knappt en centimeter från mina läppar.
När det var sådär ''precis-ska-kyssas-ögonblick'' vände han bort huvudet.
Jag vände också bort huvudet efter att han hade gjort det.
Jag suckade.
Ulriks Perspektiv
När jag höll på att ta av mig skorna i hallen gick Patrik förbi
Du skulle bara våga röra henne!
Viskade han i mitt öra.
Han var verkligen elak, rakt igenom!
Vi gick in på Sofie's rum. Där på golvet satt Konrad, jag satte mig och busade med honom lite.
Efter en stund frågade Sofie varför jag gjorde slut.
Det stack till i min kropp, varför just den frågan?
Jag försökte låtsas som att jag inte hörde, men det funkade inte så bra...
Sen frågade hon igen, fattde hon inte att jag inte vill prata om det!?
Jag satte mig bredvid henne.
Hon nuddade vid mig och våra ögon möttes.
Hennes ögon.. så vackra!
Jag ville så gärna kyssa henne men lyckades hejda mig i sista sekund.
Oom jag kysst henne hade jag råkat illa ut..
Det blev tyst igen.
Efter en stund tog Sofie tag i mig och la sig över mig.
Vi började hångla och hålla på, som sen ledde till sex...
Inte bra.
Men det är ju så svårt att säga nej när man så jävla gärna vill...
Om Patrik fick reda på det skulle jag råka riktigt illa ut.
Fuck.
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa imorn (skrev det här på natten :3) Kommenteeeera?:3
''Fundering''
Tjo!
Tror jag ska ta in Ulriks perspektiv mer...
Men inte riktigt än, tror jag;)
Svårt att förklara vrf ifall jag inte ska råka säga vad som händer så....
Vill ni se mer ur Ulriks perspektiv?(:
Kapitel 25
Statistiken blir sämre och sämre för varje dag, fast vet inte varför... Blir den dåligare eller? Vad ska jag förbättra?(:
----------------------------------------------------------------------------------------
Det hängde en bricka, ellr vad man då ska kalla det, på halsbandet.
''Konrad'' stod det.
Då 'slog' det mig.
Det var ju Ulriks hund! Det var därför han kände igen mig...
Jag ställde mig upp, det sved när mina fötter nuddade sanden, såklart. Jag hade ju massa öppna sår på benen...
-Kom Konrad! sa jag och började gå genom skogen.
Han lydde och följde glatt efter.
Jag gick hem och gick fort in på mitt rum med honom.
Jag satte mig på sängen och funderade lite, Konrad hoppade upp bredvid mig.
Jag tog upp mobilen ur fickan och slog Ulriks nummer.
Jag tvekade och raderade det, slog det igen, men raderade.
Tillslut ringde jag.
Det gick några signaler, sen la han på..
Jag ringde igen men han la på.
Va töntig du är, svara nu!
Jag provade ringa igen efter nån minut.
-Vad vill du?
-Jo asså... din hund är typ här, så om du vill ha tillbaka han får du komma och hämta honom...
-Aa, var det där han var, haha. Jag kommer och hämtar honom nu då.
-På ett vilkor!
-Ett vilkor? vadå?
-Att du inte går direkt efter
-Men... jaja.
Vi sa hejdå och jag började fixa mig.
Jag sminkade mig lite snabbt och satte upp håret i en bulle.
När jag var klar knackade det på dörren.
Jag gick och öppnade, och där stod han.
Kanske inte lika munter som vanlig, men söt var han!
Jag gav honom en kram utan att tänka.
Men jag är glad att jag gjorde det, det kan ha varit sista gången jag kramade honom.
----------------------------------------------------------------------------------------
Kom inte på nå mer att skriva just nu, men kände att jag måste göra ett kapitel idag så.... :)
Kommer mer inatt (skriver som vanligt på natten nu när jag har lov :3)
Nån som undrade;)
Förstår att ni vill se ur Ulriks perspektiv men... det kommer senare! c:
Har dock inte bestämt när än... Om ni bara visste vad som händer skulle ni fatta, haha!
Dock är det inte så många kapitel kvar nu! ;)
Kapitel 24
Statistiken är nästan värre än nånsin men tack alla som läser och kommenterar ändå! :) ♥
----------------------------------------------------------------------------------------
Jag låg och grät mer eller mindre i flera timmar.
Det kändes som en evighet.
Jag hade förlorat min pappa, min mamma, min bror kan jag nästan aldrig träffa, hade ingen kontakt med släkten längre, tappat min bästa vän, och nu Ulrik. Vad händer här näst då?
Man ska ju vara tacksam för vad man har men ...vad har jag då?
Klart jag hade andra vänner än Lovisa, men på senare tid har jag varit så upptagen med Ulrik och annat att jag knappt kunnat umgås med dom, nu är det som att jag inte finns i skolan längre. Ingen lägger märke till mig.
Ingen av dom vet hur jag har det, ingen vet ens att jag legat i koma. Dom trodde förmodligen att jag skolkade.
Lovisa undvek mig direkt hon såg mig. Hon var forfarande sur, men jag hade ingen större lust att försöka bli vän med henne igen heller.
Hon har fått som hon ville.
Nån knackade på dörren till mitt rum. Kunde det kanske vara Ulrik?...
Jag snyftade till lite.
-Kom in, sa jag med gråt i rösten.
Det var inte Ulrik, det var Monika.
Hon och satte sig på sängen bredvid mig när hon såg att jag var ledsen.
Hon strök mig över håret.
-Vad har hänt gumman? frågade hon efter en stund
Jag försökte berätta men direkt jag öppnade munnen började jag bara gråta ännu mer.
Tillslut kunde jag iallfall prata.
-Jag älskar honom så mycket..
-Är det Ulrik? sa hon.
Jag började gråta igen när hon sa hans namn,
Jag ville inte gråta när hon såg på, men jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara forsade ner.
Hon försökte trösta mig men det tog länge innan tårarna slutade rinna.
-Vad har hänt egentligen? sa hon när jag samlat mig lite.
Jag försökte berätta allt som hänt, fast jag snyftade till många gånger. Det var helt omöjligt att berätta annars.
-Aw.. Men killar är ändå inget att ha! sa hon och försökte trösta mig.
-Ska du säga som är gift med en våldtäcktsman, och inte gör ett skit åt det! Ulrik är den underbaraste människan jag träffat i mitt liv, han är speciell, inte som dom andra! Du fattar ju ingenting!
Jag stod upp framför henne som fortfarande satt ner.
Hon såg förvånad ut.
Hon sa ingenting.
-FAN FÖR DIG! Skrek jag och sprang ut.
Jag orkar it med det här stället längre! Jag sprang ut ur huset.
Det regnade ute. Toppen.
Jag sprang så långt jag orkade. Jag visste inte vars jag vsr längre, men jag brydde mig inte om det heller.
Jag sprang rakt in i skogen, jag kände hur kvistar gav mig sår på benen och armarna, men jag brydde mig inte.
När jag sprungit en bra bit kom jag ut ur skogen.
Jag kom fram till ett ställe som verkligen inte passade nu. Jag kom till stranden jag och Ulrik badat vid.
Nu sprang jag inte längre.
Jag gick sakta och bara kollade ut över havet.
Jag höll ihop på sanden och grät. Det sved när sanden trängde in i alla sår jag fått av kvistarna.
Varför ska alla jag älskar försvinna?
Jag hörde nånting bakom mig, jag vände mig om snabbt.
Där stod en hund.
Vafan gör en hund här? Utan ägare och allt.
Den gick fram och gosade med mig som om den kände mig.
Jag gosade med den lite och började gråta i dens päls.
Den var stor, svart och mysig.
Vi satte oss på stenen jag och Ulrik suttit på innan.
Fast nu var det inte Ulrik. Det var bara en hund.
Men det var faktiskt rätt mysigt ändå. Långt från lika mysigt som när jag och Ulrik suttit här. Men helt okej. Det fick mig att tänka på annat.
Jag satt och pratade med hunden, och det kändes som att den lyssnade.
Om nån skulle se mig nu skulle dom nog tro att jag var störd, sitter och snackar om mina problem med en hund.
Men ingen var här nu och det kändes bra för mig.
När jag kliade hunden bakom örat kände jag nåt.
Det var ett hund halsband.
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer antingen senare inatt eller imorn! (det här blev ett ganska långt kapitel känns det som, hoppas ni gillart!) Kommentera? (skrev det här på natten, som jag ofta gör...)
SVAAR!
Den här gången är det inte svar på kommentar, utan svar från facebook. Väldigt många har frågat vars jag får inspiration av... Kan säga att jag får inspiration från mitt liv, har mått dåligt stor del av mitt liv, av flera olika andledningar. Vilket jag egentligen fortfarande gör. Och så får jag inspiration av att lyssna på Ulriks musik, speciellt Moments ago (instrumental) Så, nu vet ni det! =)
HA DET GOTT!:]
Kapitel 23
Hej!
Som sagt har jag varit med min kompis som inte låter mig skriva på novellen för att hon tkr det är sjukt jobbigt att jag gör det.. Varit med hon några dagar i streck, så inte kunant uppdatera så bra, bara på natten när hon sov, haha! Sorry för uppdateringen..
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag steg upp tidigt dagen efter.
Började med att gå upp för trappen och väcka Linnea, låta henne vakna till en stund, servera henne och mig frukost, packa hennes skolväska, gå med henne till dagis och sen skynda mig till skolan.
Stressiga mornar när inte Monika är hemma...
Patrik hjälper aldrig till med henne på morgonen, det får jag göra helt själv.
Jag hann precis till skolan i tid, tåget var försenat, som vanligt.
Jag brukar ta det tidiga tåget, men det skulle jag aldrig hinna med när Monika inte är hemma, om jag inte skulle stiga upp jäääääätte tidigt!
Första lektionen hade vi SO = prov.
Det känns som att det gick helt okej faktiskt.
Skolan gick trögt.
När skolan äntligen var slut tog jag bussen hem.
Ikväll skulle Monika komma hem, skönt!
Jag tog upp telefonen för att ringa Ulrik, men då ringde han mig istället.
Jag sken upp som en sol och svarade.
-Hej snyggisch, jag smsade dig igår men du svarade inte, sa jag.
-Nej jag vet, jag var ...upptagen
-a jag förstod det, själv var jag tvungen att sitta upp och plu..
-Sofie? avbröt han mig.
Han lät inte lika glad som vanligt, men alla har ju dåliga dagar.
-Asså jag vet inte hur jag ska säga men.. Vi kan bara inte umgås längre. sa han lite ledset.
-Va? Varför!?
-Men asså... Mina fans kan knappt hantera vårat förhållande, och det gör det svårare för mig att hålla dom kvar. Dom är viktiga för mig...
-Är inte jag viktigt för dig då? Jag fattar inte hur du kan göra så här mot mig, du har aldrig nämnt nåt om att jag gör det svårare för dig!
-Nej jag vet... Men du förstår inte.
-Men snälla förklara då? Du fattar inte hur mycket du betyder för mig, du är allt jag har kvar! Snälla Ulrik, vi kan lösa det?
-Nej det går inte! Om du bara visste...
-Du kan inte lämna mig... inte nu!
-Jo, det kan jag.
Han la på.
Jag kunde knappt fatta vad som just hänt, hände det verkligen eller var det bara en hemsk mardröm?
Varför ska allt dåligt hända mig? Jag får aldrig vara lycklig.. åh jag orkar seriöst inte mer!
Jag la mig ner på sängen, och tänkte.
Jag tänkte på Ulrik. Efter en stund insåg jag att det verkligen var sant. Det var ingen mardröm.
Jag tryckte kudden mot ansiktet och började gråta, mycket, väldigt mycket
Jag skrek rakt ut i den. Jag orkar inte med att leva utan honom. Han var allt jag hade kvar.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer ikväll/natt (Jag har lov:D) Kommentera vad ni tyckte/idéer? :)
Kapitel 22
Har inte hunnit skriva knappt nå eftersom min kompis som verkligen HATAR när jag srkiver på min novell (inte låter mig skriva alltså) sovit här i två dagar. Så har suttit uppe och skrivit när hon sovit och så. Nu är hon och bakar, haha! Så jag passar på :D
---------------------------------------------------------------------------------------
Vi såg på filmen jag har sett flera gånger förut, lika bra varje gång!
Ice Age måste ju bara vara den bästa barnfilmen nånsin.
När vi sett klart filmen lekte jag med henne en stund, sen bäddade jag ner henne i sin säng.
Jag läste en saga för henne också den hette ''Hjälp, jag har en stor tå'' det var tydligen hennes favroitbok.
Varför ska man ha så mycket läxor och prov i skolan!? Det är ju bara jobbigt!
Jag gjorde klart matten och började plugga lite smått på SO:n
Hej snyggaste! Gick spelningen bra? =) ♥
Han svarade inte.
Jag tänkte inte mer på det, han var säkert bara upptagen med något, det var han ju ganska ofta.
Jag fortsatte med att plugga, så jävla tråkigt..
Ulriks synvinkel
Jag hörde hur jag fick ett sms, det var säkert från Sofie.
Skulle jag nånsin få träffa henne igen? Den tanken ville jag inte ens tänka.
Jag rös till.
Han tog tag i min arm och kollade mig läskigt i ögonen.
Han tröck upp mig mot väggen, jag försökte streta emot, men han var för stark.
Vad ville han mig egentligen?
Han tog fram nånting ut bakfickan. Det var en kniv.
-Vad vill du mig egentligen!?
Han svarade inte, han bara höjde kniven mot min halls.
Nu blev jag rädd på riktigt, väldigt rädd.
Tillbaka till Sofie's synvinkel
Jag smsade Ulrik igen.
Hallå?♥
Ingen svar.
Varför svarade han inte?
Jag hade pluggade länge, och ändå kunde jag knappt nånting alls.
Jag gick till köket och drack ett glas vatten, sen gick jag och la mig.
Det började bli sent och jag orkade verkligen inte plugga mer.
--------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kmr imorn!:] Känner mig som värsta nattugglan som bara gör kapitel på natten typ...
Kapitel 21
-Nej det har jag inte!
Patrik höjde armen, men då hörde vi nån som var på väg ner för trappen och han låtsades som ingenting.
-Du kommer att ångra det där! viskade han till mig.
-Hej Sofie, redan hemma? sa Monika när hon kom ner för trappen.
-Ja.. Ulrik skulle ha en spelning i Södertälje.
-SPELNING? sa Patrik förvånat.
-Ja.. Ulrik är artist.
-Mhm, sa han. Han lät ointresserad, men jag vet inte...
Jag gick in till mitt rum.
Jag la mig ner på sängen och pustade ut. Det blev alltid så ..spänd stämning när Patrik var i samma rum som mig.
Jag orkade inte göra läxorna nu, jag gjorde dom sen. Jag tog fram min iPad, som jag själv redan glömt bort att jag hade fått.
Jag loggade in på facebook.
Jag gick in och kollade på Ulriks sida lite, mest för att jag hade tråkigt.
En del verkade typ hyper över att dom skulle se Ulrik idag, andra frågade fortfarande saker om mig, vem jag var, om vi var tillsammans osv. Alla visste tydligen itne om det än, men dom flesta.
Det var en del nya bilder på han och mig, men jag brydde mig inte längre om deras fula kommentarer.
Dom får säga vad dom vill.
Jag suckade och la ifrån mig iPaden.
Sen insåg jag att det var bäst att börja med läxorna om jag skulle hinna med dem.
Jag var tvungen att göra matte, och så skulle vi ha SO prov imorgon också.
Typ dom två jobbigaste ämnena, Great -.-
Jag gjorde ungefär halva matteläxan, sen tog jag en paus.
-Maaaat! Ropade Monika från köket.
Nån sprang ner för trappen, jag tror det var Linnea.
-Hej Sofie!:D sa Linnea glatt.
-Hejsan Linnea, sa jag och gav henne en kram.
-Vars har du varit? frågade hon nyfiket.
-Jag har varit hos min pojkvän, Ulrik heter han.
-Vad roligt, kan jag få träffa honom nån gång? Är han söt? Brukar ni pussas?
haha, så söt hon är alltså! Det kändes nästan som att hon var min lillasyster ibland.
-Klart du får, och ja han är jättesöt. Jag kan visa dig en bild sen, om du äter upp all mat på tallriken, sa jag utmanande.
-Okej, svarade hon glatt.
Vi åt spaghetti och köttfärssås, helt ok.
Linnea lyckades äta upp allt och jag gjorde som jag lovade
Efter maten gick vi in på mitt rum. Jag visade henne en bild jag tagit på Ulrik från min mobil.
-Men det där är ju Ulrik Munther!
-Haha, ja det är det allt.
Linnea blev typ jätteglad och sprang runt i en ring på golvet tills hon blev helt snurrig.
Hon såg så söt ut.
-MIN SYSTER ÄR IHOP MED ULRIK MUNTHER!:D ropade hon.
-Ta det lungt Linnea, haha. Sen när gillar du Ulrik Munther?
-Sen igår.
Jag började skratta, det lät lite roligt..
-Jag far iväg en stund! ropade någon från hallen, det var Patrik.
Vars skulle han? Han skulle ju vara barnvakt till Linnea ikväll.
Monika skulle hälsa på en kompis som bodde lite längre bort, hon hade sagt att jag kunde fara till Ulrik eller nån kompis. Hon ville inte att jag skulle vara med Patrik när inte hon var med, fast det kan man förstå.
Jag tänkte inte på det mer, han skulle väl bara fara och handla, eller nåt
David hade farit hem till göteborg igen, med polisbil.
Hans fosterföräldrar hade tydligen ringt polisen..
Men det var iallafall skönt att få träffa honom igen!
-Kan inte du kolla på Ice Age med mig Sofie?
-Nej, jag har läxor att göra, sorry.
-Men snääääälla?
Innan jag hann svara hade hon släpat med mig till vardagsrummet.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer imorn på dagen nån gång (det var/är ju natt när jag skrev det här, beror på när ni läser för vet inte hur många av er som är nattugglor, som jag)
Kapitel 20
När jag vaknade dagen därpå var Ulrik redan uppe.
Jag gick in i köket för att äta frukost.
Ulrik smög upp och kramade mig bakifrån och kysste mig på halsen.
Vi gick till ett café och fikade, jag tog vanilj latte och kladdkaka, mums!
Sen hann vi inte så mycket mer, Ulrik skulle ha en spelning i Södertälje och jag hade ändå läxor som egentligen skulle lämnas in förra veckan att göra.
Idag var det söndag vilket betyder att det var skola imorgon...
-Jag ringer dig imorn, sa Ulrik
Han gav mig en lång kyss innan vi skildes åt.
Jag tog nästa buss hem.
-Du sa aldrig att du skulle sova borta, Sofie, sa Patrik direkt jag kom in i huset.
-Joo.. Jag smsade Monika.
-Hade ni sex? frågade han
-Spelar det nån roll? ...
-JA, BERÄTTA NU!
-Men ja det hade vi, och vi använde en av kondomerna vi fick, NÖJD NU!?
Han gav mig ett hårt slag i magen.
-VAD VAR DET VARA BRA FÖR!? JAG ÄR 15, JAG HAR INTE GJORT NÅT FEL!
-Du har berättat allt, eller hur? sa han argt
-Nej det har jag inte, inte för Ulrik!
-Så du har berättat för någon annan!?! Sa han med en ond blick.
Fuck...
----------------------------------------------------------------------------------------
Nästa kommer ikväll/natt tror jag :3
Ha det gott, kommentera? :D
